Vad ska du bli när du blir stor? frågar vuxna människor den nioårige Thomas.
-Lycklig! svarar han.
För Thomas är inte särskilt lycklig just nu. Han lever i en annorlunda och dysfunktionell familj där religionens påbud och pappas humör regerar. När pappa blir arg – och det blir han om man inte gör som han vill, svarar som han vill eller uppför sig som han vill – då slår han. Både Thomas och mamma.
Det är den stora hemligheten som ingen får prata om och som ingen utanför familjen får veta.
Så Thomas bär allt inom sig – men han skriver. Han skriver i Boken om Allting om allt han tänker och allt som händer. Och så en dag gör han något han egentligen inte vågar – han får kontakt med granntanten som alla barn kallar häxa och som pappa kallar kommunist – och hon blir en vän.
”Vet du vad lyckan börjar med?” säger hon. ”Att man slutar vara rädd”.
Det här är en märklig men viktig bok om ett märkligt och ovanligt barn. Thomas inre samtal med Jesus och änglar och sig själv kan kännas främmande – men trovärdiga. Skildringen av den härskande pappan är inte svartvit, det växer en insikt hos Thomas under händelsernas gång – pappa älskar nog dem, men han slår för att han är en rädd människa. ”Han är rädd för allt som är roligt”. Och till slut bryter de sig ur tyranniet – mamma, storasyster och Thomas.
Boken utspelar sig i efterkrigstidens Nederländerna, det är den vuxne Thomas som berättar historien för författaren Guus Kuijer. Och den vuxne Thomas ÄR lycklig.
Lärarhandledning: Boken om allting
Alfredo är en av Maputos många gatubarn. Han och hans lilla gäng av pojkar lever på att tigga, stjäla, tvätta bilar etc. De är märkta av det långa kriget i Mocambique, alla har svåra minnen. Flera har varit barnsoldater, nu har de bara varandra. En dag blir Alfredo påkörd av en vit kvinna. Hon tar med honom till sitt hem för att plåstra om honom och ber honom sedan sitta modell för en målning… detta är något Alfredo kommer att tjäna på den dag lilla Bettino blir sjuk.
”Jag försvann natten innan jag skulle fylla tolv år. Den 28 juli 1988. men det är inte förrän nu jag kan berätta hela den märkvärdiga historien precis som den var. Kensuke fick mig att lova att inte avslöja sanningen förrän det hade gått åtminstone tio år.”