Den här boken utspelar sig i mitten av 90-talet i Brooklyn, New York och vi får lära känna tre tonårstjejer och följa deras liv i tre år. Berättaren i boken får aldrig ett namn men hon och Neeka har varit grannar och bästisar sen födseln. En dag dyker D upp på deras gata och de tre tjejerna blir snart oskiljaktiga, kärleken till artisten Tupac Shakur binder dem samman. D verkar så spännande, hon, till skillnad från de andra tjejerna, får röra sig i den stora staden hur hon vill. D berättar om sina bussresor, hur hon har sett alla områden i New York och hur olika de är. De andra tjejerna får inte lämna sin gata och de har levt hela sina liv i kvarteret under sina mammors och äldre syskons vakande ögon. D är fosterbarn och hon har som sagt stor frihet att göra vad hon vill men samtidigt är hon mån om att följa sin fostermammas regler, hon är livrädd för att bli utkastad och behöva flytta till en ny familj eller i värsta fall hamna på gatan. Ibland pratar D om att hennes riktiga mamma snart ska komma och hämta henne men åren går och mamman dyker inte upp så tjejerna tror knappt på att D har en riktig mamma. Men så en dag dyker mamman upp och D försvinner ur deras liv nästan lika plötsligt som hon dök upp tre år tidigare.
Det är inte så att boken handlar om artisten Tupac i sig utan boken handlar om hur viktig han var för en generation svarta ungdomar i USA men också hur viktigt det kan vara med musik och förebilder när man växer upp. Alla tre tjejer tycker sig se likheter mellan Tupac och sig själva, det är inte bara hans underbara ögon och ögonbryn de bryr sig om. Det är också hans texter och musik som berättar om hans liv, hans ensamstående mammas liv och hennes bakgrund i Black Panthers. De tre tjejernas kärlek till Tupac är också något som ramar in boken, i början av boken blir Tupac skjuten för första gången och tjejerna är oroliga för honom men det går bra. Tyvärr blir Tupac skjuten igen i slutet av boken och dör. Vi får också en inblick i huvudpersonens liv med sin familj och en väldigt fin scen när familjen ska åka den långa vägen till fängelset där en av hennes storebröder befinner sig. ALMA-pristagaren Jacqueline Woodson har en förmåga att skildra sina karaktärer med värme och varsamhet som gör att läsaren kommer dem nära. Det här är en bok om drömmar, musik, identitet och vänskap.
