En väktares bekännelser

Författare:

En väktares bekännelserDet Stockholm där Tilda Modigh bor, är inte det Stockholm vi känner till. Framförallt inte dess invånare. För Tilda ser klart – vilket inte vi vanliga människor gör  – att Stockholm är fullt med ”rådare” eller helt enkelt sagofolk – tomtar, troll och älvor som lever mitt i bland oss. Sagovärlden har blivit urbaniserad.Och det är inte så enkelt eller oskyldigt som man kan tro.
Varelser med krafter att påverka och ibland utnyttja människor måste hållas osynliga och följa vissa regler för att det ska fungera. Annars kan det bli  farligt. Det är väktarnas uppgift att se till att så sker. Inte de vanliga väktarna utan de som är födda med speciella förmågor. Tilda och hennes  mormor är de som tillsammans är väktare i Stockholmsområdet. Det är ett stort område att övervaka, men som tur är verkar de flesta ”rådare” bo i innerstaden.  Tilda som är 15 år måste gå i skolan som  en vanlig elev och samtidigt hinna hålla kolla på allt som händer. Då krävs både inlines, fantasi och pliktkänsla. Och en klok gammal hund.
Dessutom ska man stå ut med att bli betraktad som omväxlande idiot, oförskämd eller bara konstig av människor man möter, eftersom man pratar med osynliga, skäller på något som ser ut som en vanlig hemlös (men som egentligen är ett troll) eller samlar hundbajs (!) i Vasaparken när killen man gillar går förbi.
Och så börjar folk försvinna i stan. Fler och fler. Och ryktet går bland sagofolket att ond trolldom är med i spelet. Vad ska Tilda göra? Mormor är bortrest och hon är ensam…

En väktares bekännelser  av Elin Säfström är en både rolig och spännande bok som blandar nordisk folktro, urban fantasy och ungdomsroman om vänskap och kärlek i en unik mix.
Passar att läsa från sexan och uppåt – och kan vara utgångspunkt för samtal om både vår benägenhet att hellre tro på det vi vill tro än det vi ser, ensamhet, ansvar och att acceptera sig själv.

The boy in striped pyjamas
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

The boy in striped pyjamas av författaren John Boyne har som undertitel En sorts saga. Det är alltså inte en dokumentär berättelse.
Bruno som är en nioåring i en välbärgad familj i Berlin under andra världskriget, får en dag veta att familjen måste flytta. ”Furien” vill nämligen att pappa ska sköta ett mycket viktigt arbete på en plats långt borta. Bruno och hans syster och mamma tvingas motvilligt acceptera flytten.
Det ser mycket annorlunda ut dit de kommer, och Bruno uppfattar platsens namn som Allt Svisch. Från sitt fönster kan han se människor i randiga pyjamasar som tydligen lever bakom höga stängsel. Vad gör de där? Varför får inte Bruno komma in dit? En dag går han på upptäcktsfärd längs med stängslet och får syn på en liten figur på andra sidan. En förbjuden vänskap tar sin början..
Boken berättas helt ur Brunos perspektiv, den som har kunskap om andra världskriget förstår  verkligheten bakom det Bruno uppfattar och det gör berättelsen både mer berörande och mer obehaglig.
The boy in striped pyjamas är välskriven och kan naturligtvis läsas som en rent skönlitterär berättelse även om man inte är intresserad av andra världskriget. Men det är samtidigt en bok som bör och kan vara underlag för samtal om rätt och fel – om vikten av att våga granska och ifrågasätta sin egen tids/samhälles normer.
Vi hoppas att den ska användas så – för de samtalen är viktiga för framtiden!

Provläs: The boy in the striped pajamas

White Bird

Författare:

Julian har fått i uppgift att skriva en uppsats om någon i sin närhet och han kontaktar sin farmor Sara som bor i Frankrike. Han ber henne att berätta om sina upplevelser under andra världskriget, och trots att hans farmor först tvekar inför de plågsamma minnena, så börjar hon berätta.
Sara hade en lycklig barndom tillsammans med sina föräldrar. Hennes pappa brukade kalla henne för ”White Bird” och kasta upp henne i luften och säga att hon var en fågel som kunde flyga hur högt hon ville. Men allt förändrades när Tyskland ockuperade Frankrike och judeförföljelserna började och eftersom Sara och hennes föräldrar var judar drabbade det dem. En dag dök nazisterna upp för att hämta alla judiska elever på Saras skola. Sara lyckades dock hålla sig undan, och fick hjälp av sin klasskompis Julian att smita iväg och gömma sig på ett höloft. Där blev hon kvar i flera år och det var tack vare Julian och hans föräldrar som hon lyckades hålla sig gömd. De kom med mat och dryck och höll hennes mod uppe. Under åren som gick började kärleken växa mellan Julian och Sara och de drömde om en framtid tillsammans när kriget var över. Tyvärr slutade det inte som de hade hoppats på.
R. J. Palacios White Bird är en bildroman om andra världskriget som berättar om alla de hjältar som riskerade allt för att rädda andra. Det är en stundtals mörk historia, men den slutar hoppfullt. För som Julians farmor säger: ”Evil is only stopped when good people finally come together to put an end to it”.

Sadako and the thousand paper cranes

Författare:

Den japanska flickan Sadako var två år då atombomben föll över hennes hemstad Hiroshima i slutet av andra världskriget. Hon klarade sig till synes utan skador, men då hon var 11 år drabbades Sadako plötsligt av yrselanfall. Läkarna konstaterade att Sadako hade drabbats av ”atombombssjukan” leukemi, som en följd av strålningen hon utsatts för. Det var en chock och hela livet förändrades.
Då Sadako lagts in på sjukhus kom hennes bästa vän Chizuku till henne med en trana vikt av guldpapper. Hon berättade legenden om den heliga tranan –  att den som blivit sjuk ska vika tusen tranor, då ska gudarna göra en frisk igen. Och detta var den första av Sadakos tusen tranor.
Detta gav Sadako hopp, även om hon inte brukade tro på legender.. och hon började vika. För hon ville verkligen bli frisk och kunna springa igen – hon som älskade löpning. Men så blev det inte. Sadako hann vika  644 tranor, som alla svävade i taket till hennes rum på sjukhuset, innan hon somnade in 12 år gammal.
Hennes klasskamrater, som var djupt chockade av hennes död,  vek då 356 tranor till hennes begravning så att tusen tranor kunde följa med Sadako i graven.
Ett år senare hade hennes klasskamrater och barn över hela Japan och i nio andra länder samlat ihop pengar till ett minnes och fredsmonument – en staty av Sadako med en gyllene trana i handen. Den står i Fredsparken i Hiroshima.”Detta är vårt rop. Detta är vår bön: Fred i världen”  är inskriptionen på monumentet.
Författaren Eleanor Coerr bodde några år i Japan och hörde då berättelsen om Sadako. Hon beslöt sig för att berätta hennes historia  och skrev boken  Sadako och de tusen papperstranorna, en berättelse som nu förvandlats till en modern klassiker som lästs av generationer av barn och unga i många länder.
En tidlös berättelse om mod, kärlek och hur viktigt det är att hitta något att knyta sitt hopp till när livet är svårt.
Boken, som vi har på engelska, är inte svår och berättelsen griper tag även om den är kort. Nio korta kapitel med knappt 60 sidor text och illustrationer. Men det finns mycket att prata om då man läst boken. Inte minst de vuxnas oförmåga att erkänna verkligheten fast barnen förstår hur det ligger till. Och att krig och konflikter lämnar spår även många år efter att de är slut.

Provläs: Sadako and the thousand paper cranes

Helt seriöst
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

Sam och hans kompisar har slutat nian och på kvällen är det fest. Dagen efter har någon lagt upp bilder på Instagram på kompisen Ellas nakna bröst som någon tar på. Det dröjer inte länge innan kommentarerna ramlar in. Ingen vet vem som har lagt upp bilderna, men Sam anar. Han var ju i rummet när bilderna togs, men gick därifrån. Han tyckte att situationen skavde, men samtidigt fnissade ju Ella och verkade glad – skulle Sam istället ha sagt något?
Sam känner att det hans vänner gjorde inte var okej, men hans vänner försöker få honom på deras sida – de har ju inte gjort något fel! Sams flickvän tycker också att det är Ellas fel: hon ligger ju med alla, hon ville ju och det är hon som försatte sig i situationen. Sam drar sig undan från vänner och flickvän och lär istället känna Niko, som redan börjat på gymnasiet men är hemma över sommaren. Sam och Niko blir mycket nära vänner och genast dyker det upp rykten om att de inte bara är vänner.

Helt seriöst väcker mycket tankar, som var gränsen går mellan ett skämt och ett övergrepp? Hur är det när någon kittlar och smeker en annan person som skrattar samtidigt som den säger nej? Och när personen är så full att den inte riktigt har koll, vad gäller då?
Man kan också fundera över de normer som vi är fast i vad det gäller hur en kille eller tjej förväntas vara? Varför är det exempelvis okej att två tjejer sover tillsammans, som Julia gör med sin bästis Miriam, men en helt annan sak när Sam och Niko sover i samma säng?
En relativt kort, samtida och tankeväckande bok. Passar extra bra för de elever som behöver en något mer lättläst bok.

Alla är ledsna nuförtiden

Författare:

Bianca, tolv år, är ett tyst barn, på ytan. Men inuti hennes huvud trängs tankar och starka känslor i ett ständigt brus. Hon iakttar, tänker och känner starkt, vill bli sedd men upplever att lillebror Alan som har allvarliga hjärtproblem tar all uppmärksamhet.
Bianca förstår mammans sorg och oro, men ser också kritiskt på henne.
Pappa har lämnat familjen sedan en tid och Bianca känner att pappas nya kärlek är viktigare för honom än vad hon är. Pappa har meddelat att nu tycker han att det räcker om Bianca kommer till dem varannan helg , eller kanske var tredje…
Förutom den osäkerhet en ung person normalt har att brottas med i brytningstiden mellan barn och tonår finns sorg, förlust och missförstånd. Och inget av det kan Bianca kommunicera.
Bianca har sin tillflyktsort bakom grannens hönshus – där kan hon hitta lugn och sortera sina tankar. Och det behövs – för plötsligt händer något nytt – lillebror Alans kompis och  hans mamma besöker dem – och mamman visar sig vara Biancas favoritskådespelare i en TV-serie hon följer.
Att ha en av sina idoler i vardagsrummet hemma, att  hon – Billie King – inte alls är som sin rollperson på TV det är omtumlande…

Alla är ledsna nuförtiden, av ALMA-pristagaren Bart Moeyaert, är en bok som utspelar sig under en kort tidsrymd inne i en tolvårig flickas huvud och vi ser världen genom hennes ögon. Tankar, känslor, minnen, iakttagelser – allt trängs där på 152 sidor i 60 olika långa kapitel och med ett glasklart språk som vibrerar av känslor.

Den här boken kräver en del av sin läsare, man måste ofta stanna upp och fundera. Men det är också det som gör boken så bra, att man inte bara kan läsa rakt på utan det krävs eftertanke.

Lärarhandledning: Alla är ledsna nu för tiden