Det här är verkligen en underbar bok. Om Lennie som är i akut sorg eftersom hennes till synes tidigare kärnfriska storasyster precis har dött av en oväntad hjärtattack. Och Lennie, som bor med sin mormor och morbror Big, är alldeles ensam kvar. Lennie brottas med sorg, skuldkänslor för att hon lever och känner ett absurt begär efter sin döda systers pojkvän. Och in i bilden kommer Joe, Joe med livsglädjen, med det stora leendet, med musiken som Lennie inte vågar satsa på.
Jag blev alldeles lycklig av att läsa den här boken. Lennie skriver små dikter hela tiden om/till sin storasyster som hon klottrar på allt möjligt, böcker, godispapper, toalettväggar, skosulor, träd, dikter som hon lämnar kvar, hon strör ut dem i den lilla staden, och vi får läsa dem. Boken griper tag i läsaren på en gång! Passar högstadiet och gymnasiet.
