Familjen bor på en gård och där är det Far som styr. Han ser till att maten välsignas av solen och att inget utifrån, inget förgiftat, kommer innanför stängslet som omringar dem. För där utanför stängslet är världen farlig. Maten är förgiftad, datorerna har tagit över samhället, pengarna är det viktigaste av allt och Kollapsen är nära. Far startade Familjen så att de tillsammans ska överleva Kollapsen. På gården är de praktiskt taget självförsörjande, de går i skola och alla hjälps åt med sysslorna så att de ska klara sig. Det viktigaste budskapet är ”Det bästa är allas bästa”. Gör inget bara för din egen skull utan för allas bästa.
Bokens berättare är Ella som är ett barn av åtta i Familjen. Ella är uppväxt på Gården och har aldrig sett något annat, tills hon en dag får syn på en pojke på andra sidan stängslet. Han måste vara en av de förlorade. Men varför ser han då så solbränd och frisk ut? Det han berättar om världen stämmer inte med det som Far lärt ut. Men pojken visar Ella bilder och böcker och Ella vet inte längre vad som är sanningen. Är sanningen det som hon är uppväxt med eller det som pojken säger? Ska hon stanna på gården eller våga sig utanför stängslet?
Boken väcker mycket tankar och funderingar kring att växa upp i sektliknande förhållande; Hur vet man vad som är sanning och vem man kan lita på? Familjen väcker också tankar kring hur vår framtid kommer att se ut: Kommer datorer styra våra liv? Vad kommer hända med miljön? Hur ska man hantera rädslan för det okända?
Judit är på väg till ett läger tillsammans med åtta andra barn och de befinner sig långt från civilisationen när chauffören blir akut sjuk och bussen kraschar. Deras lägerledare drar iväg för att hitta hjälp och barnen stannar kvar, för det kan väl inte ta så lång tid att bli hittade? Men dagarna går och det blir alltmer uppenbart för dem att de faktiskt är försvunna. Judit måste tillsammans med de andra försöka klara sig i väntan på hjälp. Men hur länge klarar man sig utan mat och vatten? Och vem kan man egentligen lita på när alla är desperata av hunger? Och vem ska fatta beslut om liv och död? Samtidigt plågas Judit av minnena och skuldkänslorna efter sin mammas död några år tidigare och dessa hjärnspöken blir allt mer påträngande och verkliga. Till slut måste hela gruppen bestämma sig för att tillsammans offra allt av den lilla trygghet de har för att göra ett sista försök att bli hittade. Författaren Cecilia Lidbeck håller verkligen läsaren på helspänn hela boken igenom och man får en känsla av att vad som helst kan hända eftersom barnen är helt ensamma. Barnen får vara med om flera riktigt otäcka och skrämmande saker under sin tid i skogen, och boken för tankarna till klassikern Flugornas herre av William Golding. Boken är bra som underlag vid diskussioner om vänskap, rädslor och gruppdynamik. Ett annat tema att prata om är hur man själv skulle känna och vilken roll man skulle ta om man sjäv hamnade i samma situation?