Freddy är jättekär i Laura Dean, problemet är att Laura Dean gör slut med henne om och om igen. Trots att det gör ont i Freddy att bli bortvald när Laura Dean, som är skolans populäraste tjej, är med andra tjejer och killar så kan hon inte låta bli att längta efter henne och ta tillbaks henne hela tiden. Freddy försöker vara cool och tänka att man inte måste ha en monogam relation men det är svårt, hon blir så ledsen när hon ser Laura Dean med andra. Freddys komplicerade kärleksliv upptar all hennes energi och tankar och det leder till att hon inte märker att hennes bästa kompis Doodle har en egen kris och att hon skulle behöva sin bästa vän just nu.
Till sist, med hjälp av en ny vän och en expert i relationsproblem (!) inser Freddy att kärleksrelationer inte ska göra så att man mår dåligt och inte heller att man blir så uppslukad att man glömmer allt annat i livet. Det här är en grafisk roman om kärlek och vänskap, om sämre och bättre relationer och om att försöka göra rätt val för sig själv och för andra. Ett plus med den här boken är det faktum att flera av ungdomarna i boken är queer är ingenting som problematiseras i berättelsen. Dessutom finns det en fin scen där en tjej i berättelsen genomgår en abort med stöd av familj och vänner. Det är en svår situationen som berättas på ett känsligt och respektfullt sätt, vilket är något som man sällan läser om i ungdomsböcker, men som många kvinnor har upplevt i sina liv. De snygga Illustrationerna går i svart, vitt och rosa och bildberättandet kompletterar och fördjupar texten. En bra bok att läsa och för att prata om kärlek, samtycke och relationer på högstadiet och gymnasiet.
Det är nästan som att gå på förskolan, men man blir aldrig hämtad. Antingen tillhör man Vitvivan eller Gullsippan; allt är roligt och man får göra lite vad man vill, bara man inte går utanför strecket som Schäfen har ritat. ”Utanför strecket är det farligt. Vad som helst kan hända”, säger Schäfen. För det är Schäfen som bestämmer vad man ska göra, och det är så bra för då behöver man ju inte tänka själv! Eller är det bra egentligen? För om man tänker efter så är det ju väldigt orättvist uppdelat; Vitvivorna får göra allt kul som spela krocket, bada och läsa böcker, medan Gullsipporna får göra allt tråkigt som att städa, skala potatis och bära sten. Tänk om de skulle göra ett litet uppror!?
En främling helt inlindad i bandage anländer till en engelsk by. Det är forskaren Griffin som har lyckats att göra sig själv osynlig men nu desperat försöker hitta ett botemedel. Han tillbringar tiden ensam med hemliga experiment. Samtidigt njuter han av de kriminella möjligheter som uppenbarat sig för en osynlig man och när mystiska inbrott begås i byn blir han misstänkt och kaos utbryter.
Julian har fått i uppgift att skriva en uppsats om någon i sin närhet och han kontaktar sin farmor Sara som bor i Frankrike. Han ber henne att berätta om sina upplevelser under andra världskriget, och trots att hans farmor först tvekar inför de plågsamma minnena, så börjar hon berätta.
En blind flicka trevar sig på egen hand ner till närmsta tunnelbanestation. Och därifrån börjar hon planlöst åka genom det underjordiska systemet av tunnlar. Hon stiger av där hon får lust och fortsätter gång på gång i nya riktningar. Genom minnen och olika sinnesintryck på vägen, skapar hon egensinniga, inre bilder av världen. En glänta med guldlöv, ett gigantiskt äppelträd där det bor en gris, talande fiskar, labyrinter utan utgångar, en häxas trollstav är något av det hon möter – bara fantsin sätter gränser.
Berta Hansson föddes i början av 1900-talet i byn Hammerdal i Jämtland. Hon drömde om att bli konstnär när hon blev stor, som Michelangelo, men det var något hon inte sa högt. Hon visste ju att hennes pappa inte tyckte att det var något riktigt yrke, särskilt inte om man var flicka. Hon behövdes dessutom hemma på gården där hennes mamma låg döende i TBC och den förutbestämda vägen för sådana som henne var ändå att gå husmodersskolan i Karlskoga. I ren protest försökte Berta göra sig omöjlig i hushållet för att få lämna byn. Byns doktor, som de regelbundet besökte för att göra TBC-kontroller, upptäckte Bertas talang och försökte övertala hennes pappa om att hon skulle få vidareutbilda sig. Till slut förstod hennes pappa att han var tvungen att låta henne få gå sin egen väg och Berta kunde äntligen låta längtansfågeln i sig få flyga vart den ville.