1941 belägras staden Leningrad av den tyska armén. I staden bor Vera med sina föräldrar, storasyster Nina och katten Binka, och om allt hade varit som vanligt så hade hon börjat i klass 4 i skola nummer 97 till hösten. Men ingenting blir som vanligt. När beskedet om belägringen når Leningradborna börjar de som kan att hamstra mat och andra förnödenheter, och till en början tycker Vera att det är ganska spännande; Hon får hjälpa till att handla och göra andra vuxensaker och hon känner sig viktig och betydelsefull. Men när det börjar gå flyglarm var och varannan dag, pappa skickas ut i kriget och Nina blir krigsplacerad, då tycker Vera inte att det är så spännande längre. Hon spenderar dagarna med att stå i olika ransoneringsköer, och det börjar bli ont om mat.
Den mat de lagrade i början av belägringen tar slut alldeles för snabbt och vintern är lång och kall. I matköerna faller folk ihop döda av hunger och köld och över allt och alla ligger som en bedövande hinna – ingen varken orkar göra eller känna något annat än hunger.
Hungern gör att man äter allt: Bröd som smakar sågspån och soppa kokad på ett läderbälte. Ett efter ett försvinner husdjuren. För att värma sig eldar man allt som man kommer över som möbler, gravkors och andra ägodelar. En efter en eldar Vera och hennes mamma upp familjens böcker – men inte utan att ha läst dem först! Kriget blir Veras vardag och det känns som om det aldrig kommer att ta slut. Men så börjar det pratas om evakuering och Vera och hennes mamma ser en möjlighet att få lämna staden.
Detta är en fiktiv berättelse om en sann historia och den känns nästan kusligt aktuell. Det är en berättelse om hopplöshet, men också om att mitt i denna hopplöshet hitta små små glädjeämnen som en varm soppa, en extra brödskiva eller hjälpande hand. Med ett ganska rakt och enkelt språk skildras kriget ur Veras perspektiv. och förutom att vara en läsupplevelse i sig så kommer boken ge upphov till mycket att samtala om i klassrummet. Vi tycker att man kan läsa den från årskurs 5.
En lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen
Den japanska flickan Sadako var två år då atombomben föll över hennes hemstad Hiroshima i slutet av andra världskriget. Hon klarade sig till synes utan skador, men då hon var 11 år drabbades hon plötsligt av yrselanfall och läkarna konstaterade att Sadako hade drabbats av ”atombombssjukan”, leukemi, som en följd av strålningen hon u
svårt. Boken, som vi har både på svenska och engelska, är inte svår och berättelsen griper tag även om den är kort med sina nio korta kapitel på knappt 60 sidor text och illustrationer. Det finns mycket att prata om under och efter läsningen om Sadako, inte minst de vuxnas oförmåga att erkänna verkligheten fast barnen förstår hur det ligger till men också om att krig och konflikter lämnar spår även många år efter att de är slut.
Det är första skolveckan efter sommarlovet och en värmebölja hänger kvar. Hettan är tryckande i klassrummet och det enda som Oliver och Leo längtar efter är att åka och bada. De bestämmer att de ska ses vid det vanliga klippbadet, där de brukar kunna bada helt ensamma. ”Ingenting kan stoppa mig från att bada idag!” säger Leo. Först måste dock Oliver cykla hem och gå ut med sin hund. När han sedan cyklar mot badet hör han sirener. Är det brandkåren som rycker ut? Oliver kommer till badplatsen lite försenad, men där syns inga spår efter Leo, varken cykel eller kläder. Så plötsligt så är Leo där ändå. Han överraskar Oliver och drar ned honom under vattnet. Det är typiskt Leo att göra så, men kan han inte simma lite väl länge under vattnet… Dessutom ser Leo nästan genomskinlig ut när han sedan står och torkar på klippan, och han försvinner lika fort och oförklarligt som han dök upp.
I En vårmorgon ställer sig en mor och en far frågan huruvida deras dotter någonsin skulle kunna förlåta dem för att de satte henne till världen nu när den blivit så hemsk. Skulle de ens ha skaffat henne om de visste vad som skulle hända? En stund senare sparkar SS-männen in dörren för att ta med sig den lilla judiska familjen. När fadern så ser en sista möjlighet att rädda sin dotters liv tar han chansen – bara för att en stund senare stå med henne livlös i famnen.
I novellen Den sista vägen tvingas alla judiska familjer i ett galizianskt getto att göra ett fruktansvärt val: antingen skickar man en person från familjen till deportation, eller så måste hela familjen deporteras. Men hur ska man kunna välja det? Och vem ska göra det valet?
Kylig vår skildrar en grupp människor som nyss kommit fram ur den bunker där de länge har gömt sig undan krigets fasor. Den verklighet som möter dem är inte den som de fantiserat om så länge. Den mat de längtat efter känner de ingen aptit inför, deras älskade finns inte längre kvar och trots freden känner de inte den glädje som människor omkring dem. Kriget må vara slut, men vad väntar egentligen nu? Åt vilket håll börjar man gå när man inte vet vad eller vem man letar efter?
I berättelsen om Nattsköterskan får vi stifta bekantskap med den riktigt skrämmande nattsköterskan Ellen som som anser att det inte behövs någon annan nattsköterska – varken död eller levande. I novellen De saknade ställs frågan var alla försvunna personer egentligen tar vägen? Och vem letar efter dem? Och efter att ha läst Alla helgons dag så kommer man vara betydligt mer försiktig med vad man önskar…
Vad menas med framtid? Ett ögonblick bort? Eller om tusen år?