Jag är en hund

Författare:

Hur är det att vara hund egentligen? Fråga Goosl, han vet! I denna charmiga bilderbok får vi träffa hunden Goosl och hans familj. Dagarna går åt till att vänta och vänta och vänta… tills någon i familjen äntligen kommer hem och det blir dags för promenad! Med största sannolikhet kommer han att träffa på någon av alla sina syskon, trots att han inte känner igen dem på doften, för hela staden är ju full av dem! Och att sedan få leka med Dongdong är ju också en riktig höjdare, även om Goosl tycker att Dongdong är rätt hopplös ibland; han är ju både kinkig och kissar i sängen. Men när Goosl blir förvisad till att sova på balkongen blir det väldigt ledsamt och väldigt ensamt – då är det tur att Dongdong finns.

Vi får återskapa bekantskapen med hunden Goosl och pojken Dongdong från Baek Heenas bok Magiska godiskulor (som vi också har på Cirken), men i denna bok är det berättat ur hundens perspektiv. Liksom i Heenas alla böcker är illustrationerna fotografier av lerfigurer som är oemotståndligt inbjudande att titta på. En fin berättelse om vänskap mellan en hund och hans pojke.

Jag talar som en flod

Författare:

Pojken vaknar varje morgon med ordens ljud omkring sig, men får inte fram dem själv. Han blir tyst som en sten och känner sig alltmer utanför i skolan. En dag då pojken har en extra dålig prat-dag så tar hans pappa med sig honom till floden. ”Ser du hur vattnet rör sig? Det liknar ditt sätt att prata.” säger pappan. Då tänds ett hopp i pojken – Han talar som en flod – och det ska han tänka på när allt är jobbigt; Både han och floden stammar.

Författaren har baserat boken på sina egna upplevelser av hur det är att stamma och hur det kan kännas att vara annorlunda. Även hans egen pappa tog med honom till floden när ensamheten blev för stor och hjälpte honom att koppla samman stamningen med naturens rörelser. Det är en delvis smärtsam men alltigenom vacker berättelse med illustrationer som förstärker pojkens utsatthet. Den slutar på ett hoppfullt och trösterikt sätt och kan läsas ända upp på mellanstadiet.

Historien om Bodri

Författare: ,

”Jag heter Hédi, jag ska berätta om min barndom. Om hur jag var ett lyckligt barn i en lycklig stad. Det som hände sen är svårt att berätta om och svårt att lyssna på. Jag vill ändå berätta och jag vill att du lyssnar. För vi människor kan göra så mycket ont men också mycket gott. Vi har alla ett val, vi kan välja det goda.”

Hédi älskar sin hund Bodri och sin bästa vän Marika. Bandi, Marikas hund, älskar hon också. De klättrar och springer, leker och lever i frihet i den lilla staden de bor i. En dag får de höra talas om en elak man, som har mycket makt, han bestämmer i sitt land och har börjat bestämma över fler länder. Han heter Adolf Hitler…

Hédi Fried överlevde Förintelsen och Historien om Bodri handlar om hennes egna upplevelser. Boken är ett samarbete med illustratören Stina Wirsén och vänder sig till de yngre barnen. Skaparna av boken säger att de vill berätta om både grymhet och om det hopp som finns i att nya generationer kan lära sig av historien och göra andra val än sina föregångare. Vi tycker att det är en fin bok att läsa gemensamt om ett viktigt ämne och på förlagets hemsida det finns en handledning publicerat för den som vill ha stöd i hur man kan arbeta med boken: lasstod-for-historien-om-bodri.pdf (nok.se)

Bené – snabbare än den snabbaste hönan

Författare:

Bené bor i Brasilien och för honom är fotboll allt. Han har alltid en fotboll med sig och han både lever för och av fotbollen. Bené är bollmakare – även hans föräldrar är involverade i detta arbetet – och Benés jobb är också att testa bollarna så att de är tillräckligt bra för att säljas. Han testar dem tillsammans med apan Gibi (som kan behålla bollen i timmar!) och med sina kompisar (tills det är så mörkt att de inte längre kan se bollen). Och Bené själv är den snabbaste anfallaren – faktiskt snabbare än den snabbaste hönan!

Bené arbetar hårt men har samtidigt sina vänner och friheten att kunna spela fotboll varsomhelst och närsomhelst. Trots att Bené och hans vänner varken har fotbollskor eller en riktig fotbollsplan förmedlas deras genuina kärlek till fotbollen på ett sätt så att man blir alldeles varm i hjärtat. Vi tänker att den passar från förskoleklass och upp till årskurs 3 (minst).

Stopp! Ingen får passera!

Författare:

I den här bilderboken är det generalen som bestämmer, ingen får passera från den vänstra boksidan till den högra! En soldat vaktar gränsen. Plötsligt flyger en boll över på den förbjudna högra sidan och soldaten börjar då släppa över bokens figurer till den andra sidan. Generalen blir rasande men figurerna försvarar soldaten och tar över sidorna. En rolig och egen berättelse som passar bra in på temat demokrati och som passar alla åldrar.

Boken är skriven av den portugisiske författaren Isabel Minhós Martins och bilderna är skapade av Bernardo P. Cavalho. Stockholms stadsbibliotek har skapat material till boken, dels en danshandledning och dels en studiehandledning riktad till barn 9-12 år:
Bokdansa – upplev berättelser genom kroppen

En fe på badhuset

Författare:

Dukjis mamma insisterar på att de ska gå till det gamla badhuset trots att det finns ett nystartat spa på andra sidan gatan. Dukji ser fram emot den drickyoghurt som hon ska få med löfte om att hon inte börjar gråta när mamma skrubbar henne. Kallvattenbassängen är ju i alla fall kul. Och tom. Eller vänta förresten? Plötsligt dyker det upp en gammal tant som säger sig vara en fe som har tappat sina vingar och inte kan flyga upp till himlen. Och oj vad många roliga lekar den gamla fen kan! Och inte har hon testat ”yo… glurt” heller, men Dukji ser till att hon får det. Och det visar sig vara bra att ha blidkat en fe med yoglurt när man sedan blir riktigt sjuk efter badet – Vips så har fen gjort en frisk igen!

Bilderna i denna bok av Alma-pristagaren Baek Heena är magiska, då de är uppbyggda av lerfigurer vilket gör att de är oerhört detaljrika och levande. En underbar historia om att magi kan finnas överallt – till och med på badhuset!

Lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen