Pedro Páramo

Författare:

Den unge mannen Juan Preciado, kommer till den mexikanska byn Comala, för att söka efter sin far, Pedro Páramo, vilket han lovat sin mor vid hennes dödsbädd. Så småningom förstår Juan, och även läsaren, att fadern, en mäktig och ond man, är död liksom även övriga bybor… Juan Preciado börjar själv att undra över var han egentligen befinner sig. Vålnaderna som han träffar i Comala bidrar med en pusselbit var till historien om Pedro Páramo och om varför Comala med sina invånare har gått under.

Pedro Páramo glider handlingen mellan det verkliga och det overkliga och mellan nutid och dåtid. Samtidigt som handlingen är ganska komplicerad, så är Juan Rulfos språk enkelt och vardagligt, inspirerat av äldre tiders historieberättare. Berättelsen om Juans sökande efter sin far och om människornas öde i Comala är på samma gång en berättelse om Mexikos våldsamma historia. Pedro Páramo räknas som ett av Latinamerikas absolut främsta och mest inflytelserika verk. Den har översatts till ett femtiotal språk, belönats med många fina priser och kommer ständigt ut i nya utgåvor.

 

En lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen

Mitt hjärta sörjer gården

Författare:

Denna diktsamling innehåller dikter av den legendariska iranska författaren Forough Farrokhzad (فروغ فرخزاد). Urvalet är hämtat från de båda persiska diktsamlingarna En annan födelse från 1963 och Låt oss tro på begynnelsen av den kalla årstiden från 1974. Det är en nätt liten volym och på sitt vis lättillgänglig, och den är en utmärkt introduktion till ett spännande författarskap. Forough Farrokhzad eftersträvade enkelhet i språket och denna enkelhet förenas med ”en oblidkelig uppriktighet och den sensuella musikalitet som redan gjort hennes ungdomsdiktning så attraktiv.”(citat ur förordet av Bo Utas)

Forough Farrokhzads diktning utvecklades mot att bli allt mindre formmässigt bunden. I den klassiska fyrradingen (do-beiti), vanlig i iransk folkdiktning, utgörs stroferna av två dubbelverser med rim enligt ab, cb. Dessa fyrradingar kombineras sedan till sammanhängande serier, en utveckling som tillskrivs poeten Nima Youshij. Forough använder sig av denna form, som sedan Nimas tid blivit allt vanligare, men hon håller sig också helt fri formmässigt, versradernas längd varierar och rimmen förekommer oregelbundet. Enkelhet är vad hon eftersträvade och hon nådde också mycket långt med att bruka enkelheten i sin poesi.

Alla vet
alla vet
att du och jag
genom den kalla dystra springan
såg trädgården
och från den lekfullt oåtkomliga grenen
plockade äpplet
Alla är rädda
alla är rädda
men du och jag
förenade oss med vattnet, spegeln och ljuset
och blev aldrig rädda
(Två strofer ur dikten Erövringen av trädgården, sidan 63 i Mitt hjärta sörjer gården)

Forough Farrokhzad föddes 1935 i Teheran som nummer tre av av sju barn till en överste i shahens armé. För att komma undan faderns stränga uppfostran gifte hon sig vid 16 års ålder med en äldre kusin. Familjen motsatte sig äktenskapet, som också blev olyckligt och kortvarigt. Forough fick en son när hon var 18 och skildes sedan från sin man när hon var 19. I och med skilsmässan förlorade hon vårdnaden om sin son.

Hennes första diktsamling Fången kom 1955, då hon ännu ej fyllt tjugoett år. Den innehöll 44 dikter skrivna av en ung kvinna som helt öppet talar om kärlek och begär utanför äktenskapet. Diktsamlingen åstadkom en smärre skandal. 1956 kom nästa diktsamling, Muren, och året efter Uppror. Den senare kom ut efter en längre resa i Italien och Tyskland och i flera dikter tar Forough upp kampen mot den religiösa moral som genomsyrade samhället.

Forough intresserade sig också för film. En kortfilm om en spetälskekoloni, Huset är svart, väckte internationell uppmärksamhet och fick bästa pris för dokumentärfilm vid filmfestivalen Oberhausen 1964. Det året kom också hennes fjärde diktsamling En annan födelse, innehållande 35 dikter skrivna under en tidsperiod om sex år. Året därpå låg den femte samlingen Låt oss tro på den kalla årstidens gryning färdig för tryck, men publicerades först 1974, postumt. Den 14 februari 1967 omkom Forough i en bilolycka i Teheran, bara 32 år gammal.

Forough anses ha haft en alldeles speciell poetisk begåvning och räknas som den mest inflytelserika kvinnliga diktaren i Iran under 1900-talet. I sin diktning fördömde hon både Shahens diktatur och religionens förtryck. Efter de islamiska prästernas maktövertagande 1979 förbjöds utgivningen av hennes dikter. Få iranska poeter idag är opåverkade av hennes poesi.

Himlabrand

Författare:

Som familjens enda barn har det alltid varit självklart för Ánte att han ska fortsätta arbetet med renarna. Hans liv är präglat av de samiska traditionerna som ger trygghet och gemenskap samtidigt som han blir alltmer varse att samerna är en minoritet som varit väldigt utsatta för diskriminering genom åren. Vad ingen annan vet är att Ánte har börjat få känslor för sin bästa vän Erik  – Ántes hjärta slår vilt så fort de ses – men Ánte ser det som en omöjlighet att han någonsin ska kunna berätta vad han känner. Han vet att personer som tidigare kommit ut som homosexuella har drivits ut ur gemenskapen och bort från Jokkmokk, och Ánte vill absolut inte lämna det liv han lever. Vad ska hans föräldrar säga? Klasskompisarna? Resten av släkten? Han måste välja – eller?

Samtidigt som denna berättelse till stor del handlar om dagens unga samer är temat i berättelsen alltid lika aktuellt; Svårigheten att våga vara den man är är något som man kan känna igen sig i oavsett vilken bakgrund man har. Boken kan vara ett bra verktyg när det gäller värdegrundsarbete kopplat till frågor som berör hbtqi, diskriminering och normer. Vi tycker att den passar att läsa från årskurs 8 och uppåt.

Profetian om Beatrice

Författare:

En morgon när broder Edik går ut med frukost till klostrets vanligtvis så ilskna get Answelica så ser han till sin fasa att det ligger ett barn hopkurat bredvid geten! Av egen erfarenhet vet munken hur argsint geten är och han ser framför sig att det kommer att bli katastrof. Men geten verkar tvärtom vilja skydda barnet och Edik bär med sig den dödssjuka flickan in i klostret där geten sedan aldrig viker från hennes sida. Det enda flickan minns är att hennes namn är Beatrice och att hon bär på en stor sorg. Det visar sig att Beatrice kan läsa och skriva, vilket endast är tillåtet för ett fåtal utvalda personer – och de är alla män. Edik klipper Beatrice hår och förklarar för henne att hon måste hålla det hemligt att hon kan läsa och skriva, annars kommer hon att råka illa ut.

I en annan del av det krigshärjade landet sitter Kungen och läser ännu en gång vad som står skrivet i Sorgekrönikan: ”En dag ska det komma en flicka och avsätta kungen och vålla stora förändringar”. Eftersom det handlar om en flicka så har alla länge bortsett från denna profetia, då man ansett den vara alltför osannolik, men nu har kungen förstått att det som står i Sorgekrönikan är sant och flickan måste hittas till varje pris – Hela kungadömets öde står ju på spel! När kungens män närmar sig klostret måste Beatrice ge sig av, men hon är inte ensam, för vid hennes sida finns både Answelica och den hemlösa pojken Jack som tidigare dykt upp vid klostret. Och under färden genom den Mörka skogen möter de också den tidigare kungen som tröttnade på att vara kung och helt sonika gav sig ut på en promenad som nu pågått i många år, och dessutom kommer broder Edik ikapp dem. Beatrices följeslagare har fullt sjå med att försöka övertala henne att låta bli, men hon har bestämt sig! Hon ska gå till Kungen, hitta sin mor och ställa allt till rätta. Och ingenting kan stoppa henne!

Detta är en sagoberättelse om den klassiska kampen mellan ont och gott, mellan kunskap och okunskap och mellan mod och rädsla. Det är en rolig och charmig berättelse om att försöka hitta hem, men också om att hitta vänner på de mest oväntade ställen. En riktig favoritkaraktär är geten Answelica, som har tänder som återspeglar hennes själ – ”stora, vassa och obevekliga” och som är så argsint att ingen vill gå i närheten av henne. Munkarna skulle ha slaktat geten för länge sedan om det inte vore så att de fruktade den gruvliga hämnden från getens spöke mer än den levande geten. Och tur var väl det, vem vet annars hur det hade gått?!

Vi tänker att den passar för årskurs 4 och 5, men redan i årskurs 3 för de som kommit långt i sin läsning.

 

 

 

En bro av poesi

Författare: ,

Dikter om små ting, och stora, om träd och om raggiga hundar,
om lögner och ilska och glädje och gråt och timmen då natten stundar.
Om gubbar som töar, om korvarnas kretslopp,
om stillhet och syltning, förtvivlan och hopp.
Om tappade ord, sjungande gråberg, om hästar och sommarlovsslut
om längtan bort och längtan hem och om världens lyckligaste minut.

En bro av poesi ges ut av Svenska Akademien ”för att sprida glädjen att läsa litteratur tillsammans” och har skickats ut till alla förskoleklasser i hela landet. Vi har köpt in den till Cirkulationsbiblioteket eftersom vi tycker att det är en bra antologi att arbeta med då den innehåller så många olika sorters dikter; Allt ifrån de kända sommarpsalmerna ”Den blomstertid nu kommer” och ”Nu grönskar det” som fanns med redan i 1695-års psalmböcker, Anna Maria Lenngrens ”Skrivet till bords när olyckan hände” från 1819, till ”Kretsloppet” skriven 2016 av Emma och Lisen Adbåge. Varje dikt har tolkats bildmässigt av en nutida illustratör vilket inbjuder till att göra egna tolkningar i text och bild. Vi tycker att man kan använda den åtminstone till och med årskurs 4.

Jag talar som en flod

Författare:

Pojken vaknar varje morgon med ordens ljud omkring sig, men får inte fram dem själv. Han blir tyst som en sten och känner sig alltmer utanför i skolan. En dag då pojken har en extra dålig prat-dag så tar hans pappa med sig honom till floden. ”Ser du hur vattnet rör sig? Det liknar ditt sätt att prata.” säger pappan. Då tänds ett hopp i pojken – Han talar som en flod – och det ska han tänka på när allt är jobbigt; Både han och floden stammar.

Författaren har baserat boken på sina egna upplevelser av hur det är att stamma och hur det kan kännas att vara annorlunda. Även hans egen pappa tog med honom till floden när ensamheten blev för stor och hjälpte honom att koppla samman stamningen med naturens rörelser. Det är en delvis smärtsam men alltigenom vacker berättelse med illustrationer som förstärker pojkens utsatthet. Den slutar på ett hoppfullt och trösterikt sätt och kan läsas ända upp på mellanstadiet.