Mer än något annat glittrar det

Författare:

Ett barn befinner sig med en förälder i en båt och börjar filosofera om vattnet som omger dem; ”Inuti finns ingenting, men därinne finns ju allt.” Det kan förvandlas till vilka färger och former som helst, trots att det varken har någon egen färg eller form. Och utan det skulle inget liv finnas på jorden!

Hiroshi Osada har skrivit en tankeväckande dikt som ALMA-pristagaren Ryõji Arai har illustrerat i fantastiska färgstarka bilder. Passar utmärkt att använda för att prata om naturen i allmänhet och vatten i synnerhet – eller bara för att få en riktigt härlig upplevelse av en vacker text i kombination med magiska illustrationer.

Joni och grottans hemlighet

Författare:

Detta är sagan om flickan Joni som bor tillsammans med en sträng tant. Joni gör allt den gamla tanten ber henne om utan att klaga. Men en kall vinterdagdag blir hon ivägskickad för att plocka sallad. Var ska hon hitta sallad mitt i vintern?? Joni pulsar fram i snön utan att hitta någon sallad och tillslut går hon vilse och söker skydd i en grotta. Grottan leder till en stendörr och när Joni äntligen får upp den tunga dörren öppnar sig en helt ny värld. Där blåser det varma vårvindar, solen strålar och blommorna blommar. Joni tror inte sina ögon! Efter en stund möter hon en pojke som välkomnar henne och visar henne den nya världen. Hon får med sig sallad när hon går därifrån som hon kan ge till den stränga tanten. Men tanten blir misstänksam – hur har Joni kunnat hitta sallad mitt i vintern? Så nästa gång Joni ska gå iväg för att träffa pojken smyger tanten efter och blir så rasande över det hon ser att hon sätter eld på allt! Hur ska det nu gå för Joni och pojken?

Joni och grottans hemlighet är en nytolkning av en klassisk koreansk folksaga. Bakom tolkningen står Baek Heena, ALMA-pristagaren 2020. Hon är särskilt känd för sitt exceptionella bildskapande där hon skapar världar med dockor som hon sedan fotograferar. Varje bild är ett litet konstverk i sig självt så titta noga på dem! Boken är relativt lång för att vara en bilderbok, 80 sidor, men det är bilder på varannan sida och några rader med text på den andra så den känns ändå mycket luftig. Passar alla åldrar.

Kiki´s Delivery Service

Författare:

Det här är den första delen i Eiko Kadonos flerfaldigt prisbelönta serie om tonårshäxan Kikis äventyr. Kikis mamma är en tvättäkta häxa, och hennes pappa är etnolog. Som brukligt i häxfamiljer fick Kiki välja om hon ville vara häxa eller vanlig människa när hon var tio år gammal (hon valde häxa för då fick hon flyga), vartefter hennes mor lärde henne båda de trollkonster hon kunde. Nu som trettonåring är det dags för henne, och hennes svarta katt Jiji, att ge sig av hemifrån. De ska hitta en egen stad att praktisera sina häxkonster i.
Men det är inte så lätt, varken att lämna sin familj och allt man är van vid eller att hitta nya vänner och komma till rätta i en främmande stad. Inte ens för en häxa! Men Kiki har ju sin kvast som hon kan flyga med och hon kommer på en smart idé, hon startar en budfirma som levererar i expressfart… Många barn (och vuxna) känner nog till Kiki redan eftersom de har sett Hayao Miyasakis underbara film med samma titel.

Tiotusen fotspår och andra dikter

Författare:

Maninbo är det verk som betraktas som författaren Ko Uns huvudverk. Det består av en samling dikter som alla skildrar människor som författaren mött eller konfronterats med på ett eller annat sätt. Historiska personer finns också med. Tiotusen fotspår och andra dikter innehåller flera av dessa människoskildringar i berättande, ofta korta dikter. Hela verket planerades under de två år då Ko Un satt fängslad för sitt arbete för demokrati och mänskliga rättigheter. Han satt i isoleringscell utan belysning och tänkte ut vad han skulle skriva om han någonsin kom ut. I dikterna möter vi vanliga människor, bönder och fiskare och deras vardag. Omgivningen må vara hård, krig eller ockupation och förtryck råder, men ändå finns både glädje och humor med.

Bokens efterord består av ett samtal mellan Ko Un och översättaren Inja Han från 2004. Där berättar författaren om hur han planerade sina verk under fängelseåren. I Maninbo ville han skildra så många som 4000 koreaners liv. Ordet manin betyder i själva verket just ”många människor”.

Ko Un föddes i sydvästra Korea i en stad som heter Kunsan 1933. Under hans barndom och uppväxttid var Korea ockuperat av Japan. Det var en tid av förtryck och koreanska språket var länge förbjudet – man fick varken tala eller skriva språket och naturligtvis inte publicera något skrivet på koreanska. Ockupationen pågick mellan 1910 och 1945 och efter andra världskriget kom uppdelningen i Nord- och Sydkorea. I det efterföljande Koreakriget fick Ko Un se många vänner och familjemedlemmar dödas. Själv räddade han sig undan och blev buddistmunk. Efter tio år som kringvandrande munk inom zenbuddismen lämnade han munklivet, debuterade som diktare och kom så småningom att engagera sig i kampen för demokratiska rättigheter. 1980 dömdes Ko Un för detta till livstids fängelse.

Tack vare påtryckningar från såväl internationella som inhemska organisationer släpptes Ko Un fri efter drygt två år. Han vägde då inte mer än 40 kilo. I samtalet med översättaren – som återfinns i boken – berättar han att han behövde en tid av återhämtning, sedan gifte han sig och sedan började han skriva på det diktverk han planerat under sin tid i fängelset.

Först under 1990-talet fick Ko Un amnesti och full frihet, möjlighet att resa och publicera sig under eget namn. Hans böcker kunde nu översättas och idag finns Ko Uns diktsamlingar på minst tretton språk. ”Det kommer att bli flera i framtiden”, säger han till översättaren Inja Han.

Lyssna till en uppläsning med Ko Un på Youtube.

Jag är en hund

Författare:

Hur är det att vara hund egentligen? Fråga Goosl, han vet! I denna charmiga bilderbok får vi träffa hunden Goosl och hans familj. Dagarna går åt till att vänta och vänta och vänta… tills någon i familjen äntligen kommer hem och det blir dags för promenad! Med största sannolikhet kommer han att träffa på någon av alla sina syskon, trots att han inte känner igen dem på doften, för hela staden är ju full av dem! Och att sedan få leka med Dongdong är ju också en riktig höjdare, även om Goosl tycker att Dongdong är rätt hopplös ibland; han är ju både kinkig och kissar i sängen. Men när Goosl blir förvisad till att sova på balkongen blir det väldigt ledsamt och väldigt ensamt – då är det tur att Dongdong finns.

Vi får återskapa bekantskapen med hunden Goosl och pojken Dongdong från Baek Heenas bok Magiska godiskulor (som vi också har på Cirken), men i denna bok är det berättat ur hundens perspektiv. Liksom i Heenas alla böcker är illustrationerna fotografier av lerfigurer som är oemotståndligt inbjudande att titta på. En fin berättelse om vänskap mellan en hund och hans pojke.

Sadako och de tusen papperstranorna / Sadako and the thousand paper cranes

Författare:

Den japanska flickan Sadako var två år då atombomben föll över hennes hemstad Hiroshima i slutet av andra världskriget. Hon klarade sig till synes utan skador, men då hon var 11 år drabbades hon plötsligt av yrselanfall och läkarna konstaterade att Sadako hade drabbats av ”atombombssjukan”, leukemi, som en följd av strålningen hon utsattes för när atombomben föll.
Då Sadako lagts in på sjukhus kom hennes bästa vän Chizuku till henne med en trana vikt av guldpapper. Chizuku berättade legenden om den heliga tranan; Att den som blivit sjuk ska vika tusen tranor för då ska gudarna göra en frisk igen. Chizukus trana i guld blev den första av Sadakos tusen tranor, för Sadako började själv att vika tranor med hopp om att det skulle göra henne frisk igen.
Sadako hann vika  644 tranor, som alla svävade i taket till hennes rum på sjukhuset, innan hon somnade in för alltid, 12 år gammal.

Hennes klasskamrater, som var djupt chockade av hennes död, vek då 356 tranor till hennes begravning så att tusen tranor kunde följa med Sadako i graven. Ett år senare hade hennes klasskamrater och barn över hela Japan och i nio andra länder samlat ihop pengar till ett minnes-och fredsmonument – en staty av Sadako med en gyllene trana i handen som står i Fredsparken i Hiroshima. ”Detta är vårt rop. Detta är vår bön: Fred i världen”  är inskriptionen på monumentet.

Författaren Eleanor Coerr bodde några år i Japan och hörde då berättelsen om Sadako. Hon beslöt sig för att berätta hennes historia  och skrev boken Sadako och de tusen papperstranorna, en berättelse som nu förvandlats till en modern klassiker som lästs av generationer av barn och unga i många länder. Det är en tidlös berättelse om mod, kärlek och hur viktigt det är att hitta något att knyta sitt hopp till när livet är svårt. Boken, som vi har både på svenska och engelska, är inte svår och berättelsen griper tag även om den är kort med sina nio korta kapitel på knappt 60 sidor text och illustrationer. Det finns mycket att prata om under och efter läsningen om Sadako, inte minst de vuxnas oförmåga att erkänna verkligheten fast barnen förstår hur det ligger till men också om att krig och konflikter lämnar spår även många år efter att de är slut.