Det finns berättelser som omedelbart fångar ens hjärta. Berättelsen om elvaåriga Johanna,som ska vara ett par månader hos sina farföräldrar i Holland – men blir kvar där i flera år därför att andra världskriget bryter ut och Holland ockuperas, är just en sådan bok.
Johannas farfar har ett väldigt speciellt jobb. Han är den som ska sköta om och vårda de tolv ryttarfigurerna i metall som rider ut och runt varje gång rådhusklockan slår tolv. Johannas far älskade figurerna när han var liten och Johanna själv blir lika fascinerad. Det sista hennes far sa innan de lämnade Johanna var att hon skulle hjälpa farfar att vårda och skydda ryttarna. och det har hon gjort. men nu har det gått fyra år av ockupationen. Metall har blivit en bristvara för ockupationsmakten och ryttarna är hotade – allt av metall beslagtas och smälts ner. Så de måste hitta ett sätt att ta bort och gömmer undan ryttarna. Men var?
I Johannas rum finns ett litet dolt utrymme som skulle vara bra – men i det rummet bor nu en tysk officer. Så hur skulle de kunna gömma dem där?
The little riders är en berättelse med många år på nacken, men med en ton och ett språk som gör den aktuell ännu idag. Den handlar både om mod och om att människor inte alltid är så som man förväntar sig. Att hjältedåd kan ske mitt i det lilla vardagslivet och att vänskap kan uppstå där man minst förväntar sig det.
Det är en kort bok, bara sex kapitel, och passar både som högläsning och tyst läsning och en bok som kan läsas och älskas av många åldrar.
