Jessica Schiefauer – Cirkbloggen

När Ester och Isak möts är det kärlek vid första ögonkastet. Under flera månaders tid är de tillsammans hela tiden, trots att Isak efter ett tag känner att något har börjat skava. Samtidigt dras Isaks lillebror Anton in i ett umgänge som kretsar kring hat, hakkors och våld. En kväll vid sjön sker det värsta tänkbara; en ung pojke misshandlas till döds och det står snart klart att Anton varit med när det hände. Plötsligt är Isak bror till en mördare och måste möta omgivningens alla blickar och ord, samtidigt som Anton fortfarande är den bror som Isak älskar. Den enda tröst han kan få är hos Ester, som han egentligen inte vet om han vill vara tillsammans med. Och Ester kan inte säga nej till Isak och tycker nog samtidigt om att känna sig behövd. När Isaks familj blir utsatta för omgivningens hämndförsök bestämmer de sig för att skaffa vakthundar – och detta ställer slutligen saker på sin spets.
När hundarna kommer är en angelägen berättelse om kärlek, sorg och sökandet efter tillhörighet.

Pojkarna Motiveringen för Augustpriset för 2011 års svenska barn- och ungdomsbok löd:
Med vass och avslöjande flickblick infiltreras Pojklandet. En idéroman som strävar efter att upplösa språkets, växandets och verklighetens gränser. Om kroppen som slagfält och manligheten som drog. Och Jessica Schiefauers Pojkarna är en tonårsskildring som ingen annan. Om hur vi bemöts och vilka förödande konsekvenser det kan få.

Kim, Bella och Momo ska fylla fjorton. Men de vill inte växa upp och till kvinnor begränsade i förutbestämda könsroller. Pojkarnas värderande blickar och svidande kommentarer utsätter dem för nya prövningar varje dag i skolan. Kränkta och objektifierade känner de vämjelighet över sina egna kroppar.
Tillflykten är Bellas växthus. En plats de får vara i fred på, där de kan fortsätta utklädningslekar från barndomen och hämta styrka inför morgondagen. I detta växthus har Bella drivit upp en okänd blomma, vars nektar de en natt dricker i ruset av sin lek… och de förvandlas till pojkar!
Efter denna upptäckt spenderar de dagarna som flickor, utsatta och ständigt iakttagna. Men så fort skymningen kommer ger dig sig hän som pojkar, som anonyma iaktagare. De blir snabbt indragna i ett kriminellt ungdomsgäng och snart får Momo och Bella nog. Men inte Kim. Hon kan inte få nog av den frihet pojkkroppen ger henne, hon kan inte få nog av Tony. Men han är inte intressant för henne som tjej, och hon ger efter för det stilla raseri som kärlek kan förvandlas till…
För de tre huvudpersonerna är det en frigörelse att bli pojkar, men är det bättre? Inte ens pojkarna i den laglösa verklighet Kim, Bella och Momo tar del av verkar stå utanför krav och förväntningar utifrån fastslagna normer.