Det finns ingen rättvisa, det inser Amir, Lo och Vidar så snart de kommit som fosterbarn till gården Himmelsfrid. Gården är allt annat än himmelslik; barnen bevakas hela tiden och straffas så fort de gör minsta lilla fel. Där härskar Gunvor, eller fostermor, som hon vill kallas. Hennes uppgift är att göra folk av barn till dömda mördare.
Amir, Lo och Vidar tror alla tre att deras mammor är oskyldigt dömda, och tillsammans tänker de ta reda på sanningen. Frågan är bara hur de ska ta sig över muren med elstängsel som omringar Himmelsfrid. Kan de få hjälp av dolda krafter? Och vågar de verkligen lita på varandra?
Dömd är den första delen i Amargitrilogin, en spännande och magisk berättelse om kampen för frihet.
Två pojkar föds samma dag i London i mitten av 1500-talet. Den ene är tiggarpojken Tom och den andre är Edward, prinsen av Wales. De möts och får byta liv med varandra för en tid.
Mowglis äventyr är här återberättad i en lättläst bearbetning av Maj Bylock.
Man skulle kunna tro att Fanny Falk är en helt vanlig tjej men vad få vet är att hon är medlem i en hemlig organisation som arbetar med att säkerställa tidsordningen så att världen som vi känner den inte förändras för alltid och kaos utbryter i historien. Organisationen heter Vän av ordning (VAO) och det är Fannys farfar som inviger henne i hemligheten. Farfar lär upp henne eftersom tanken är att Fanny ska ta över hans plats i organisationen när han går i pension. Men hur gör man för att säkerställa tidsordningen i historien? 
”Din syster är borta. Så är det med dem Vithuvud tar. De….finns inte mer.”
Boken handlar om sjuåriga Alice som sitter sysslolös med sin syster och har tråkigt. Systern sitter och läser i en bok som varken har bilder eller prat och Alice kan inte förstå glädjen med att läsa en sådan bok. Plötsligt kommer en vit kanin skuttande och det var inget konstigt med det tänkte Alice, inte ens när kaninen högt för sig själv sa ” Oj, oj nu kommer jag för sent!” reagerar Alice och tycker att det är märkvärdigt. Först när kaninen tar upp en klocka ur västfickan slog det Alice att kaniner inte brukade ha vare sig klockor eller västar. Alice skyndar sig efter kaninen som hoppar ned i ett hål i marken. Alice följer efter och dimper ned i något som verkar vara en djup brunn och efter det är ingenting sig likt. Alice dricker saft från en magisk flaska och blir pytteliten, äter kakor och blir flera meter, simmar i ett hav av egna tårar.