Vi har köpt in tre noveller om förintelsen: En vårmorgon av Ida Fink, Den sista utvägen av Rachel Korn och Kylig vår av Aharon Appelfeld. De är alla tre berättelser som skakar om läsaren och väcker många tankar och frågor, även om den allra största frågan förblir obesvarad: Hur kunde detta hända? Novellerna kan läsas var för sig eller som en triad av viktiga berättelser om det som aldrig får glömmas.
I En vårmorgon ställer sig en mor och en far frågan huruvida deras dotter någonsin skulle kunna förlåta dem för att de satte henne till världen nu när den blivit så hemsk. Skulle de ens ha skaffat henne om de visste vad som skulle hända? En stund senare sparkar SS-männen in dörren för att ta med sig den lilla judiska familjen. När fadern så ser en sista möjlighet att rädda sin dotters liv tar han chansen – bara för att en stund senare stå med henne livlös i famnen.
I novellen Den sista vägen tvingas alla judiska familjer i ett galizianskt getto att göra ett fruktansvärt val: antingen skickar man en person från familjen till deportation, eller så måste hela familjen deporteras. Men hur ska man kunna välja det? Och vem ska göra det valet?
Kylig vår skildrar en grupp människor som nyss kommit fram ur den bunker där de länge har gömt sig undan krigets fasor. Den verklighet som möter dem är inte den som de fantiserat om så länge. Den mat de längtat efter känner de ingen aptit inför, deras älskade finns inte längre kvar och trots freden känner de inte den glädje som människor omkring dem. Kriget må vara slut, men vad väntar egentligen nu? Åt vilket håll börjar man gå när man inte vet vad eller vem man letar efter?
