Mitt hjärta borde slå någon annanstans
Inläst som Daisy text och ljud

Författare:

Madeleine är helt säker. Hon borde ha haft ett annat liv istället för att växa upp på en bondgård med ständigt jobbande föräldrar och med en framtid på naturbruksgymnasiet. Dessutom är hon kanske till råga på allt gravid med skolans tönt! Hon är helt säker på att hon måste ha blivit bortbytt på BB och hon bestämmer sig för att ta reda på vilka som föddes samtidigt för att kunna se vems liv hon egentligen borde ha. Tillsammans med sin bästa vän Alice ger hon sig av till stan för att skaffa sig ett akut p-piller och samtidigt leta efter sin ”riktiga” familj. Med hjälp av en nyfunnen faster som jobbar på sjukhuset får Madeleine tillgång till information som kanske kan leda henne till hennes ”riktiga” föräldrar. Men hur vet man egentligen när man hittat hem?
Mitt hjärta borde slå någon annanstans av Mia Öström handlar om känslan av att vara på fel plats och vilse i livet. Tonen är lättsam och språket finurligt och varmt, och den fungerar bra som diskussionsunderlag för att prata om identitet och om att hitta sig själv.

Vakuum
Inläst som Daisy-talbok

Författare:

”Dagarna blir så långa när någon är död”, tänker Jonna. Hennes storebror Johan tog sitt liv för snart ett år sedan och hon känner mest ilska. Hur kunde han lämna henne när det fanns så mycket kvar som han inte hade lärt henne? Så mycket de inte hunnit göra tillsammans? Omgivningen förväntar sig att allt bara ska vara som vanligt men  ingenting kommer ju någonsin att bli det minsta vanligt igen. Jonna har känslan av att hon flyter runt i ett vakuum av kompakt mörker och gråta kan hon inte göra för då dör hon.
Men en dag hittar hon en lapp i en av sina vinterstövlar; Guten Tag, står det. Lappen är från Johan och efter hand hittar hon fler lappar från honom. Lapparna leder henne till en stuga på landet där Johan brukade vara och hon letar febrilt efter fler ledtrådar för att få svar på den största av alla frågor: Varför?
I sitt sökande får hon oväntad hjälp av stuggrannen Ruben, och mellan dem växer något fram som gör att den hårda knuten i Jonnas mage långsamt, långsamt börjar att lösa upp sig – men om man gråter dör man ju – eller?
Mia Öströms bok behandlar ett ämne som väcker många tankar och känslor. För det är inte bara personen som dör som försvinner, utan även det liv som omgivningen levde. De som blir kvar ska försöka förstå och acceptera vad som har hänt, och samtidigt försöka leva vidare. Varför väljer en ung människa att avsluta sitt liv när det precis har börjat? Och hur ska man som närstående lära sig att stå ut med den obeskrivligt smärtsamma förlusten? Boken lämnar inga tydliga svar på frågor som dessa, utan lämnar mycket utrymme för reflektion och diskussion. En viktig bok!