Amy och Aron brukar leka och leta efter ”saker som man inte vet att man letar efter” på Amys pappas skrotupplag. Där kan man hitta alla möjliga roliga saker och en dag hittar de en gammal, rostig oljekanna som en liten ande bor i. Anden är en gnällig och sur typ som inte är så lätt att lära känna. Men Amy och Aron är snälla och nyfikna barn så de lyckas till slut bli vän med Mujo, som anden heter. Mujo har blivit osynlig, det blir lätt så när man blir retad och inte får vara med och leka med andra. Amy vet själv hur det känns att bli retad av elaka barn i skolan så hon och Aron bestämmer sig för att vara extra snälla mot anden och försöka få honom att bli glad igen. Sakta växer vänskapen mellan barnen och anden och när anden känner att barnen verkligen bryr sig om honom så blir han också synlig en liten bit i taget.
Jag tänkte genast på Tove Janssons berättelse Det osynliga barnet när jag läste den här boken. Varför inte läsa Det osynliga barnet högt för klassen före eller efter att barnen läser Amy, Aron och anden själva? Ulf Stark är en av våra viktigaste författare och de många illustrationerna av Per Gustavsson kompletterar och lyfter den här varma och roliga boken om vänskap. Texten är lagom stor och luftigt med bildstöd i varje uppslag, boken är på 124 sidor.
