Allt som inte syns

Författare:

Joel ska börja sexan. Han vågar knappt hoppas att det här året ska bli bättre än förra eftersom hans värsta plågoandar kommer alla att gå i samma klass igen. Det är Ester, Elias, Anton och Wilma, gänget som har mobbat honom i flera år och gjort så att ingen annan vågar vara vän med honom i skolan. De andra i klassen vill inte ”smittas” med det Joel har, att vara ett ”hopplöst mobboffer”. En ljusning är att i år kommer Joel att vara i samma skolbyggnad som sin populära storebror som sagt att han ska hålla ett öga på honom. Men också att det kommer nya elever till skolan, fler parallellklasser. Kanske kan Joel få en vän eller åtminstone bli lämnad ifred? Men trots att det verkar som om en av de nya killarna i klassen skulle kunna bli en riktig kompis så lämnar inte mobbarna honom ifred. Det är också svårt att ta hjälp från storebrodern, Joel vill inte berätta om hur dåligt han har det, han låtsas att allt är bra och försöker planera alla av skoldagens timmar så att han aldrig behöver vara ensam med mobbarna.

Men så en kväll när Joel går ut med sin hund träffar han på Ester, till synes berusad och med blåmärken på kroppen. Ester har det jobbigt hemma och ingenstans att ta vägen och Joel hjälper henne trots att hon så länge varit en av de elakaste mot honom i skolan. Mellan dem växer det fram en oväntad och hemlig vänskap som till sist förändrar dem och dynamiken klassen.

Det här är en tänkvärd och välskriven mellanåldersbok om mobbning. Det är bitvis ganska jobbigt att läsa om hur Joel har det i skolan och vad han utsätts för när de vuxna inte ser, men det behövs, mobbning är något som sker i de flesta skolor. Kanske kan läsningen av den här boken öppna för samtal om hur man själv skulle kunna hjälpa en klasskamrat som var i samma situation som Joel eller Ester i den egna skolan.

 

 

 

Tiotusen fotspår och andra dikter

Författare:

Maninbo är det verk som betraktas som författaren Ko Uns huvudverk. Det består av en samling dikter som alla skildrar människor som författaren mött eller konfronterats med på ett eller annat sätt. Historiska personer finns också med. Tiotusen fotspår och andra dikter innehåller flera av dessa människoskildringar i berättande, ofta korta dikter. Hela verket planerades under de två år då Ko Un satt fängslad för sitt arbete för demokrati och mänskliga rättigheter. Han satt i isoleringscell utan belysning och tänkte ut vad han skulle skriva om han någonsin kom ut. I dikterna möter vi vanliga människor, bönder och fiskare och deras vardag. Omgivningen må vara hård, krig eller ockupation och förtryck råder, men ändå finns både glädje och humor med.

Bokens efterord består av ett samtal mellan Ko Un och översättaren Inja Han från 2004. Där berättar författaren om hur han planerade sina verk under fängelseåren. I Maninbo ville han skildra så många som 4000 koreaners liv. Ordet manin betyder i själva verket just ”många människor”.

Ko Un föddes i sydvästra Korea i en stad som heter Kunsan 1933. Under hans barndom och uppväxttid var Korea ockuperat av Japan. Det var en tid av förtryck och koreanska språket var länge förbjudet – man fick varken tala eller skriva språket och naturligtvis inte publicera något skrivet på koreanska. Ockupationen pågick mellan 1910 och 1945 och efter andra världskriget kom uppdelningen i Nord- och Sydkorea. I det efterföljande Koreakriget fick Ko Un se många vänner och familjemedlemmar dödas. Själv räddade han sig undan och blev buddistmunk. Efter tio år som kringvandrande munk inom zenbuddismen lämnade han munklivet, debuterade som diktare och kom så småningom att engagera sig i kampen för demokratiska rättigheter. 1980 dömdes Ko Un för detta till livstids fängelse.

Tack vare påtryckningar från såväl internationella som inhemska organisationer släpptes Ko Un fri efter drygt två år. Han vägde då inte mer än 40 kilo. I samtalet med översättaren – som återfinns i boken – berättar han att han behövde en tid av återhämtning, sedan gifte han sig och sedan började han skriva på det diktverk han planerat under sin tid i fängelset.

Först under 1990-talet fick Ko Un amnesti och full frihet, möjlighet att resa och publicera sig under eget namn. Hans böcker kunde nu översättas och idag finns Ko Uns diktsamlingar på minst tretton språk. ”Det kommer att bli flera i framtiden”, säger han till översättaren Inja Han.

Lyssna till en uppläsning med Ko Un på Youtube.

Pedro Páramo

Författare:

Den unge mannen Juan Preciado, kommer till den mexikanska byn Comala, för att söka efter sin far, Pedro Páramo, vilket han lovat sin mor vid hennes dödsbädd. Så småningom förstår Juan, och även läsaren, att fadern, en mäktig och ond man, är död liksom även övriga bybor… Juan Preciado börjar själv att undra över var han egentligen befinner sig. Vålnaderna som han träffar i Comala bidrar med en pusselbit var till historien om Pedro Páramo och om varför Comala med sina invånare har gått under.

Pedro Páramo glider handlingen mellan det verkliga och det overkliga och mellan nutid och dåtid. Samtidigt som handlingen är ganska komplicerad, så är Juan Rulfos språk enkelt och vardagligt, inspirerat av äldre tiders historieberättare. Berättelsen om Juans sökande efter sin far och om människornas öde i Comala är på samma gång en berättelse om Mexikos våldsamma historia. Pedro Páramo räknas som ett av Latinamerikas absolut främsta och mest inflytelserika verk. Den har översatts till ett femtiotal språk, belönats med många fina priser och kommer ständigt ut i nya utgåvor.

 

En lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen

Mitt hjärta sörjer gården

Författare:

Denna diktsamling innehåller dikter av den legendariska iranska författaren Forough Farrokhzad (فروغ فرخزاد). Urvalet är hämtat från de båda persiska diktsamlingarna En annan födelse från 1963 och Låt oss tro på begynnelsen av den kalla årstiden från 1974. Det är en nätt liten volym och på sitt vis lättillgänglig, och den är en utmärkt introduktion till ett spännande författarskap. Forough Farrokhzad eftersträvade enkelhet i språket och denna enkelhet förenas med ”en oblidkelig uppriktighet och den sensuella musikalitet som redan gjort hennes ungdomsdiktning så attraktiv.”(citat ur förordet av Bo Utas)

Forough Farrokhzads diktning utvecklades mot att bli allt mindre formmässigt bunden. I den klassiska fyrradingen (do-beiti), vanlig i iransk folkdiktning, utgörs stroferna av två dubbelverser med rim enligt ab, cb. Dessa fyrradingar kombineras sedan till sammanhängande serier, en utveckling som tillskrivs poeten Nima Youshij. Forough använder sig av denna form, som sedan Nimas tid blivit allt vanligare, men hon håller sig också helt fri formmässigt, versradernas längd varierar och rimmen förekommer oregelbundet. Enkelhet är vad hon eftersträvade och hon nådde också mycket långt med att bruka enkelheten i sin poesi.

Alla vet
alla vet
att du och jag
genom den kalla dystra springan
såg trädgården
och från den lekfullt oåtkomliga grenen
plockade äpplet
Alla är rädda
alla är rädda
men du och jag
förenade oss med vattnet, spegeln och ljuset
och blev aldrig rädda
(Två strofer ur dikten Erövringen av trädgården, sidan 63 i Mitt hjärta sörjer gården)

Forough Farrokhzad föddes 1935 i Teheran som nummer tre av av sju barn till en överste i shahens armé. För att komma undan faderns stränga uppfostran gifte hon sig vid 16 års ålder med en äldre kusin. Familjen motsatte sig äktenskapet, som också blev olyckligt och kortvarigt. Forough fick en son när hon var 18 och skildes sedan från sin man när hon var 19. I och med skilsmässan förlorade hon vårdnaden om sin son.

Hennes första diktsamling Fången kom 1955, då hon ännu ej fyllt tjugoett år. Den innehöll 44 dikter skrivna av en ung kvinna som helt öppet talar om kärlek och begär utanför äktenskapet. Diktsamlingen åstadkom en smärre skandal. 1956 kom nästa diktsamling, Muren, och året efter Uppror. Den senare kom ut efter en längre resa i Italien och Tyskland och i flera dikter tar Forough upp kampen mot den religiösa moral som genomsyrade samhället.

Forough intresserade sig också för film. En kortfilm om en spetälskekoloni, Huset är svart, väckte internationell uppmärksamhet och fick bästa pris för dokumentärfilm vid filmfestivalen Oberhausen 1964. Det året kom också hennes fjärde diktsamling En annan födelse, innehållande 35 dikter skrivna under en tidsperiod om sex år. Året därpå låg den femte samlingen Låt oss tro på den kalla årstidens gryning färdig för tryck, men publicerades först 1974, postumt. Den 14 februari 1967 omkom Forough i en bilolycka i Teheran, bara 32 år gammal.

Forough anses ha haft en alldeles speciell poetisk begåvning och räknas som den mest inflytelserika kvinnliga diktaren i Iran under 1900-talet. I sin diktning fördömde hon både Shahens diktatur och religionens förtryck. Efter de islamiska prästernas maktövertagande 1979 förbjöds utgivningen av hennes dikter. Få iranska poeter idag är opåverkade av hennes poesi.

Rotlös

Författare:

Detta är en varm och insiktsfull skildring av en flickas uppväxt i en tid och ett land som sedan dess genomgått många omvälvande skeenden. Boken utspelar sig i Rhodesia, det som nu är Zimbabwe. Tambu längtar efter att få gå i skolan, något som oftast är förbehållet pojkar. Hennes bror åker med en släkting till missionsstationens skola och kommer allt mer sällan hem och hjälper till. Tambu noterar hur han förändras. När brodern tragiskt omkommer öppnas möjligheten för Tambu att få ta hans plats. Boken är utgavs 1988 och stora delar av boken speglar författarens egen barndom. Originaltiteln, Nervous Conditions, ska vara hämtad från Sartres förord till Franz Fanons klassiska bok Jordens fördömda. Berättelsen om Tambu handlar om flickorna och kvinnorna, de som alltid måste stå tillbaka för pojkarna och männen, den ständiga obevekliga underordningen. De andra kvinnorna omkring Tambu har alla olika förutsättningar och också olika sätt att hantera sina liv. Vi får möta modern, moderns syster och hennes svägerska och Tambus kusin Nyasha. Tambus klara berättelse om sig själv och alla runt henne, inklusive männen, ger oss en unik inblick i ett annorlunda samhälle och en tid som känns märkligt aktuell.

På bokens baksida kan man läsa: Tsitsi Dangarembga har skrivit en märklig bok. Den tar upp afrikanens och kanske främst den afrikanska kvinnans dilemma. De är fångade mellan två världar – den västerländska, till vilken utbildning tycks vara den enda biljetten, och den traditionella världen där familjen och släkten betyder allt.

En lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen

 

Giovannis rum

Författare:

Giovannis rum betraktades som en ytterst kontroversiell bok när den först publicerades 1956, men den kom snart att hyllas som ett mästerverk. Boken kommer även på en hedrande andraplats på The Publishing Triangles top-100 lista över de bästa HBT böckerna. Till svenska översattes den redan 1957, men gavs nyligen ut på nytt och ingår nu även i serien Alla Tiders klassiker för skolan.

Huvudperson är David. En ung amerikan som tagit sin tillflykt till Paris. Där driver han omkring i väntan på sin flickvän, som rest till Spanien för att tänka över hans frieri (så man kan ju undra varför han väntar på henne egentligen!). David inleder en affär med den vackra, men intensiva, bartendern Giovanni och flyttar snart in i Giovannis lilla rum i Paris utkant. De lever för dagen, och älskar passionerat och hämningslöst. Men för David innebär det även en kamp mot ångest och skuld. Ångest över att han ger sig hän åt något ”fult” när han är med Giovanni, och skuld för att han vet att han kommer att lämna honom. Sin kärlek till trots.

Det är en berättelse om konflikten mellan individens begär och samhällets värderingar. Om vad ångesten och skräcken att bryta mot normen kan göra med människan.

En lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen