Vissa berättelser och vissa författarskap är oförglömliga. Det osynliga barnet av Tove Jansson är en sådan berättelse. Flickan Mimi har blivit osynlig på grund av en hånfull och okänslig vuxen. Hon kommer till Muminfamiljen för att bli synlig igen – något som lyckas till sist…. och nästan för bra.
”…ni har förändrat ungen så hon är värre än Lilla My” säger Tooticki förbluffat.” Men huvudsaken är ju att hon syns.”
I boken finns flera av Tove Janssons korta, underbara och viktiga berättelser samlade. Alla handlar de om personer som skymtar förbi i berättelserna om Mumindalen: Filifjonkan som trodde på katastrofer, Snusmumriken, Hatifnattarna…här får de spela huvudrollen med sin egen historia.
Hennes berättelser är, liksom Astrid Lindgrens, allmänmänskliga och allmänviktiga. Mumindalen är en spegelbild av oss själva fast i sagans form. En spegelbild som visar både det futtiga och det fantastiska på ett ömsint och respektfullt sätt. Därför kan berättelserna läsas av alla åldrar med behållning och leda till många viktiga samtal.
Lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen
