Tom blir inte trodd av sin familj när han berättar att ett spöke har flyttat in i källaren. Men hans mormor skickar honom ändå till Hedvig Hallongren, som är spökexpert. Tillsammans ger de sig ut på spökjakt och kommer fram till att källarspöket är ett så kallat NOS (Någorlunda Otäckt Spöke) vid namn Hugo som blivit bortjagad från sitt tidigare boende av ett FOS (Fasansfullt Otäckt Spöke). NOS förekommer relativt ofta, medan FOS påträffas mer sällan – vilket är tur med tanke på att de är oerhört farliga och otroligt svåra att bli av med.
Med list och gedigna spökkunskaper så lyckas Tom och Hedvig Hallongren krympa FOS:et och fånga in det så att Hugo kan flytta tillbaka till sitt gamla hem.
Slutet gott allting gott – förutom för FOS:et som när vi lämnar boken sitter inspärrat i en glasburk hemma hos Hedvid Hallongren. Men ser det inte ut som om det har börjat växa sig större igen?
Detta är en nyutgåva av Cornelia Funkes berättelse Ett spöke för mycket, som i den här upplagan fått nya lagom läskiga illustrationer av Lotta Geffenblad.
