När Lucy var liten och gick i skolan fick hon lära sig att jorden lutar sig undan solen ibland och att det är så årstiderna uppstår. Hon hade redan då lagt märke till att alla rika (och därmed lyckliga) människor bodde på de delar av jorden där året var uppdelat i årstider, medan hon själv var född och uppvuxen på en plats som inte tycktes vara påverkad av jordens lutningar. Där fanns det bara en årstid – solsken med torka, vilket inte ens hade gjort henne särskilt solig i sinnet. Som tonåring flyttar Lucy från sitt hem på en karibisk ö till New York för att arbeta som au pair i en amerikansk familj. Hennes uppfattning om att familjen som hon kommer till har allt man kan önska sig kommer på skam när deras fina fasad börjar krackelera och till slut är en splittring av familjen oundviklig.
Lucy är en frispråkig person som får dem hon möter att öppna upp sig för henne, medan hon bär sitt eget förflutna i ensamhet. I boken får vi följa hennes försök att hitta sig själv och bit för bit får man reda på anledningen till hennes ovilja att svara på sin mors brev och varför hon aldrig någonsin tänker återvända hem. Det står klart att hon rest ifrån något ouppklarat som tynger hennes hjärta och som påverkar hennes relationer till andra människor.
Jamaica Kincaids bok passar för skolår 9 samt gymnasiet. Den kan användas i undervisningen som en del av läroplanens centrala innehåll som en berättande text om människors villkor och identitets- och livsfrågor. Dessutom har texten flera språkliga drag som tillbakablickar, jag-berättarperspektiv samt yttre dialoger.
