Ava går i trean på gymnasiet och ska snart ta studenten tillsammans med sina bästa vänner Mira och Hugo. Ava och hennes vänner verkar ha det där perfekta kompisgänget med söndagshäng varje vecka och bestämda regler som att den som först lyfter mobilen när de umgås får betala notan.
Ava har en flingmed Britt på skolan men tror inte riktigt på kärleken förrän hon träffar Nadja: bomben, solen, skogsbranden. Nadja och Ava blir ett par men Ava inser snabbt att här är det hon som är den med mest känslor och som har störst risk att bli sårad, och sårad det blir Ava. Av Nadjas tvekande och avståndstagande och Nadjas förbannade ex Joel som vägrar försvinna.
Avas familj kommer från Iran och det finns flera iranska fraser i texten.
Om det regnar i Ahvaz har flera färgstarka karaktärer. Språket är lättläst men samtidigt vackert och poetiskt och ibland med ett direkt tilltal till läsaren. Det handlar om den första himlastormande kärleken och om att hitta sin plats.
”Jag var förälskad när jag var arton och hon hette Nadja Al-Amin
och hade vackra händer som alltid grep tag i den gulastången
på tunnelbanan, även när tåget stod stilla höll hon iden hårt,
men annat kunde hon släppa så lätt att man blev paff.”
Likt ett nutida Romeo-och-Juliakärlekspar kämpar Ellie och Jeremiah i Jacqueline Woodsons bok Närmar du dig mjukt för att få vara tillsammans. Ellie och Jeremiah vet från första stund de möts att de hör ihop, nu och för alltid. Men att hon är judinna och att han är svart är något som omgivningen har svårare att acceptera än vad de båda hade trott. De få stunderna som de får tillsammans kan närmast beskrivas som magiska, men ideligen dyker det upp saker som hindrar dem från att få vara tillsammans.
11-åriga Idas tillvaro som ensambarn förändras då hon får ett fostersyskon. Hon har alltid velat ha en syster i sin egen ålder, men den som flyttar in är istället David, en strulig tonårskille som knappt pratar med henne. Plötsligt ska hon dela sitt hem och sina föräldrar med någon som hon inte känner
Lale Sokolov kommer till Auschwitz-Birkenau 1942. Han beordras att tatuera de medfångar som väljs ut för att de ska få ”leva”, det vill säga arbeta sig till döds i stället för att gasas ihjäl. Lale stålsätter sig och utför sin uppgift med mekanisk effektivitet. Lale inser tidigt vilket öde han och de andra i lägret är på väg att möta, men han bestämmer sig för att han ska överleva. För att göra det ser han till att bli ”vän” med sina fångvaktare och även med Viktor, en arbetare som kommer till lägret på dagtid. Viktor ger mat och choklad till Lale och Lale smugglar till Viktor juveler och annat som fångarna har sorterat fram från fångarnas beslagtagna bagage. Lale är smart och listig och på så sätt lyckas han göra sitt eget och andra fångars liv aningens bättre. I fånglägret står en dag en ung kvinna framför honom, Gita. Han blir blixtförälskad och bestämmer sig för att det är kvinnan i hans liv.
När den fattige skogsarbetaren Jan håller sin nyfödda dotter i famnen slår hans hjärta så kraftigt att han tror att han är sjuk. Efter en stund förstår han att han för första gången i sitt liv känner kärlek. Jan bestämmer att flickan ska heta Klara Fina Gulleborg, trots att hans fru Kattrina säger att det nog inte passar för en fattig unge. Från att ha varit en sur och ordknapp person är nu Jan öppen och pratglad – Han vill att alla ska höra hur klok och vacker hans dotter är.
Coraline har flyttat in i ett äldre hus med sina föräldrar. En regnig eftermiddag utforskar hon huset och finner en dörr som leder in till ett annat hus som ser precis ut som hennes, men som samtidigt är väldigt annorlunda. Snart upptäcker hon att huset är bebott av en annan mamma och en annan pappa som vill att hon ska stanna hos dem för alltid. Coraline måste uppbåda all sin förslagenhet för att lyckas ta sig hem igen. Som tur är har hon en vän i den spegelvända verklighet som hon har hamnat i – katten.