Det Stockholm där Tilda Modigh bor, är inte det Stockholm vi känner till. Framförallt inte dess invånare. För Tilda ser klart – vilket inte vi vanliga människor gör  – att Stockholm är fullt med ”rådare” eller helt enkelt sagofolk – tomtar, troll och älvor som lever mitt i bland oss. Sagovärlden har blivit urbaniserad.Och det är inte så enkelt eller oskyldigt som man kan tro.
Varelser med krafter att påverka och ibland utnyttja människor måste hållas osynliga och följa vissa regler för att det ska fungera. Annars kan det bli  farligt. Det är väktarnas uppgift att se till att så sker. Inte de vanliga väktarna utan de som är födda med speciella förmågor. Tilda och hennes  mormor är de som tillsammans är väktare i Stockholmsområdet. Det är ett stort område att övervaka, men som tur är verkar de flesta ”rådare” bo i innerstaden.  Tilda som är 15 år måste gå i skolan som  en vanlig elev och samtidigt hinna hålla kolla på allt som händer. Då krävs både inlines, fantasi och pliktkänsla. Och en klok gammal hund.
Dessutom ska man stå ut med att bli betraktad som omväxlande idiot, oförskämd eller bara konstig av människor man möter, eftersom man pratar med osynliga, skäller på något som ser ut som en vanlig hemlös (men som egentligen är ett troll) eller samlar hundbajs (!) i Vasaparken när killen man gillar går förbi.
Och så börjar folk försvinna i stan. Fler och fler. Och ryktet går bland sagofolket att ond trolldom är med i spelet. Vad ska Tilda göra? Mormor är bortrest och hon är ensam…

En väktares bekännelser  av Elin Säfström är en både rolig och spännande bok som blandar nordisk folktro, urban fantasy och ungdomsroman om vänskap och kärlek i en unik mix.
Passar att läsa från sexan och uppåt – och kan vara utgångspunkt för samtal om både vår benägenhet att hellre tro på det vi vill tro än det vi ser, ensamhet, ansvar och att acceptera sig själv.