Anden Döden och Tulpanen

Författare:

Anden, Döden och TulpanenAnden,Döden och Tulpanen  är en vacker, stillsam och ändå en aning skrämmande bok av 2017 års ALMA-pristagare Wolf Erlbrush.

Han är en strålande konstnär med ett eget och unikt uttryck i alla sina böcker – och inte sällan finns döden med i berättelserna. Men i den här boken är Döden huvudperson tillsammans med Anden, en alldeles vanlig and som gillar att simma i dammen, ligga i solen och äta gräs..
Precis som för alla levande varelser finns döden ständigt närvarande i livet utan att vi tänker på det. Men här dyker Döden plötsligt upp som en person  och inleder ett samtal och en sorts vänskap med Anden.
De följs åt genom vardagen, utom  när Anden vill simma i dammen (Döden gillar inte vatten)  och funderar tillsammans över livet och döden. Och så går dagarna och när vintern kommer blir Anden trött.  Väldigt trött. Till sist somnar Anden in, Döden lämnar över den tulpan han burit med sig genom berättelsen, tar anden i sin famn och bär hen bort.
Det är mycket som kan tänkas och sägas mellan raderna/bilderna i denna berättelse och den går att använda som underlag för viktiga samtal, funderingar och farhågor omkring liv och död för många åldersgrupper. Erlbruchs böcker har ingen åldersetikett, de är inte barnsliga, även om barn med behållning kan läsa dem – för alla funderar  vi  över de stora livsfrågorna då och då.
Det finns en lärarhandledning/läsguide till boken som du kan ladda ner på ALMA.se

Fru Meier – koltrasten

Författare:

Fru Meier bekymrar sig för allt; från att en knapp i vinterkappan håller på att lossna, till huruvida hon har tillräckligt med kakor hemma i fall en buss med hungriga passagerare händelsevis skulle råka glida av vägen och välta precis framför hennes hus. Herr Meier oroar sig inte alls utan svarar bara glatt ”Gör det du inte kan låta bli att göra…” medan han kokar en kopp pepparmyntste till sin fru.
Men en dag hittar Fru Meier en liten ynklig varelse i sin trädgård som hon naturligtvis känner sig tvungen att ta hand om. Det visar sig vara en koltrast och Fru Meier får fullt upp med att mata den för att den ska överleva. Inte har hon tid att oroa sig för annat då! Och en dag är koltrasten flygfärdig och då måste ju Fru Meier som den fågelförälder hon blivit, visa den hur man gör när man flyger. Det visar sig att koltrasten lär sig först när Fru Meier själv kastar sig ut från en gren… och flyger! Tillsammans ger de sig ut på flygturer, och DÅ är det Herr Meiers tur att börja oroa sig.
2017 års ALMA-pristagare Wolf Erlbruch har skrivit och illustrerat denna bok som handlar om hur man kan finna mod genom att hjälpa andra.