Det var myggan som märkte det först. Hon surrade och sjöng ut det med sin lilla tunna röst. Men det var bara björnen som lyssnade. ”Jaha”, nickade han och vädrade i luften. ”Är det så det är…” Så börjar denna vackra bilderbok av Sissel Horndal som har rötter i lule- och sydsamiska områden.
I början av boken är vintern i antågande och människorna och djuren väntar stilla på ljusets återkomst när nordanvinden blåser ut dagsljuset och älvarna fryser till is. Men något stort är på gång. Nya liv ska komma till världen och det är urmodern Máttaráhkká som får de små livsgnistorna att växa. Och när solen återvänder med ljuset och värmen då vaknar världen igen och innan sommaren är över så kommer nya liv till världen. En berättelse om liv, dess uppkomst och mening.
En bilderbok inspirerad av samiska myter och religiösa föreställningar från 1600- och 1700-talet. I slutet finns också ett faktauppslag där vi får lära oss mer Sápmi och den gamla samiska tron med sina starka band mellan människor och naturen.
Det är första skolveckan efter sommarlovet och en värmebölja hänger kvar. Hettan är tryckande i klassrummet och det enda som Oliver och Leo längtar efter är att åka och bada. De bestämmer att de ska ses vid det vanliga klippbadet, där de brukar kunna bada helt ensamma. ”Ingenting kan stoppa mig från att bada idag!” säger Leo. Först måste dock Oliver cykla hem och gå ut med sin hund. När han sedan cyklar mot badet hör han sirener. Är det brandkåren som rycker ut? Oliver kommer till badplatsen lite försenad, men där syns inga spår efter Leo, varken cykel eller kläder. Så plötsligt så är Leo där ändå. Han överraskar Oliver och drar ned honom under vattnet. Det är typiskt Leo att göra så, men kan han inte simma lite väl länge under vattnet… Dessutom ser Leo nästan genomskinlig ut när han sedan står och torkar på klippan, och han försvinner lika fort och oförklarligt som han dök upp.
Dukjis mamma insisterar på att de ska gå till det gamla badhuset trots att det finns ett nystartat spa på andra sidan gatan. Dukji ser fram emot den drickyoghurt som hon ska få med löfte om att hon inte börjar gråta när mamma skrubbar henne. Kallvattenbassängen är ju i alla fall kul. Och tom. Eller vänta förresten? Plötsligt dyker det upp en gammal tant som säger sig vara en fe som har tappat sina vingar och inte kan flyga upp till himlen. Och oj vad många roliga lekar den gamla fen kan! Och inte har hon testat ”yo… glurt” heller, men Dukji ser till att hon får det. Och det visar sig vara bra att ha blidkat en fe med yoglurt när man sedan blir riktigt sjuk efter badet – Vips så har fen gjort en frisk igen!
Detta är tredje boken i serien Typiskt Tobias! Tobias är alltså en lite charmig typ som ibland virrar till det och som ofta glömmer saker. Här har han först glömt pengar – när han vill bjuda en tjej på fika, och sen glömmer han gitarren på väg till sin gitarrkurs. Men på kaféet får han hjälp och Tobias får själv tillfälle att hjälpa till en annan gång, det blir lite som att ”skicka vidare”. Och tjejen då? Jodå, ömsesidig förälskelse är nog på gång! Vi har även köpt in boken på arabiska och dari.
öra te 