Boris ska ha maskerad hemma hos sig och Ella, hans bästa vän, är bjuden.
Den som har läskigaste klädseln vinner ett pris och Ella tycker att hon lyckats bra, men det blir inte alls som hon tänkt sig. För Boris familj är ju lite annorlunda – och vad som är läskigt beror på vem man är till vardags…
Som vanligt i böckerna om Ella och Boris är det mycket som sägs bara i bilderna och man får dra sina slutsatser själv. Det är också det omvända perspektivet som gör de här böckerna roliga, både för de yngre och de lite äldre läsarna och som gör dem så bra att prata om, när man läser med en klass eller grupp.
Monstermaskerad av Mats Wänblad, med bilder av Pelle Forshed ,är alltså en både rolig och användbar bok för de yngsta läsarna.
Berättelsen slutar bra och Ella är glad då hon åker hem från maskeraden, även om det var en del starka känslor innan dess.
Sökresultat 67 - 72 av 101.
Jul i stallet
Författare: Astrid Lindgren
”Det var en gång ett barn som satt i sin mammas knä. Det var jul och barnets mamma berättade om en alldeles särskild julnatt i ett stall för länge sedan. Barnet såg alltsammans för sig som om det hänt i deras stall, på deras egen gård.”
Så börjar Astrid Lindgrens berättelse om ett barn som föds i ett stall den allra första julen. Den är i sin enkelhet en fin och stämningsfull berättelse med fantastiska bilder av Lars Klinting. Boken är skriven som en saga som en mor berättar för sitt barn och bilderna av ett snötäckt svenskt landskap ska visa hur barnet som lyssnar på berättelsen föreställer sig historien. Perfekt läsning i december och en påminnelse om att vi firar jul för att ett barn föddes på juldagen för så längesen.
Sabelles röda klänning
Författare: Martina Michaelidou-Kadi
Flykt är förlust. Av drömmar, av familj, av hem, av språk, av allt man älskat och kämpat för. Så skriver Alexandra Pascalidou i förordet till den fina lilla bilderboken Sabelles röda klänning av författaren Martina Michaelidou-Kadi och illustratören Haniela Stamatiadi.
Sabelle, en flicka i sju-åttaårsåldern, flyr med sin mor och far – från en dag till nästa måste hon lämna allt och får bara ta med sig en enda sak. Det blir den röda klänningen, den hon fått av sin älskade mormor, som är kvar i hemlandet.
I det nya landet med annorlunda hus och annorlunda språk är klänningen det enda som finns kvar av hennes gamla liv. När hon håller den kan hon minnas mormor, solen över de gula taken och de höga bergen och bli glad igen.
Men till slut, när hon fått sätta ord på sin förlust och kunnat dela den, då är Sabelle beredd att släppa den röda känningen och gå vidare i sitt nya liv.
Sabelles röda klänning är en enkel och finstämd liten berättelse , inte om flykten egentligen, utan om det som kommer efter: Att hantera förlusten och leva vidare.
Språket är rakt och sakligt och så pass enkelt att elever kan läsa själva från tvåan och uppåt.
Boken kan säkert fungera väldigt bra som en ingång för samtal kring flykt, förändring och förluster, för de yngsta likaväl som lite äldre elever.
Det mycket personliga förordet av Alexandra Pascalidou ger en ytterligare fördjupning till bokens tema.
Gatans Prins
Författare: Dominique MwankumiDet gäller 
att vara uppfinningsrik om man ska klara sig som föräldralös i staden Kinshasa. Det är Shégué. Av material från soptippen skapar han nya leksaker och annat som han sedan säljer på marknaden och får pengar till mat. Går det riktigt bra riktigt bra kanske pengarna räcker till mer än det. För med fantasi och skaparkraft kommer man långt. Shégué är en gatans prins, fast han bor i en kartong.
Gatans prins är en enkel och fin liten berättelse av författaren Dominique Mwankumi som själv växte upp i Kongo-Kinshasa och den är vackert illustrerad i ljusa akvareller av konstnären Niki Daly från Sydafrika.
En kort berättelse med luftig text som andas hopp, trots den tuffa verkligheten och som kan vara ett bra underlag för samtal om olika livsvillkor och ansvaret för sitt eget liv.
Vill man kan man läsa den tillsammans med den betydligt mörkare Marias docka där soptippsbarnen lever i Latinamerika.
Allrakäraste syster
Författare: Astrid Lindgren
Att få ett syskon kan få många barn att känna sig övergivna och osedda. Sjuåriga Barbro känner så: pappa älskar mamma mest och mamma älskar bara lillebror… men som väl är har hon sin hemliga tvillingsyster Ylva-Li som bor i ett magiskt rike under rosenbusken i trädgården. Dit kan Barbro ta sin tillflykt och där är alla hennes drömmar uppfyllda. Ylva-Li tycker bara om henne, där har de varsin liten hund (något som mamma och pappa sagt nej till) och varsin häst att rida på. Och Ylva-Li kallar henne aldrig Barbro utan Allra käraste syster. Men en dag talar Ylva-Li om att när rosorna vissnar, då är hon död…
Allra käraste syster är en av Astrid Lindgrens älskade korta sagor, med den speciella tonen som bara hon kan åstadkomma. Tidigare har berättelsen ingått i samlingsvolymer, men nu har den kommit ut i en nytryckt egen bilderboksutgåva, med fantastiska originalillustrationer från 1973 av Hans Arnold.
En berättelse om att hantera svåra känslor med hjälp av fantasin, som många barn och vuxna kan njuta av med stor behållning.
27 sidor med ganska mycket text, varje uppslag har en illustration i färg. Inget att läsa själv för nybörjarläsaren men absolut möjlig för den som fått flyt i läsningen och som vill ha en riktig saga – som handlar om verkligheten.
Guji-Guji
Författare: Chih-Yuan Chen
Denna fantastiskt fina fula ankungen-berättelse från Taiwan är varmhjärtat och humoristisk. Chih-Yuan Chen står för både text och bild och vänder känslan av att vara annorlunda till en positiv upplevelse. Mamma Anka märker inte att ett nytt ägg rullar in i boet, hon läser! När äggen kläcks finns där en krokodil, han får namnet Guji-Guji. Mamma Anka älskar honom lika mycket som sina andra ankungar och han växer upp i tron att han är lika mycket anka som sina syskon. Men så en dag stöter Guji-Guji ihop med tre elaka krokodiler, de vill att han ska lura sin familj så de kan få sig en rejäl ankmiddag…
Hur löser den lilla ”ankodilen” situationen? Med kvickhet och list så klart, för inte kan väl han vara en elak krokodil? Lägg gärna märke till de elaka krokodilernas nosfärg, blå och kall i tydlig kontrast mot Guji-Gujis varma orangefärgade nos.