Pojken vaknar varje morgon med ordens ljud omkring sig, men får inte fram dem själv. Han blir tyst som en sten och känner sig alltmer utanför i skolan. En dag då pojken har en extra dålig prat-dag så tar hans pappa med sig honom till floden. ”Ser du hur vattnet rör sig? Det liknar ditt sätt att prata.” säger pappan. Då tänds ett hopp i pojken – Han talar som en flod – och det ska han tänka på när allt är jobbigt; Både han och floden stammar.
Författaren har baserat boken på sina egna upplevelser av hur det är att stamma och hur det kan kännas att vara annorlunda. Även hans egen pappa tog med honom till floden när ensamheten blev för stor och hjälpte honom att koppla samman stamningen med naturens rörelser. Det är en delvis smärtsam men alltigenom vacker berättelse med illustrationer som förstärker pojkens utsatthet. Den slutar på ett hoppfullt och trösterikt sätt och kan läsas ända upp på mellanstadiet.
