Pojken vaknar varje morgon med ordens ljud omkring sig, men får inte fram dem själv. Han blir tyst som en sten och känner sig alltmer utanför i skolan. En dag då pojken har en extra dålig prat-dag så tar hans pappa med sig honom till floden. ”Ser du hur vattnet rör sig? Det liknar ditt sätt att prata.” säger pappan. Då tänds ett hopp i pojken – Han talar som en flod – och det ska han tänka på när allt är jobbigt; Både han och floden stammar.
Författaren har baserat boken på sina egna upplevelser av hur det är att stamma och hur det kan kännas att vara annorlunda. Även hans egen pappa tog med honom till floden när ensamheten blev för stor och hjälpte honom att koppla samman stamningen med naturens rörelser. Det är en delvis smärtsam men alltigenom vacker berättelse med illustrationer som förstärker pojkens utsatthet. Den slutar på ett hoppfullt och trösterikt sätt och kan läsas ända upp på mellanstadiet.
Med värme och inlevelse berättar författaren och konstnären Jackie Morris berättelsen om den ensamma pojken pojken Sol och den vita fjällräven som plötsligt dyker upp i hamnen i Seattle. Räven väcker Sols starka längtan till morföräldrarna som bor långt uppe i norra Canada. De tillhör urbefolkningen och lever ett helt annat liv än Sol och hans pappa, som arbetar i hamnen. Mamma är död och pappa jobbar så mycket att Sol känner sig övergiven även av honom.
Två sköldpaddor hittar en hatt tillsammans och den sitter lika snyggt på dem båda! Men problemet är att det ju bara finns en hatt och att de är två. Det mest rättvisa är helt enkelt att lämna hatten och glömma bort den. Eller? För när solnedgången sänker sig och det är dags att sova så ligger hatten kvar. Och om den ena sköldpaddan somnar så är det väl fritt fram för den andra sköldpaddan att ta hatten? Vi hittade en hatt är den avslutande delen i triologin av Jon Klassen som inleddes med Jag vill ha min hatt och Det är inte min hatt (finns på Cirkulationsbiblioteket). Med få ord och sparsmakade men ändå uttrycksfulla bilder får läsaren ta del av en underfundig berättelse om vänskap och om det svåra att göra rätt när det finns något som lockar och drar.
Alla människor och de flesta djur behöver ett hem, ett bo, en plats att äta, sova och leva på. Det behöver inte vara samma plats hela tiden, det kan se ut på olika sätt och fylla olika sorters behov. De flesta djurarter har sitt eget speciella sätt att konstruera boet – så också människan.
Hélène har det svårt i skolan. Tjejerna som för inte så längesen var hennes vänner har nu blivit hennes plågoandar. De viskar taskiga saker om henne, de klottrar på väggarna om hur tjock och ful hon är och varje gång hon går förbi dem på skolgården förlöjligar de henne på olika sätt.