Tshepo Mde är tillräckligt lång

Författare:

Tshepo vill bli lång, så lång att han når till karamellerna högst upp på skåpet. Träd är långa tänker han, ser långt och når långt – ett träd vill jag bli! För att bli ett träd planterar sig Tshepo i jorden, gödslar och vattnar. Men myrorna biter honom och hur ska han kunna klia sig när armarna har blivit grenar? Inte heller kan han springa iväg när fötterna blivit rötter. Han ångrar sig, vill inte alls vara ett träd längre och ber en fågel om hjälp.

Boken har getts ut som en del av ett kultursamarbetet mellan Sverige och Sydafrika.

Tre böcker om Lilla monster och Stora monster

Författare: , ,

I de här tre bilderböckerna får vi möta Lilla monster och Stora monster. Nej! sa lilla monster handlar om hur Lilla monster inte vågar säga ifrån till Stora monster, inte förrän han blir tillräckligt arg och skriker NEJ! I Stora monster gråter inte har rollerna blivit ombytta. Stora monster tycker att han är så dålig, Lilla monster är däremot så bra på ALLT som att läsa och rita… och till slut kan Stora monster inte hålla tillbaka tårarna. Då tröstar Lilla monster honom, och det finns ju faktiskt något som bara Stora monster kan. Kan han inte lära Lilla monster det? I tredje boken Monster i mörkret är monsterkompisarna ensamma hemma en mörk kväll, och fastän Stora monster är så stor och modig så blir de båda jätterädda för det otäcka odjuret utanför fönstret. Kan de lösa det tillsammans?

Kalle Güettler och Rakell Helmsdal  har skrivit texten tillsammans med Áslaug Jónsdóttir, som även har illustrerat de här fina böckerna. De passar bra för att prata om kompisrelationer i förskoleklass och åk. 1, och kan också fungera som börja läsa-böcker.

Vitsvit

Författare:

”Min bror sa: Någon gång vill jag dö i ett land /
där människor kan uttala mitt namn” (s. 19)
Athena Farrokhzads debutbok Vitsvit består av citat från hennes familjemedlemmar. Dikterna handlar om exil och om sökandet efter en plats som känns som hemma, där språket känns som ens eget. Det handlar om att vara den som har flytt och som tänker tillbaka på hur det var att uppleva krigets fasor. Varje sida ser ut som på bilden vilket gör att texten verkligen slår emot läsaren.

Nils Ferlin – Samlade dikter

Författare:

”Man kan inte räkna dem alla / sägner och sånt man hör… / Det sägs att en stjärna ska falla / var gång en människa dör – …” (s. 37, En döddansares visor).
Dessa rader ur dikten ”Stjärnorna kvittar det lika” känner nog de flesta igen, liksom de sorgesamma raderna ”Du har tappat ditt ord och din papperslapp, / du barfotabarn i livet /…” (s. 65, Barfotabarn).
Nils Ferlin står staty utanför Klara kyrkogård och har stått där i ur och skyr sedan 1982. Han är en av Sveriges mest lästa poeter och hans poesi har tolkats i såväl text som sång. Hans dikter är ofta lätta att läsa och minnas eftersom de har en tydlig rytm. I denna samling finns alla hans dikter som blivit utgivna, från den första samlingen En döddansares visor som gavs ut 1930, till samlingen En gammal cylinderhatt som gavs ut 1962.

Bräcklighetens poetik

Författare:

Bob Hansson skriver i Bräcklighetens poetik om ”längtan efter någon som verkligen verkar mena vad den säger. Något att luta sin egen bräcklighet mot. Något att bli smittad av som för en gångs skull varken är sjukdom eller vaccin” (s.174).
Bob Hansson är en av Sveriges mest kända estradpoeter och i denna samling dikter beskriver hur han gick från att vara ett ”grafittiklottrande värstingbarn” till att bli politiskt intresserad och engagerad. Boken är indelad i tretton kapitel med rubriker som ”estraden är en poesi”, ”vill du bara ha det trevligt kommer du att misslyckas” och ”the Poetry has left the building” och texterna är allt från några rader till två sidor.
Vissa av texterna är självbiografiska, men temat för samtliga texter är människans och poetens bräcklighet. Han skriver också om upptäckten av hur viktigt det är med poesi och att alla kan skriva poesi; orden finns där inom oss. 
”Att poesi är en form till för att fyllas. Att det som gör dikten intressant, likt skeppet, är innehållet. (…) att poesin är en båt med plats för så många fler än de flesta av oss någonsin kunde tro” (s. 174).
Den sista delen handlar om kravallerna vid EU-toppmötet i Göteborg 2001 där Bob Hansson befann sig mitt i allt det som hände.

Edith Södergran – Samlade dikter

Författare:

”Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum. (…)” (s. 24 – Vierge moderne).
Edith Södergran hann under sitt alltför korta liv med att skriva några av de mest lästa dikterna genom tiderna. Hon blir aldrig omodern, hennes texter läses, tonsätts och återkommer ständigt i nytryck.
”Jag längtar till landet som icke är, / ty allting som är, är jag trött att begära. /…” (s. 186 – Landet som icke är). Denna samling innehåller samtliga hennes utgivna dikter.