Den blå pelargonen

Författare:

Miss Marple, Agatha Christies deckardrottning, blir inbjuden till en middag med anledning av att en av gästerna har ett mysterium som han vill diskutera. Han har en god vän, George, som efter att ha levt i ett eländigt äktenskap med sin neurotiska fru Mary som hunsat honom för jämnan, nyligen blivit änkling. Det finns dock en hel del oklarheter kring Marys död och misstankarna riktas mot George. Mysteriet innefattar dock en spåkvinna som vid sin ankomst direkt meddelat att det fanns ondska och fara i huset, och hon efterlämnade ett brev som lydde: ”Jag har sett in i framtiden. Tag er i akt innan det är för sent. Akta er för fullmånen. Den blå primulan betyder varning. Den blå stockrosen betyder fara. Den blå pelargonen betyder död…” Men vem var spåkvinnan egentligen? Kan det ha att göra med den förra sköterskan Miss Instow som hade ett mycket gott öga till George och som gärna hade blivit hans nya fru? Och sköterskan Syster Copling, som var den som skötte Mary på slutet – vad är hennes roll i det hela egentligen? Denna novell är en klassisk Agatha Christie-deckare där Miss Maple med sin slughet lyckas lista ut sanningen bara genom att tänka.

Döden i floden

Författare:

I denna Agatha Christie-novell så har en ung flicka hittats död i floden och allt tyder på att hon dränkt sig för att hon ”råkat i olycka”. Men Miss Maple anar oråd och trots att hon inte har, som hon själv säger det, någon egentlig kunskap om hur man löser ett fall, så har drar hon slutsatser utifrån ett liknande fall och räknar ut vem mördaren är. Hon tar hjälp av Sir Henry Clithering, före detta chef för Scotland Yard, för att samla ihop de bevis som behövs för att få mördaren att erkänna sitt brott. Och naturligtvis har Miss Maple rätt, det rör sig om ett mord och mördaren är inte den som vid första anblicken verkar vara den skyldiga – Ingen oskyldig man blir hängd i Miss Maples närvaro!

Diomedes hästar

Författare:

Hercule Poirot är en av Agatha Christies deckarhjältar. I novellen Diomedes hästar blir Poirot uppringd mitt i natten av en märkbart skärrad Doktor Stoddart som ber att Poirot ska komma över på direkten till en våning där en fyllefest spårat ur. Det som bekymrar Stoddart, som själv inte deltagit i festen, är kokainet som verkar ha flödat på festen. En av dem som finns kvar i våningen är den märkbart påverkade Sheila, en av general Grants unga döttrar, och Stoddart känner ett stort ansvar för att den unga flickan aldrig ska få tag på droger igen. Poirot tar på sig att försöka hitta den som tillgodoser ett så stort antal människor med kokain och som med hjälp av sina Diomedes hästar – som enligt en myt var ston som livnärde sig på människokött – nästlat sig in i vänskapskretsar för att hitta nya köpare av drogen som så snabbt gör människor beroende. Poirot lyckas än en gång nysta upp en invecklad historia där de som till en början verkar vara de mest oskyldiga har allt annat än rent mjöl i påsen (eller som den här gången; i fickpluntan).

Den blå karbunkeln

Författare:

Novellen Den blå karbunkeln av Arthur Conan Doyle är hämtad ur samlingen Sherlock Holmes Äfventyr (1907). Sherlock Holmes och hans medhjälpare Watson är välkända namn än idag, då det bland annat gjorts TV-serier om dem och deras idoga arbete med att lösa brott i dåtidens London. Den här gången handlar det dock inte om något brott i egentlig mening, vilket Holmes själv säger inledningsvis i ett samtal med en god vän. ”Nej, nej, den här gången är det inte något brott”, svarade Sherlock Holmes skrattande, ”endast en av dessa nyckfulla små händelser, som inträffar få och då, när fyra miljoner människor knuffas på ett område av några få kvadratmil. Mitt ibland en sådan människosvärm kan man vänta sig alla möjliga kombinationer av tilldragelser, och månget litet problem kan erbjuda sig, som är både besynnerligt och intresseväckande, utan att därför vara förenat med något brott” (s. 4).
Den blå karbunkeln är en synnerligen dyrbar blå sten som försvinner från en grevinna för att några dagar senare dyka upp i krävan på en gås hemma hos ett mycket förvånat stadsbud. Hur det har gått till? Ja, det måste ju förstås Holmes bringa klarhet i.

Svart sommar

Författare:

I Åsa Anderberg Strollos bok Svart sommar får vi möta 12-åriga Annie. Tillsammans med sin storasyster, sin mamma och mammas pojkvän Hakim ska hon tillbringa sommaren i ett gammalt äckligt torp, Svärtan, som hennes mamma har ärvt. Regnet tycks aldrig ta slut, hennes syster är sur och till råga på allt så börjar Annie att drömma en massa konstiga drömmar som skrämmer henne. Dessutom sprider sig en fasansfull stank i huset och mystiska saker händer. Annie börjar undersöka saken och frågorna blir allt fler: Finns det något som hemsöker huset? Och kan det ha att göra med kyrksilvret som varit försvunnet i över hundra år? Det blir både den bästa och den värsta sommaren som Annie varit med om.

Hjärtlös

Författare:

I Hjärtlös av Petrus Dahlin får vi möta Maia, som älskar sushi och att teckna, och vars namn på ett bolivianskt indianspråk betyder ”den första”. Tillsammans med sina föräldrar har hon precis flyttat tillbaka till New York där hon en gång föddes men där hon inte har bott sedan hon var en baby. Hennes föräldrar är karriärister och när Maia klagar på att hon känner sig ensam får hon höra att ”världen är full av föräldrar som måste jobba för att få allt att gå ihop. Det har aldrig skadat några barn. Det är så man blir självständig.”
Eftersom det kommer att dröja innan Maia kan börja skolan är dagarna långa och ensamma.Till en början sysselsätter hon sig med att fågelskåda på sina grannar och föra anteckningar över hur de lever sina liv. Hon får även besök av privatlärare i balett och naturvetenskap. Det är dock inte tillräckligt för att bli av med den olustiga känslan av att någon eller något bor i ett av rummen, ett rum som är låst och dit Maia är förbjuden att gå. Men när inte bara en utan två nya hamstrar försvinner efter bara några timmar så måste ju Maia undersöka det låsta rummet – hamstrarna kan ju ha smitit in dit. Och med stigande fasa inser båda Maia och läsaren att det finns någon i rummet, någon som vill att hon ska öppna och komma in. Någon som länge väntat på just henne och som längtar efter att få ta över just hennes liv.
En spännande bok med övernaturliga inslag och med ett gastkramande slut. Textmässigt är boken relativt lättläst, men med tanke på att innehållet kan upplevas skrämmande så passar den nog bäst för årskurs 5-6. Saker att diskutera utifrån boken är exempelvis sorg; kan man sakna någon man aldrig har träffat?