Veras krig

Författare:

1941 belägras staden Leningrad av den tyska armén. I staden bor Vera med sina föräldrar, storasyster Nina och katten Binka, och om allt hade varit som vanligt så hade hon börjat i klass 4 i skola nummer 97 till hösten. Men ingenting blir som vanligt. När beskedet om belägringen når Leningradborna börjar de som kan att hamstra mat och andra förnödenheter, och till en början tycker Vera att det är ganska spännande; Hon får hjälpa till att handla och göra andra vuxensaker och hon känner sig viktig och betydelsefull. Men när det börjar gå flyglarm var och varannan dag, pappa skickas ut i kriget och Nina blir krigsplacerad, då tycker Vera inte att det är så spännande längre. Hon spenderar dagarna med att stå i olika ransoneringsköer, och det börjar bli ont om mat.
Den mat de lagrade i början av belägringen tar slut alldeles för snabbt och vintern är lång och kall. I matköerna faller folk ihop döda av hunger och köld och över allt och alla ligger som en bedövande hinna – ingen varken orkar göra eller känna något annat än hunger.
Hungern gör att man äter allt: Bröd som smakar sågspån och soppa kokad på ett läderbälte. Ett efter ett försvinner husdjuren. För att värma sig eldar man allt som man kommer över som möbler, gravkors och andra ägodelar. En efter en eldar Vera och hennes mamma upp familjens böcker – men inte utan att ha läst dem först! Kriget blir Veras vardag och det känns som om det aldrig kommer att ta slut. Men så börjar det pratas om evakuering och Vera och hennes mamma ser en möjlighet att få lämna staden.

Detta är en fiktiv berättelse om en sann historia och den känns nästan kusligt aktuell. Det är en berättelse om hopplöshet, men också om att mitt i denna hopplöshet hitta små små glädjeämnen som en varm soppa, en extra brödskiva eller hjälpande hand. Med ett ganska rakt och enkelt språk skildras kriget ur Veras perspektiv. och förutom att vara en läsupplevelse i sig så kommer boken ge upphov till mycket att samtala om i klassrummet. Vi tycker att man kan läsa den från årskurs 5.

 

Winn-Dixie

Författare:

Hjärtknipande historia om tioåriga Opal som är ganska ensam, hon har nyligen flyttat till en liten småstad i Florida med sin pappa, predikanten. Opal hittar under lustiga omständigheter en hittehund som hon döper till Winn-Dixie och övertalar sin pappa att få behålla. Winn-dixie blir inte bara hennes bästa vän, tack vare hunden får Opal lära känna flera olika sorters människor i den lilla staden, som också blir hennes vänner. Pappa predikanten är en snäll men tystlåten man, men med Winn-Dixies hjälp lyckas Opal få honom att öppna upp sig och prata om det hon helst av allt vill veta mer om, Opals mamma. Mamman lämnade familjen för många år sedan och är mycket saknad.
En riktig varm berättelse med en nästan tidlös känsla av Kate DiCamillo. Dessutom tror jag att alla tycker om böcker med hundar i! Passar duktiga läsare i år 3 till år 5.

Mysterium för utomjordingar

Författare:

Humlan tvingas flytta med pappa och lillasyster till en liten lägenhet i Stockholm. Bakom sig lämnar de det stora huset på landet, Humlans häst och det gamla livet med mamma. Humlan är ledsen över flytten och det känns läskigt att börja i en ny skola. Då är det tur att hon har farmor i Stockholm och sitt intresse för att lösa mysterier. För snart försvinner ett värdefullt halsband i skolan och alla verkar tro att det är Humlan som tagit det. Och så finns utomjordingarna som kanske måste förstå hur det är att vara människa innan de stjäl allt vårt syre!
Humlan bestämmer sig för att försöka förklara för utomjordingarna om vad människor är och skriver ner det i sin nya dagbok. Men hur kan mammor lämna sina barn? Det förstår inte Humlan, och mamma får inte heller förklara eftersom Humlan aldrig mer tänker prata med henne. Rose Lagercrantz har skrivit en rolig och tänkvärd bok om Humlan, som funderar mycket på tillvaron och som dessutom löser mysterier. Lätt att läsa, stor, luftig text, mycket mellan raderna och många illustrationer.

Jag var där

Författare:

e9efbf3f-d7ef-46d9-84f7-0f61b5a29c0aPrecis när Hildes mamma ska börja laga middag händer det: grannarna tvärsöver gatan blir hämtade i en lastbil med täckt flak.
Och medan Hilde har fullt upp med att inse att bästa vännen Elsbeth försvunnit för alltid rusar människor in i det tomma huset. Mamma också. Andra plockar med sig duntäcken och möbler, men Hildes mamma ropar inifrån köket:
– Kom och sätt dig! Skynda på!
Birnbaums skulle just äta, de också. Och maten är fortfarande varm.

I det Tyskland som styrdes av Adolf Hitler växte en hel generation barn och ungdomar upp. De gick i skolan och fick lära sig om den tyska rasens överlägsenhet, de var med i ungdomsföreningar där de fick dela ut medaljer till kvinnor som fött många barn åt Führern och de blev av med klasskamrater som fraktades till koncentrationsläger. De var där.
I Gudrun Pausewangs Jag var där kommer deras röster till tals, en och en, med det som de minns och det som de inte vill minnas. Det är korta berättelser om att se sina judiska grannar bli hämtade av Gestapo, om att inte längre få leka med bästa kompisen, om att längta efter att få gå ut i kriget med mera. Många av berättelserna är verkligen gripande och tänkvärda.