När igelkotten Jefferson stiger in hos sin frisör gör han en fasansfull upptäckt: På golvet ligger frisören Edgar med en kniv i hjärtat! Det dröjer inte länge innan Jefferson blir anklagad för mordet och han måste fly från staden. Tillsammans med sin bästa vän grisen Gilbert måste Jefferson hitta den riktiga mördaren för att kunna rentvå sig själv. Det ser dystert ut ett tag, men med hjälp från oväntat håll blir slutet lyckligt!
Jefferson, Gilbert och de andra karaktärerna får uppleva ond bråd död på nära håll, de träffar på riktiga gangsters och de går på puben och blir lite ”glada i hatten” – ingredienser som man vanligtvis inte stöter på i en mellanåldersbok. Samtidigt är vänskapen mellan Jefferson och Gilbert varmt skildrad, de ställer verkligen upp för varandra i alla lägen. Intressant är också hur författaren har delat upp de förmänskligade djuren och människorna genom att de inte bor i samma städer och ser på varandra med förvåning och misstänksamhet, men att de ändå kan kommunicera med varandra. Emellertid har människorna delat upp djuren i olika ”klasser” där de djur som liksom Jefferson och Gilbert kan tala är högst upp i hierarkin, medan de djur som har lägre status (och som människorna planerar att äta upp!) behandlas med stor grymhet och med allt annat än respekt.
2021 års ALMA-pristagare Jean-Claude Mourlevat har skrivit en bok som innehåller det mesta: mycket spänning, äventyr och vänskap, lite kärlek, en dos samhällskritik och en stor portion humor – en riktig läsupplevelse med andra ord! Passar bäst för årskurs 5 och 6.
Familjen bor på en gård och där är det Far som styr. Han ser till att maten välsignas av solen och att inget utifrån, inget förgiftat, kommer innanför stängslet som omringar dem. För där utanför stängslet är världen farlig. Maten är förgiftad, datorerna har tagit över samhället, pengarna är det viktigaste av allt och Kollapsen är nära. Far startade Familjen så att de tillsammans ska överleva Kollapsen. På gården är de praktiskt taget självförsörjande, de går i skola och alla hjälps åt med sysslorna så att de ska klara sig. Det viktigaste budskapet är ”Det bästa är allas bästa”. Gör inget bara för din egen skull utan för allas bästa.
The boy in the striped pajamas av författaren John Boyne har som undertitel En sorts saga. Det är alltså inte en dokumentär berättelse.
I Nangijala, där är det ännu lägereldarnas och sagornas tid, och det är dit man kommer när man dör. Det berättar Jonatan Lejon för sin bror Skorpan som ligger sjuk och har råkat få veta att han snart ska dö. Hur kan det vara så hemskt att en del måste dö när dom inte har fyllt tio år ens, undrar Skorpan. Vet du Skorpan, jag tror att du får det härligt, försäkrar Jonatan. I Nangijala får man vara med om äventyr från morgon till kväll och om nätterna också. För det är i Nangijala som alla sagor händer.
Sextonåriga Iris mamma, Hannah, älskar sig själv, pengar och fester så mycket att hon inte har tid med Iris. Iris har alltid fått ta hand om sig själv. Iris har i sin ensamhet utvecklat en speciell känsla för eld. Är hon pyroman? Hon älskar att se en eld tända till, att betrakta elden som brinner, men Iris har för det mesta kontroll över lågorna. Det är inte meningen att skada någon. Iris använder elden för att döva sin smärta. Plötsligt bestämmer Hannah, att de ska lämna USA och åka tillbaks till England där de kommer ifrån egentligen. Iris ska få träffa sin pappa Ernest som är döende och som hon inte träffat på 14 år. Iris är måttligt road av att lämna USA och sin bästa vän för att träffa en pappa som aldrig velat ha henne. Men är det verkligen sanningen? Hannah ser sin chans att få Ernest pengar när han dör eftersom hon fortfarande är gift med honom och eftersom hon trots allt är mamman till hans enda barn, Iris. Mellan Iris och den döende Ernest växer det fram en fin relation, trots att de har så kort tid tillsammans. Äntligen träffar Iris en vuxen som hon kan prata med och lita på. Det som gör att den här boken är så bra är Jenny Valentines fina språk och de tankar om liv, död, konst och kärlek som Iris historia förmedlar. En riktigt bra roman som passar för årskurs 8, 9 och gymnasiet.
Många barn som tvingas fly från sitt hemland bär med sig minnen av otäcka händelser. De som flyr tillsammans med sin familj har ändå oftast ett naturligt skydd och stöd från mamma och pappa. De barn som ensamma anländer till ett främmande land med traumatiserande upplevelser i bagaget är därför dubbelt utsatta. I den här boken tvingas 12-åriga Sade fly tillsammans med lillebror sedan deras mamma brutalt dödats, som hämnd för att deras far skrivit kritiskt om diktatorn som styr hemlandet Nigeria.