I Yani möter vi Rayan som går i 9:an på en skola i Alby. Vi möter Caspian, som Rayan har känt hela livet och som visar sig vara en hejare på att sälja kanelbullar. Vi möter Wahida, klassens språkrör i allmänhet och när det gäller feminism i synnerhet och som Rayan alltid haft ett gott öga till. Vi möter lärarna Helena som är världens bästa och som får en oförglömlig födelsedagsuppvaktning och läraren Eva som är knäpp, men kanske egentligen inte så dum ändå när man tänker efter. Vi möter Sebbe som jobbar på fritidsgården och som ständigt är beredd med varma mackor och ett lyssnande öra.
Och vi möter Amir, som varit en självklar kompis till Rayan sedan han dök upp i klassen i 4:an. Just denna dag så har allt varit som vanligt tills Amir droppar beskedet att han ska utvisas till Irak. Vad kan de göra för att stoppa utvisningen? Rayan och de andra i klassen börjar planera för namninsamlingar och andra protester, men vad hjälper det när Myggan (Migrationsverket) verkar ha bestämt sig? Rayan pratar ofta med sin döda mamma och det är med henne han ventilerar sin oro inför vad som ska hända om de inte lyckas få Amir att stanna.
Och samtidigt som kampen för att Amir ska få stanna så pågår det vanliga livet för dessa ungdomar. Det är pengar som ska samlas till en klassresa och det är möte med soc och andra som tror att de likt ”Nelson Mandela” ska rädda ungdomarna från gängkriminalitet genom sitt ”förebyggande arbete”. Det är jobbiga familjemedlemmar (fast också ganska schyssta), varma känslor och djupa samtal.
Det här är en berättelse om vänskap, om att drömma och om hur olika förutsättningarna kan se ut för att kunna uppnå sina drömmar. Det är roligt och det är sorgligt och man känner så för alla de här ungdomarna. Och sedan är det ju språket; rappt och roligt, närmast poetiskt i vissa partier, och överlag mycket dialog. Och det är hur mycket slangord som helst, men inte ens för en medelålders bibliotekarie gör det att läsningen stannar upp, för man tar sig snabbt in i boken och sedan bara flyter man igenom den. Vi tror att den kommer att uppskattas bland eleverna och att den passar från årskurs 8.
En lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen
Från den dag då Elaf får sin första mens så förändras hennes liv. Från och med nu är hon en kvinna och med det kommer en massa förbud och begränsningar. Hon får inte längre vara ute och leka, hon måste vara försiktig när hon cyklar, absolut inte rida eller använda tampong och hon får inte vara med på skolans simlektioner. Hon får under inga omständigheter vistas ensam med pojkar och redan i årskurs nio börjar hennes mamma prata om giftermål.
Storm vet inte riktigt när det började; den där rastlösheten som endast lindras av att han är i rörelse. I huvudet rör sig tankarna om en funnen och förlorad kärlek, en försvunnen pappa och en massa andra obegripliga saker och tillslut förstår han inte ens sig själv.
Det finns en första gång för allt: Den första förälskelsen, den första gången man blir dumpad, den första stora sorgen. Första gången man får vara riktigt nära och första gången någon är alldeles för långt bort. Denna novellsamling innehåller en blandning av första-gången-händelser och känslan av allt efteråt är förändrat.
