Agota Kristof lärde sig läsa redan som fyraåring och kastade sig över all tryckt text hon kunde hitta; Hon slukade så väl dagstidningar, skolböcker och affischer som papperslappar hon hittat på gatan, recept och barnböcker. Omgivningen såg denna ”lässjuka” mest som ett problem, förutom morföräldrarna som stolt visade upp hennes förmåga för alla i byn.
Krystof upptäckte senare att det enda som kunde mäta sig med läsning var att skriva. Vid tjugoett års ålder flydde Krystof från Ungern tillsammans med sin man och lilla dotter och de hamnade slutligen i en franskspråkig by i Schweiz. Eftersom franska var ett helt nytt språk för Krystof började en kamp för att erövra det nya språket.
Trots att hon hade talat detta nya språk i över trettio år så sa hon själv att hon fortfarande inte kunde det. Eftersom hon inte kunde tala det felfritt och för att hon var tvungen att ta ordböcker till hjälp när hon skrev, så kallade hon franskan för ett fiendespråk, som också höll på att döda hennes modersmål. Hon funderade på hur hennes liv skulle ha blivit om hon hade stannat kvar i sitt hemland och kom fram till att hon ”skulle ha skrivit oavsett plats och oavsett på vilket språk”.
”Jag har inte valt det här språket. Det har påtvingats mig av ödet, av slumpen, av omständigheterna” avslutade Kristof sin bok och konstaterade att det är en utmaning att lära sig ett nytt språk – en analfabets utmaning.
I denna till sidantalet räknat tunna bok får Agota Kristof tydligt fram känslan av utanförskap, kampen för att erövra ett nytt språk och den ständiga längtan till hemlandet. Boken består av elva korta berättelser som bildar hennes självbiografi och den ger upphov till många tankar; När kan man egentligen ett språk? Vem bestämmer när man kan ett språk, man själv eller omgivningen? Och vad förlorar man när man tvingas lämna sitt land och sitt språk?
När Ester och Isak möts är det kärlek vid första ögonkastet. Under flera månaders tid är de tillsammans hela tiden, trots att Isak efter ett tag känner att något har börjat skava. Samtidigt dras Isaks lillebror Anton in i ett umgänge som kretsar kring hat, hakkors och våld. En kväll vid sjön sker det värsta tänkbara; en ung pojke misshandlas till döds och det står snart klart att Anton varit med när det hände. Plötsligt är Isak bror till en mördare och måste möta omgivningens alla blickar och ord, samtidigt som Anton fortfarande är den bror som Isak älskar. Den enda tröst han kan få är hos Ester, som han egentligen inte vet om han vill vara tillsammans med. Och Ester kan inte säga nej till Isak och tycker nog samtidigt om att känna sig behövd. När Isaks familj blir utsatta för omgivningens hämndförsök bestämmer de sig för att skaffa vakthundar – och detta ställer slutligen saker på sin spets.
Kouplan finns egentligen inte. Han är papperslös och väntar på ännu ett besked som förhoppningsvis ska ge honom uppehållstillstånd. För att inte riskera att utvisas så lever han sitt liv i skuggorna. För att få ihop pengar till rummet som han hyr i andra hand sätter han in en annons på Blocket: ”Privatdetektiv. Kontakta mig om polisen inte kan hjälpa dig.” Kouplan har nästan gett upp när svaret kommer till hans mailadress: ”Såg din annons på Blocket. Behöver akut hjälp att hitta min lilla flicka, som försvann i måndags vid Globen Centrum. Kan inte kontakta polisen. Betalar bra.” Det är Pernilla som har kontaktat Kouplan och hon säger att hennes 6-åriga dotter Julia har blivit bortförd och att han måste hjälpa till att hitta henne.
Det skulle räcka med tre ord för att Simons hela värld skulle förändras: ”Jag är gay”. Han tänker själv att hela komma-ut-grejen är ”som en enorm, igenspikad låda full med obekväma situationer som han inte ser fram emot att öppna, men som inte heller kommer att vara hela världen”. Inte för Simon i alla fall.
Jason ”Timbuktu” Diakité kände sig halv under hela sin uppväxt; hälften amerikan, hälften svensk; hälften svart, hälften vit. Han ställde sig frågan om det fanns någon plats där han kunde känna sig hemma? I sökandet efter sina rötter åkte Jason till den amerikanska Södern, där han insåg att mycket lite hade förändrats sedan hans farfar gav sig därifrån för att söka ett bättre i liv i Harlem. På samma sätt lämnade Jasons pappa Harlem för att söka sig ett bättre liv i Sverige.
Likt ett nutida Romeo-och-Juliakärlekspar kämpar Ellie och Jeremiah i Jacqueline Woodsons bok If You Come Softly för att få vara tillsammans. Ellie och Jeremiah vet från första stund de möts att de hör ihop, nu och för alltid. Men att hon är judinna och att han är svart är något som omgivningen har svårare att acceptera än vad de båda hade trott. De få stunderna som de får tillsammans kan närmast beskrivas som magiska, men ideligen dyker det upp saker som hindrar dem från att få vara tillsammans.