Hédi Fried föddes 1924 och växte upp i den lilla staden Sighet i Transsylvanien. Till att börja med levde hon ett helt vanligt liv; Hon gick i skolan, drömde om att bli läkare och om att ge sig ut i världen. Eftersom de var judar tillhörde hennes familj och släktingar en utsatt grupp. Men i slutet av 30-talet blev trakasserierna allt värre; en dag blev Hédi spottad i ansiktet av pojken som hon var kär i och hon försökte förtvivlat förstå varför, vad hade hon och hennes familj gjort för ont?
Den 1 september 1939 bröt kriget ut i Europa. ”Vi ristar in dagens datum i grinden och så lovar vi att vad som än händer så kommer vi att träffas här när kriget är slut, för att rista in det datumet också”, lovar Hédi och hennes syssling Anna varandra. Men när kriget var slut fanns ingen av dem kvar i Sighet och inte heller fanns det någon grind kvar att rista i.
Hédi och hennes familj fördes först till ett getto och transporterades sedan till Auschwitz där hennes föräldrar mördades. Hédi och hennes syster Livia fördes vidare till olika arbetsläger och hamnade slutligen i Bergen-Belsen, där de vid krigets slut befriades och fick åka med de vita bussarna till ”paradiset” Sverige.
Detta är en skildring av en av de mörkaste händelserna i modern tid och borde vara obligatorisk läsning för alla. Hédi Fried beskriver det fasansfulla med en ung människas ögon, och trots det obeskrivliga de går igenom så finns där en kärlek och värme som Hédi och hennes syster delar med några andra som delar samma öde. Det enda de har är ju varandra och för att överleva så måste de hålla ihop.
