Detta är sagan om flickan Joni som bor tillsammans med en sträng tant. Joni gör allt den gamla tanten ber henne om utan att klaga. Men en kall vinterdagdag blir hon ivägskickad för att plocka sallad. Var ska hon hitta sallad mitt i vintern?? Joni pulsar fram i snön utan att hitta någon sallad och tillslut går hon vilse och söker skydd i en grotta. Grottan leder till en stendörr och när Joni äntligen får upp den tunga dörren öppnar sig en helt ny värld. Där blåser det varma vårvindar, solen strålar och blommorna blommar. Joni tror inte sina ögon! Efter en stund möter hon en pojke som välkomnar henne och visar henne den nya världen. Hon får med sig sallad när hon går därifrån som hon kan ge till den stränga tanten. Men tanten blir misstänksam – hur har Joni kunnat hitta sallad mitt i vintern? Så nästa gång Joni ska gå iväg för att träffa pojken smyger tanten efter och blir så rasande över det hon ser att hon sätter eld på allt! Hur ska det nu gå för Joni och pojken?
Joni och grottans hemlighet är en nytolkning av en klassisk koreansk folksaga. Bakom tolkningen står Baek Heena, ALMA-pristagaren 2020. Hon är särskilt känd för sitt exceptionella bildskapande där hon skapar världar med dockor som hon sedan fotograferar. Varje bild är ett litet konstverk i sig självt så titta noga på dem! Boken är relativt lång för att vara en bilderbok, 80 sidor, men det är bilder på varannan sida och några rader med text på den andra så den känns ändå mycket luftig. Passar alla åldrar.
Hur är det att vara hund egentligen? Fråga Goosl, han vet! I denna charmiga bilderbok får vi träffa hunden Goosl och hans familj. Dagarna går åt till att vänta och vänta och vänta… tills någon i familjen äntligen kommer hem och det blir dags för promenad! Med största sannolikhet kommer han att träffa på någon av alla sina syskon, trots att han inte känner igen dem på doften, för hela staden är ju full av dem! Och att sedan få leka med Dongdong är ju också en riktig höjdare, även om Goosl tycker att Dongdong är rätt hopplös ibland; han är ju både kinkig och kissar i sängen. Men när Goosl blir förvisad till att sova på balkongen blir det väldigt ledsamt och väldigt ensamt – då är det tur att Dongdong finns.
Dukjis mamma insisterar på att de ska gå till det gamla badhuset trots att det finns ett nystartat spa på andra sidan gatan. Dukji ser fram emot den drickyoghurt som hon ska få med löfte om att hon inte börjar gråta när mamma skrubbar henne. Kallvattenbassängen är ju i alla fall kul. Och tom. Eller vänta förresten? Plötsligt dyker det upp en gammal tant som säger sig vara en fe som har tappat sina vingar och inte kan flyga upp till himlen. Och oj vad många roliga lekar den gamla fen kan! Och inte har hon testat ”yo… glurt” heller, men Dukji ser till att hon får det. Och det visar sig vara bra att ha blidkat en fe med yoglurt när man sedan blir riktigt sjuk efter badet – Vips så har fen gjort en frisk igen!
Bokens berättare Dongdong leker ensam, och även om han säger att det inte gör något, så anar man som läsare att han känner sig ledsen i sin ensamhet. Hans klasskamrater förstår helt enkelt inte hur roligt det är att spela kula, så han har bestämt sig för att spela själv. Men då behöver han ju nya kulor!