Mikael har alltid älskat att fotografera platser han tycker om och sedan hitta på små historier om vad som kan ha hänt just där. Kanske för att han själv tycker att han aldrig får vara med om någonting spännande eller romantiskt för den delen. Mikael har ett instagramkonto där han lägger upp sina bilder tillsammans med sin text. Där använder han sig av namnet Mika och kan vara helt anonym.
Efter att han en dag lagt upp ett nytt foto får han en kommentar av någon som kallar sig Loe. Mikael blir nyfiken och går in på Loes profil men kontot är privat och det enda som syns är en profilbild på en person med en kamera framför ansiktet. Han får inte veta någonting om Loe, inte vilket kön eller vilket ålder, och detta avslöjas aldrig, inte ens i slutet av boken.
Mikael och Loe börjar skriva privata meddelanden till varandra och utvecklar på det viset en form av kärleksrelation. När Mikael väljer att chatta med Loe framför att hänga med sina kompisar, och ljuger om det, får han dåligt samvete. Men han kan inte låta bli för när han pratar med Loe känner han sig inte ensam, det finns någon annan som vill samma saker som han vill.
Detta är en fin och lättläst berättelse om längtan, kärlek och lust som passar för högstadiet och gymnasiet.
Från den dag då Elaf får sin första mens så förändras hennes liv. Från och med nu är hon en kvinna och med det kommer en massa förbud och begränsningar. Hon får inte längre vara ute och leka, hon måste vara försiktig när hon cyklar, absolut inte rida eller använda tampong och hon får inte vara med på skolans simlektioner. Hon får under inga omständigheter vistas ensam med pojkar och redan i årskurs nio börjar hennes mamma prata om giftermål.
Som familjens enda barn har det alltid varit självklart för Ánte att han ska fortsätta arbetet med renarna. Hans liv är präglat av de samiska traditionerna som ger trygghet och gemenskap samtidigt som han blir alltmer varse att samerna är en minoritet som varit väldigt utsatta för diskriminering genom åren. Vad ingen annan vet är att Ánte har börjat få känslor för sin bästa vän Erik – Ántes hjärta slår vilt så fort de ses – men Ánte ser det som en omöjlighet att han någonsin ska kunna berätta vad han känner. Han vet att personer som tidigare kommit ut som homosexuella har drivits ut ur gemenskapen och bort från Jokkmokk, och Ánte vill absolut inte lämna det liv han lever. Vad ska hans föräldrar säga? Klasskompisarna? Resten av släkten? Han måste välja – eller?
Efter tre år i Sverige blir Salar tvungen att lämna allt, efter avslag på avslag om att få stanna. Han måste fly från Sverige och kliver på tåget i Malmö. Vad väntar honom nu? Under en farlig resa genom Europa försöker han förtränga sin svenska familj och de liv han levt i Sverige.
Storm vet inte riktigt när det började; den där rastlösheten som endast lindras av att han är i rörelse. I huvudet rör sig tankarna om en funnen och förlorad kärlek, en försvunnen pappa och en massa andra obegripliga saker och tillslut förstår han inte ens sig själv.
I början av sommaren så stuvar de sex medlemmarna i familjen in sig i bilen tillsammans med en massa oumbärlig bråte och ger sig av mot stranden. Huset vid havet har varit deras sommartillhåll så länge de kan minnas och likt skådespelare förväntas alla inta samma roller och göra samma saker som föregående år. Men den här sommaren förändras allt när grannfamiljens gäster dyker upp. När Kit Godden gör entré förändras spelplanen och alla påverkas av hans närvaro och gudalika uppenbarelse. Berättarjaget blir handlöst och hopplöst förälskad, vilket hon inte är ensam om. I skuggan av Kit finns brodern Hugo, en tyst betraktare som växer med tiden i både familjens och läsarens ögon. Hugo har varit med om Kits obevekliga framfart tidigare och försöker förgäves att varna de inblandade för att det kommer att sluta illa, men det är som om att det är omöjligt att stoppa det som sker i Kits närvaro. Till slut är katastrofen ett faktum och ingenting blir sig likt igen.