Någon annan

Författare:

Mikael har alltid älskat att fotografera platser han tycker om och sedan hitta på små historier om vad som kan ha hänt just där. Kanske för att han själv tycker att han aldrig får vara med om någonting spännande eller romantiskt för den delen. Mikael har ett instagramkonto där han lägger upp sina bilder tillsammans med sin text. Där använder han sig av namnet Mika och kan vara helt anonym.

Efter att han en dag lagt upp ett nytt foto får han en kommentar av någon som kallar sig Loe. Mikael blir nyfiken och går in på Loes profil men kontot är privat och det enda som syns är en profilbild på en person med en kamera framför ansiktet. Han får inte veta någonting om Loe, inte vilket kön eller vilket ålder, och detta avslöjas aldrig, inte ens i slutet av boken.

Mikael och Loe börjar skriva privata meddelanden till varandra och utvecklar på det viset en form av kärleksrelation. När Mikael väljer att chatta med Loe framför att hänga med sina kompisar, och ljuger om det, får han dåligt samvete. Men han kan inte låta bli för när han pratar med Loe känner han sig inte ensam, det finns någon annan som vill samma saker som han vill.

Detta är en fin och lättläst berättelse om längtan, kärlek och lust som passar för högstadiet och gymnasiet.

Vem har sagt något om kärlek?

Författare:

Från den dag då Elaf får sin första mens så förändras hennes liv. Från och med nu är hon en kvinna och med det kommer en massa förbud och begränsningar. Hon får inte längre vara ute och leka, hon måste vara försiktig när hon cyklar, absolut inte rida eller använda tampong och hon får inte vara med på skolans simlektioner. Hon får under inga omständigheter vistas ensam med pojkar och redan i årskurs nio börjar hennes mamma prata om giftermål.
Till en början reagerar Elaf med förvåning; Hennes äldre bröder har ju inga som helst regler – Varför ska det gälla henne och inte dem? Det som går upp för henne är att allt handlar om att behålla familjens heder. Förutom det förtryck som hon utsätts för hemifrån så får hon i skolan stå ut med mobbning och rasism. ”Jag känner ett tydligt mellanförskap och slits ständigt mellan två olika världar. Jag vill passa in i skolan, men jag kan inte göra något som riskerar bryta mot hedersnormerna. Varken hemmet eller skolan är platser där jag kan vara mig själv” (s. 63).

Vi får följa Elaf i tre decennier medan hon kämpar med att hitta sig själv och sin plats i samhället och hon konstaterar att ”hedersnormer är inget annat än ett gift som långsamt suger livslusten ur en”. Hennes berättelse varvas med intervjuer med hennes egna föräldrar samt med faktasidor om hederskultur. Och trots att det är en bitvis grym och sorglig berättelse så är det också en berättelse om frigörelse. Som läsare får man med sig en känsla av hopp; Det går att förändra strukturer så som hederskulturer. 

Himlabrand

Författare:

Som familjens enda barn har det alltid varit självklart för Ánte att han ska fortsätta arbetet med renarna. Hans liv är präglat av de samiska traditionerna som ger trygghet och gemenskap samtidigt som han blir alltmer varse att samerna är en minoritet som varit väldigt utsatta för diskriminering genom åren. Vad ingen annan vet är att Ánte har börjat få känslor för sin bästa vän Erik  – Ántes hjärta slår vilt så fort de ses – men Ánte ser det som en omöjlighet att han någonsin ska kunna berätta vad han känner. Han vet att personer som tidigare kommit ut som homosexuella har drivits ut ur gemenskapen och bort från Jokkmokk, och Ánte vill absolut inte lämna det liv han lever. Vad ska hans föräldrar säga? Klasskompisarna? Resten av släkten? Han måste välja – eller?

Samtidigt som denna berättelse till stor del handlar om dagens unga samer är temat i berättelsen alltid lika aktuellt; Svårigheten att våga vara den man är är något som man kan känna igen sig i oavsett vilken bakgrund man har. Boken kan vara ett bra verktyg när det gäller värdegrundsarbete kopplat till frågor som berör hbtqi, diskriminering och normer. Vi tycker att den passar att läsa från årskurs 8 och uppåt.

Prinsen av Porte de la Chapelle

Författare:

Efter tre år i Sverige blir Salar tvungen att lämna allt, efter avslag på avslag om att få stanna. Han måste fly från Sverige och kliver på tåget i Malmö. Vad väntar honom nu? Under en farlig resa genom Europa försöker han förtränga sin svenska familj och de liv han levt i Sverige.

Salar hamnar till slut i Paris och tältlägret vid Porte de la Chapelle. Där möter han Najib, som hjälper honom att hantera det svåra livet som flykting i Frankrike. Även i Svenska kyrkan hittar han en trygghet i det annars hårda livet bland råttor, rädsla och polisrazzior.

Prinsen av Porte de la Chapelle är en fiktiv berättelse som bygger på verkligheten. Författaren Annelie Drewsen har intervjuat många ungdomar som lever på gatan i Paris, många av dem med starka band till Sverige. Boken väcker många frågor och är ett bra diskussionsunderlag om exempelvis vem som passar in i ett samhälle och vem som får står utanför.

Lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen

Nyårsvandraren

Författare:

Storm vet inte riktigt när det började; den där rastlösheten som endast lindras av att han är i rörelse. I huvudet rör sig tankarna om en funnen och förlorad kärlek, en försvunnen pappa och en massa andra obegripliga saker och tillslut förstår han inte ens sig själv.
Nu är det nyårsnatt och när klockan slår tolv och raketerna exploderar utanför fönstret går Storm ut från festen han befinner sig på och börjar gå. Under denna nyårsnatt får vi följa Storm under hans vandring genom ett kallt Stockholm där han möter andra vilsna själar som också försöker hitta hem. Han tvingas också umgås med alla svåra och jobbiga tankar som mal i huvudet och som inte tycks ha någon lösning, hur långt han än går. När det dagas står han i alla fall utanför sin port, och innanför väntar hans mamma och tryggheten. Han är äntligen hemma.

Trots att det är en fiktiv berättelse känns den väldigt trovärdig. Kapitlen är uppkallade efter de platser han passerar (Odenplan, Rålambshovsparken och så vidare) och händelser som inträffat på riktigt (barnen som fastnade i en grotta i Thailand 2018 är ett exempel) finns med i Storms tankar under vandringen. Och trots att hans tankar till stor del är mörka, så är det en lättillgänglig berättelse; Kapitlen är korta och språket ligger nära talspråket. Nyårsvandraren är en läs- och tänkvärd berättelse om att vara ung och rastlös och försöka förstå det som händer både inuti och utanför en själv.

Gudars like

Författare:

I början av sommaren så stuvar de sex medlemmarna i familjen in sig i bilen tillsammans med en massa oumbärlig bråte och ger sig av mot stranden. Huset vid havet har varit deras sommartillhåll så länge de kan minnas och likt skådespelare förväntas alla inta samma roller och göra samma saker som föregående år. Men den här sommaren förändras allt när grannfamiljens gäster dyker upp. När Kit Godden gör entré förändras spelplanen och alla påverkas av hans närvaro och gudalika uppenbarelse. Berättarjaget blir handlöst och hopplöst förälskad, vilket hon inte är ensam om. I skuggan av Kit finns brodern Hugo, en tyst betraktare som växer med tiden i både familjens och läsarens ögon. Hugo har varit med om Kits obevekliga framfart tidigare och försöker förgäves att varna de inblandade för att det kommer att sluta illa, men det är som om att det är omöjligt att stoppa det som sker i Kits närvaro. Till slut är katastrofen ett faktum och ingenting blir sig likt igen.

Detta är en ungdomsbok som beskriver känslan av att vara himlastormande förälskad i en person och dessutom få känna sig sedd och utvald av denne. Slutet är oväntat och förändringen av de inblandade personers karaktärer är så intressant att följa. Små saker visar på stora förändringar, som exempelvis när berättarjaget ändrar uppfattning om sin storasyster som hon i det närmaste har föraktat, när systern med några få ord visar att hon är både empatisk och sympatisk. Vi rekommenderar den för gymnasiet.