Sökresultat 79 - 84 av 272.
Min diktbok innehåller dikter om sol, hav, träd, djur, snäckor, pinnar och stenar. Den kan användas i arbetet med att läsa och skriva dikter både för den som just har lärt sig läsa och för den som kanske just har börjat skriva dikter.
”…När min morfar klappar hunden
och viskar ”stanna här”.
Då i just den stunden
vet jag
vad kärlek är…”
(Ur dikten ”När jag tittar på en stjärna”, s. 14)
Berättarjaget ligger vaken på natten och är rädd – det finns ju så mycket att vara rädd för på natten som inte finns på dagen! Fast egentligen är inte berättaren rädd för mörkret, utan bara för vad som kan gömma sig i det; spöken och varulvar och skelett som står i garderoben och skallrar med sina ben. Den som ändå hade haft en liten varm tass i mörkret att hålla i! Men kanske är det egentligen så att alla spöken och varulvar också är rädda på natten? Kanske behöver de också någon som håller dem i tassen?
I diktboken Varm tass i mörkret visar Mårten Melin att poesi inte behöver rimma. En dikt kan vara uppbyggd som en berättelse, bara med färre ord och med ett mer koncentrerat innehåll. En dikt kan vara de tankar som dyker upp på bussen, på lektionen – eller på natten!
Leo och hans familj är nyinflyttade i Firnby och han ska börja skolan där. Han blir snabbt kompis med Natta och Teddy och är glad för sina nya vänner. Firnskolan är gammal men nyrenoverad och alla är glada över hur fint det har blivit. Det dröjer dock inte länge förrän mystiska och ganska läskiga saker börjar att hända. De vuxna försöker hitta logiska förklaringar men Leo, Natta och Teddy har sina egna aningar om vad som händer. Något eller någon har släppts ut när väggar revs under renoveringen och frågan är om det är klokast att försöka ta reda på vad som har hänt eller bara försöka strunta i allt? Trion bestämmer sig för att börja undersöka mysteriet och inser att det har att göra med de barn som försvann i byn under en snöstorm för nästan hundra år sedan. Men hur gör man för att spöken ska komma till ro?
Boken är en spännande berättelse med övernaturliga inslag och passar för årskurs 5 och 6.
11-åriga Ellen tillbringar sommarlovet på Utö tillsammans med sin familj. Hon har bestämt sig för att övernatta i ett skjul som finns på tomten, och hennes äldre syskon skrämmer upp henne med historier om Utöskräcken. Det blir en jobbig natt för Ellen, hon ligger vaken och lyssnar till vad som låter som ett skrapande ljud och hon tror att det är från Utöskräcken. När hon nästa dag går för att undersöka vad det var som lät, så hittar hon en gömd anteckningsbok. Det visar sig vara en dagbok som 12-åriga Anton skrivit på mitten av 1800-talet. Boken är skriven med en gammaldags skrivstil, och Eller kämpar för att ta sig igenom den, alldeles för nyfiken för att kunna lägga den ifrån sig.
I dagboken skriver Anton om sin pappa som liksom alla andra på ön arbetar i gruvan. Anton vet att han snart också måste börja arbeta där, trots att han inte vill. Han är väldigt duktig i skolan och drömmer om att en dag kunna bli författare. Skolans magister ser Antons potential och försöker se till att Anton ska få ett stipendium för att kunna läsa vidare. Denna chans rycks emellertid undan av gruvdirektören, som inte vill att någon av hans arbetare ska studera och börja ifrågasätta sina liv. Istället för ett stipendium får Anton börja arbeta i gruvan och dör i lungsot vid 14 års ålder.
Ellen blir alltmer besatt av Antons tragiska liv och börjar forska i historien för att ta reda på mer vad som hände. Det slutar med att hon gör en utställning över Antons liv och visar upp hans dagbok på det lokala muséet. Så på sätt och vis blev Anton författare ändå, om än inte under sitt korta liv.
Som läsare engageras man så av Antons historia att det är svårt att lägga ifrån sig boken. Genom att Antons historia vävs samman med Ellens nutida liv får man en tydlig bild av hur barnens levnadsvillkor har förändrats. Men trots att historierna utspelar sig med nästan 200 års mellanrum så inser man att en människas tankar och känslor ändå desamma!
Gruvan av Sara Lövestam är ett fint exempel på hur man kan skriva en bok med parallellhandling utan att det blir för komplicerat att hålla isär platser och personer.
Boken passar för vana läsare i årskurs 4 och även för årskurs 5.
Lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen
Handledning för att arbeta med Gruvan utifrån ett MIK-perspektiv: Gruvan
Hitta källan-bingo till Gruvan: Hitta källan-bingo
En natt blir den lilla flickan Sophie bortförd från barnhemmet av en jätte. I början är hon jätterädd att han ska äta upp henne. Men som tur är visar det sig att just den här jätten inte äter barn. Han kallas SVJ, Stora vänliga jätten, och han är den enda hyggliga jätten i hela Jättelandet. I stället för att glufsa i sig ungar ägnar sig SVJ åt att fånga drömmar och se till att de hamnar hos människorna på natten. Tillsammans gör Sofie och jätten upp en plan. De ska få alla de andra jättarna de som är hemska på riktigt att sluta äta upp barn.
Kalle bor med sin familj i ett fallfärdigt ruckel. De är så fattiga att de bara har råd att äta kål. Men varje dag går Kalle förbi godisgeniet Willy Wonkas chokladfabrik och drömmer sig bort. Så händer det ofattbara. Kalle lyckas få tag på en gyllene biljett och vinner så mycket godis man kan äta under ett helt liv! Och så får han besöka den mystiska fabriken där det tillverkas godsaker som osmältbar glass, osynliga chokladkakor och tuggummi som inte tappar smaken … Och det är bara början på Kalles fantastiska äventyr.