Familjen bor på en gård och där är det Far som styr. Han ser till att maten välsignas av solen och att inget utifrån, inget förgiftat, kommer innanför stängslet som omringar dem. För där utanför stängslet är världen farlig. Maten är förgiftad, datorerna har tagit över samhället, pengarna är det viktigaste av allt och Kollapsen är nära. Far startade Familjen så att de tillsammans ska överleva Kollapsen. På gården är de praktiskt taget självförsörjande, de går i skola och alla hjälps åt med sysslorna så att de ska klara sig. Det viktigaste budskapet är ”Det bästa är allas bästa”. Gör inget bara för din egen skull utan för allas bästa.
Bokens berättare är Ella som är ett barn av åtta i Familjen. Ella är uppväxt på Gården och har aldrig sett något annat, tills hon en dag får syn på en pojke på andra sidan stängslet. Han måste vara en av de förlorade. Men varför ser han då så solbränd och frisk ut? Det han berättar om världen stämmer inte med det som Far lärt ut. Men pojken visar Ella bilder och böcker och Ella vet inte längre vad som är sanningen. Är sanningen det som hon är uppväxt med eller det som pojken säger? Ska hon stanna på gården eller våga sig utanför stängslet?
Boken väcker mycket tankar och funderingar kring att växa upp i sektliknande förhållande; Hur vet man vad som är sanning och vem man kan lita på? Familjen väcker också tankar kring hur vår framtid kommer att se ut: Kommer datorer styra våra liv? Vad kommer hända med miljön? Hur ska man hantera rädslan för det okända?
Ottilia, som kallas Otto, ska börja sjuan och har precis flyttat från Linköping till Lidingö. Inte helt lätt när man kommer försent första skoldagen och dessutom bor på den pinsamma adressen Ollonvägen 6. De rutiga byxorna hon satt på sig sticker också ut mer än hon tänkt sig (vilket hennes storebror Viggo varnat henne för, men om Viggo säger att Otto ska göra en sak så gör hon naturligtvis tvärtom.)
Morris Mohlin är tretton år och har en förmåga att verkligen trassla till det för sig. Han råkar ut för den ena pinsamheten efter den andra, men på något sätt så löser han de flesta situationerna även om lösningarna i sig kan leda till ännu fler pinsamheter.
Agota Kristof lärde sig läsa redan som fyraåring och kastade sig över all tryckt text hon kunde hitta; Hon slukade så väl dagstidningar, skolböcker och affischer som papperslappar hon hittat på gatan, recept och barnböcker. Omgivningen såg denna ”lässjuka” mest som ett problem, förutom morföräldrarna som stolt visade upp hennes förmåga för alla i byn.
Miranda är den skickligaste pärlfiskaren, det vet både hon och alla andra. Hon är inställd på att det kommer att vara hon som hittar Ögonstenen, den vackra och mytomspunna pärlan som enligt legenden gör så att ägaren aldrig mer kommer att längta efter något. I sitt sökande efter Ögonstenen får Miranda plötsligt Syrsa på halsen. Syrsa är tvärtemot Miranda väldigt pratsam, närhetssökande och öppen och Miranda vill inget hellre än att bli av med henne. I alla fall till en början.
Vad är mod? Är det att våga dyka från trampolinen i simhallen? Eller att våga dansa vilt för sig själv när alla andra dansar tillsammans med någon annan? Eller är det att våga klättra upp på skolans tak i jakten på ledtrådar till en skatt? En skatt som kan vara den finaste man vet, men som också kan vara ett skämt för att visa hur feg man är.