Mitt bottenliv – av en ensam axolotl

Författare:

När jorden var nyfödd och det fanns hav och land och små varelser som guppade och gurglade så var livet ljust och kärleksfullt. Men så dök lunsarna upp och tog över allt mer och då började problemen. I en pöl i lunsarnas stad så föddes en liten axolotl som var sällsynt vacker, men också mycket ensam eftersom den var den enda av 987 ägg som kläcktes. Den stortrivdes till en början – gick i skolan, hängde med sina tigersalamanderkompisar, dansade lunsbaluns och hade det bra. Men sen ger sig tigersalamandrarna upp på land och axolotln blir ensam igen och livet blir riktigt botten. Uppe på land brinner skogarna och världen svämmar över och för bort vår axolotl, som tumlar och virvlar och… slutligen möter en annan axolotl!  Tillsamman får de 987 små yngel och axolotln konstaterar obekymrat att lunsarna verkade ha försvunnit – men vad gör det när ens liv plötsligt har blivit ett toppenliv!

Vid en första genomläsning kan det verka som att detta är en bilderbok om ensamhet, vilket det i och för sig är. Men det är också en bok om hur bräckligt livet på jorden är och om hur allt liv på jorden påverkas av klimatförändringarna. Och även en liten axolotl har ju rätt att få fortsätta existera! Vi tänker att detta är en bilderbok som passar alla på lågstadiet eftersom det finns så mycket att prata om både gällande klimat och vänskap. Trots det allvarliga ämnet är det en glad bok – En glad katastrofbok helt enkelt!

Lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen

 

 

 

 

Pärlfiskaren

Författare:

Miranda är den skickligaste pärlfiskaren, det vet både hon och alla andra. Hon är inställd på att det kommer att vara hon som hittar Ögonstenen, den vackra och mytomspunna pärlan som enligt legenden gör så att ägaren aldrig mer kommer att längta efter något. I sitt sökande efter Ögonstenen får Miranda plötsligt Syrsa på halsen. Syrsa är tvärtemot Miranda väldigt pratsam, närhetssökande och öppen och Miranda vill inget hellre än att bli av med henne. I alla fall till en början.

För det visar sig att Syrsa, trots att hon dyker dåligt, är väldigt duktig på att hitta pärlor; hon hör nämligen deras röster. Miranda inser att hon kan ha användning av Syrsa, men är inte ensam om att ha upptäckt Syrsas förmåga. Inte långt efter Miranda och Syrsa färdas den gåtfulla Iberis, som också är ute efter Ögonstenen. Samtidigt lurar roshajarna i vattnet och både Miranda och Syrsa vet hur ett möte med en arg roshaj kan sluta.
Under resans gång växer sig bandet mellan Miranda och Syrsa att starkare och när det verkligen gäller så inser Miranda att Syrsa är mycket viktigare för henne än stenen. Men dessvärre kommer Iberis ifatt dem, och hon kommer inte att ge sig förrän hon funnit stenen, även om det innebär fara för andras liv.

En riktigt underbar äventyrsberättelse som utspelar sig i och omkring det lockande men farliga havet. Boken handlar om vänskap, längtan och begär och om att inse vad som egentligen är viktigt i livet och är den första delen av fyra. På sidan https://karinerlandsson.fi/ finns det möjlighet att dyka djupt i legenden om ögonstenen. Där finns kartor, sånger och en massa annat som gör att böckerna om Miranda blir ännu mer spännande att läsa.

Systern från havet

Författare: ,

systern från havetSystern från havet är en ny fin och minnesvärd berättelse av Ulf Stark , tillägnad alla barn  nu och förr som tvingas lämna sina familjer. Bokens  bilder av Stina Wirsén förstärker och fördjupar stämningen.
I öster bor Sirkka med mor och far, i väster bor Margareta med mor och far. I öster är det krig och Sirkka måste åka hemifrån – för att bo som ”krigsbarn” hos Margareta som inte alls är glad att få en tillfällig ”syster”.
-Aldrig att hon ska få leka med mina saker, tänker Margareta.
-Jag tänker inte prata deras språk, tänker Sirkka.
En berättelse om sorg och glädje, starka känslor och en vänskap som ändå långsamt växer fram.
Det är ingen bilderbok utan en illustrerad textbok med ganska mycket text . För nybörjarläsaren fungerar den nog bäst som högläsningsbok, men den som fått lite flyt kan läsa själv. Boken är bara 40 sidor lång,  en varm och trots allt hoppfull berättelse, viktig inte minst i våra dagar.

Den farliga resan

Författare:

Den farligaden farliga resan resan är Tove Janssons sista bok där mumintrollen finns med – och de kommer in först på slutet – som en tröstande varm och vänlig hamn för de rädda och flyende.

Huvudpersonen är Susanna, en liten flicka som är på argt humör för att allting är så tråkigt och vanligt – tills hon råkar få på sig andra glasögon än sina vanliga. Plötsligt är hela världen förändrad – den snälla sömniga katten blir ett odjur som skräms, skogen blir ett kärr och hela världen är full av kusligheter.

Men hon behöver inte vara ensam med farligheterna. Hon råkar på ett ytterst blandat sällskap som hon slår sig ihop med på sin resa. Alla figurer hon möter känner man igen från Tove Janssons andra böcker om muminvärlden. Bland andra, den irriterande och hurtiga hemulen och hunden Ynk von Jämmerlund från Trollvinter, Tofslan och Vifslan från Trollkarlens hatt och Tooticki och Mårran (som förekommer i flera böcker). Boken är skriven på vers som Tove Janssons andra bilderböcker och det finns mycket att upptäcka i bilderna och koppla till andra texter och andra bilder. Titta gärna också på den här fina webbutställningen om Tove Janssons liv och konstnärskap: http://www.tovejansson.fi/index.html

Vem ska trösta Knyttet?

Författare:

vem ska trösta knyttetVem ska trösta Knyttet är Tove Janssons långa, underbara, rimmade saga om det ensamma och ängsliga Knyttet som får nog och rymmer från sitt hus en morgon. Han ger sig ut på vandring och möter många av figurerna vi känner från Tove Janssons universum – hemuler, homsor, filifjonkor och Mårran. Men han vågar inte ta sig ur sin ensamhet och ta kontakt – han gömmer sig och drar sig undan…tills han hittar ett brev i en flaska. Ett brev från ett litet Skrutt som är ännu räddare än honom själv, som behöver räddas och tröstas.
Då växer Knyttet, någon behöver honom! Han tar sig ut ur sin rädsla och plötsligt syns han även för andra. Och när det verkligen gäller ger han sig till och med på Mårran – det hemskaste av allt!
Så slutar sagan lyckligt och titelfrågan får sitt svar: Knyttet och Skruttet tröstar varandra, samlar vackra snäckor och är aldrig ensamma mer.

Vem ska trösta Knyttet? är en verklig allåldersbok till både form och innehåll – Tove Janssons bilder/konstverk ger dramatik och kontraster långt ifrån det gulliga och barnbokssöta. Men boken är svår att läsa själv för nybörjarläsare eftersom texten är handskriven i skrivstil. De yngsta bör alltså få sagan uppläst för sig. Varför inte av Tove Jansson själv? Finska Yle radio har en inspelning som ligger helt öppen för vem som helst att lyssna på.
Vem ska trösta Knyttet – och alla övriga böcker av Tove Jansson – är en kultur- och litteraturskatt vi absolut ska unna alla våra barn.

Länk till en fin musiksatt filmversion av boken på Youtube.

Det osynliga barnet

Författare:

det-osynligaVissa berättelser och vissa författarskap är oförglömliga. Det osynliga barnet av Tove Jansson är en sådan berättelse. Flickan Mimi har blivit osynlig på grund av en hånfull och okänslig vuxen. Hon kommer till Muminfamiljen för att bli synlig igen – något som lyckas till sist…. och nästan för bra.
”…ni har förändrat ungen så hon är värre än Lilla My” säger Tooticki förbluffat.” Men huvudsaken är ju att hon syns.”
I boken finns flera av Tove Janssons korta, underbara och viktiga berättelser samlade. Alla handlar de om personer som skymtar förbi i berättelserna om Mumindalen: Filifjonkan som trodde på katastrofer, Snusmumriken, Hatifnattarna…här får de spela huvudrollen med sin egen historia.
Hennes berättelser är, liksom Astrid Lindgrens, allmänmänskliga och allmänviktiga. Mumindalen är en spegelbild av oss själva fast i sagans form. En spegelbild som visar både det futtiga och det fantastiska  på ett ömsint och respektfullt sätt. Därför kan berättelserna läsas av alla åldrar med behållning och leda till många viktiga samtal.

Lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen