Det är första skolveckan efter sommarlovet och en värmebölja hänger kvar. Hettan är tryckande i klassrummet och det enda som Oliver och Leo längtar efter är att åka och bada. De bestämmer att de ska ses vid det vanliga klippbadet, där de brukar kunna bada helt ensamma. ”Ingenting kan stoppa mig från att bada idag!” säger Leo. Först måste dock Oliver cykla hem och gå ut med sin hund. När han sedan cyklar mot badet hör han sirener. Är det brandkåren som rycker ut? Oliver kommer till badplatsen lite försenad, men där syns inga spår efter Leo, varken cykel eller kläder. Så plötsligt så är Leo där ändå. Han överraskar Oliver och drar ned honom under vattnet. Det är typiskt Leo att göra så, men kan han inte simma lite väl länge under vattnet… Dessutom ser Leo nästan genomskinlig ut när han sedan står och torkar på klippan, och han försvinner lika fort och oförklarligt som han dök upp.
Inte ens döden av Mårten Melin är en spökhistoria som ger kalla kårar, samtidigt som vänskapen mellan Leo och Oliver är fint skildrad. Berättelsen upplagd som en novell och går att diskutera utifrån det. Vi tänker att den fungerar för årskurs 6-8.
Lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen
Det börjar med den stora förundran över att man suttit i samma klassrum i så många år utan att verkligen ha sett varandra och plötsligt ”smälter som en snöflinga”. 
Jina har flyttat till en ny lägenhet tillsammans med sin mamma och sin lillebror Sam. Lägenheten är fin och ligger i ett högt gammalt hus. Själva lägenheten är det inget fel på, men det händer konstiga saker i resten av huset. Varför får man till exempel inte vara i tvättstugan efter klockan tio på kvällen? ”Det kan störa grannarna” säger grannen Fru Jansson. Men stämmer det verkligen? Och låter inte Fru Jansson lite som en häxa när hon skrattar?
Berättarjaget ligger vaken på natten och är rädd – det finns ju så mycket att vara rädd för på natten som inte finns på dagen! Fast egentligen är inte berättaren rädd för mörkret, utan bara för vad som kan gömma sig i det; spöken och varulvar och skelett som står i garderoben och skallrar med sina ben. Den som ändå hade haft en liten varm tass i mörkret att hålla i! Men kanske är det egentligen så att alla spöken och varulvar också är rädda på natten? Kanske behöver de också någon som håller dem i tassen?