”Jag heter Hédi, jag ska berätta om min barndom. Om hur jag var ett lyckligt barn i en lycklig stad. Det som hände sen är svårt att berätta om och svårt att lyssna på. Jag vill ändå berätta och jag vill att du lyssnar. För vi människor kan göra så mycket ont men också mycket gott. Vi har alla ett val, vi kan välja det goda.”
Hédi älskar sin hund Bodri och sin bästa vän Marika. Bandi, Marikas hund, älskar hon också. De klättrar och springer, leker och lever i frihet i den lilla staden de bor i. En dag får de höra talas om en elak man, som har mycket makt, han bestämmer i sitt land och har börjat bestämma över fler länder. Han heter Adolf Hitler…
Hédi Fried överlevde Förintelsen och Historien om Bodri handlar om hennes egna upplevelser. Boken är ett samarbete med illustratören Stina Wirsén och vänder sig till de yngre barnen. Skaparna av boken säger att de vill berätta om både grymhet och om det hopp som finns i att nya generationer kan lära sig av historien och göra andra val än sina föregångare. Vi tycker att det är en fin bok att läsa gemensamt om ett viktigt ämne och på förlagets hemsida det finns en handledning publicerat för den som vill ha stöd i hur man kan arbeta med boken: lasstod-for-historien-om-bodri.pdf (nok.se)
Bené bor i Brasilien och för honom är fotboll allt. Han har alltid en fotboll med sig och han både lever för och av fotbollen. Bené är bollmakare – även hans föräldrar är involverade i detta arbetet – och Benés jobb är också att testa bollarna så att de är tillräckligt bra för att säljas. Han testar dem tillsammans med apan Gibi (som kan behålla bollen i timmar!) och med sina kompisar (tills det är så mörkt att de inte längre kan se bollen). Och Bené själv är den snabbaste anfallaren – faktiskt snabbare än den snabbaste hönan!
Dukjis mamma insisterar på att de ska gå till det gamla badhuset trots att det finns ett nystartat spa på andra sidan gatan. Dukji ser fram emot den drickyoghurt som hon ska få med löfte om att hon inte börjar gråta när mamma skrubbar henne. Kallvattenbassängen är ju i alla fall kul. Och tom. Eller vänta förresten? Plötsligt dyker det upp en gammal tant som säger sig vara en fe som har tappat sina vingar och inte kan flyga upp till himlen. Och oj vad många roliga lekar den gamla fen kan! Och inte har hon testat ”yo… glurt” heller, men Dukji ser till att hon får det. Och det visar sig vara bra att ha blidkat en fe med yoglurt när man sedan blir riktigt sjuk efter badet – Vips så har fen gjort en frisk igen!
Vilmas storebror Alex har berättat för Vilma och Hugo att det bor vampyrer i det gamla ödehuset som de går förbi varje dag. Och trots att både Hugo och Vilma är jätterädda så kan de inte låta bli att cykla till ödehuset för att kolla om det sant. Plötsligt hörs ett jämrande ljud och de störtar därifrån det fortaste de kan, men Hugo glömmer kvar sin ryggsäck! De måste gå tillbaka och hämta den hur rädda de än är. Till slut visar det sig såklart att det inte fanns någon vampyr, utan bara en inlåst kattmamma – och en mini-vampyr.
Nell och Freddie är bästa vänner och det händer alltid något kul när de är tillsammans. En dag åker de på en skolutflykt till en cool bondgård. Där finns en jättestor rosa grismamma och massor av pyttesmå kultingar och Nell tycker att den minsta av dem är det sötaste hon sett. Hon blir väldigt upprörd när Freddie berättar att den minsta kultingen inte brukar klara sig. På vägen hem säger Freddie att han har en liten present till Nell och det är så klart den lilla kultingen som får namnet Kevin Knorr. Det har räddat honom!