Skolavslutningsdag, sommarlov, frihet… det var så det skulle bli var det tänkt. Men nu sitter han här, halsen ihopknuten av rädsla, inblandad i ett rån och jagad av polisen…
13-åriga Fred var så himla trött på att vara fattig. Han ville ha mycket pengar och det var det Tarzan hade sagt att det skulle bli om de rånade butiken. Nu har allt gått fel och det går inte att spola tillbaka.
Och det blir snart ännu mer fel. Människor bär sig annorlunda åt i pressade situationer, det får Fred lära sig. Ett hastigt beslut leder plötsligt till något man aldrig avsett. Och man vet egentligen inte så mycket om varandra fast man är kompisar. Inte så mycket om världen heller, hur det kan vara att leva ett annat liv.
Men Fred får också lära känna sig själv och var hans egna gränser går. Genom hela berättelsen är det den röda tråden: Hur handskas man med sin egen ångest och sitt samvete när man gjort något ingen tror att man skulle kunna göra? Något som drabbat andra? Och som det skulle vara katastrof om det kom ut att han varit med och gjort.
Marie-Chantal Long har skrivit en stark, spännande och trovärdig berättelse som kryper under skinnet på en och lever kvar. Den blomstertid nu kommer är ett utmärkt samtalsunderlag då man vill diskutera brott och straff, etik och ansvar, med elever från sexan/sjuan och uppåt. En bra och viktig bok.
”Din syster är borta. Så är det med dem Vithuvud tar. De….finns inte mer.”
Boken utspelar sig i Värmland under 1820-talet och handlar om den försupne prästen Gösta Berling, den hårda majorskan på järnbruket Ekeby och om brukspatron Sintram som står i förbund med djävulen. Deras vägar korsas och Gösta Berling övertalas att skriva på ett kontrakt med djävulen.
Bengt har sommarlov men trots värmen och trots att föräldrarna tjatar på honom om att gå ut och leka så vill han helst stanna inne. På gården finns grannbarnen och de är hemska. De tre jämnåriga barnen roar sig med att mobba Bengt så fort de ser honom. Det har gått så långt att Bengt har överfört deras syn på honom på sig själv. Om han bara inte var så äcklig så skulle de ju lämna honom ifred? Men en dag så träffar han strykarhunden Jagger och Jagger sporrar honom att ge igen och visar honom hur skönt det kan kännas att hämnas på sina plågoandar. Den här berättelsen skaver. Det finns inga enkla lösningar på Bengts problem, det gör det sällan i verkliga livet när det handlar om mobbning. Men även om Jaggers uppdykande i Bengts liv är uppskakande och ger honom nya problem så vinner han självrespekt och bättre självkänsla. Han vinner en (komplicerad) vänskap med Jagger men också ett nytt sammanhang, en grupp ovanliga vänner som han kan vara sig själv med. Till sist spiller Bengts nyvunna styrka över på hans snälla men ryggradslösa föräldrar. Skildringen av hur de vuxna blundar och slätar över det grannbarnen gör mot Bengt på gården för alla att se är nästan det bästa i boken. Men visst kan vuxna läsare tycka att det är lite för mycket ”fult språk”, Jagger som lever som uteliggare och har ett mörkt förflutet svär friskt. Det gör Kenny, en av Bengts nya kompisar, också. Men som Bengts mamma säger: ”Bengts pappa sa visst också rätt mycket fula ord när han var liten. Sånt ska växa bort har jag hört.”
I sin lyrik besjunger Sapfo kärleken. Hennes dikter tillkom, under slutet av 600-talet f.kr, i en oral (muntlig) tradition, för att framföras sjungande, ackompanjerade av lyra. Sapfo använde många olika versmått i sina formfulländade dikter. Det versmått som blivit mest känt är det som också uppkallats efter henne och som kallas sapfisk strof eller sapfisk vers. Men det finns också många andra skrivtekniska finesser i Sapfos diktning som det kan vara intressant att titta på och samtala om, som t. ex användningen av upprepningar, melodik (melodisk struktur), kiasmer (korsställning) och onomatopoetik (ljudhärmande).