”Mina vänner” står det på den blå sammetsklädda boken som Klara får av mormor i present. Och Klara, som går i 4:an, kan inte med att tala om för mormor eller mamma att hon egentligen inte har några kompisar i klassen. Hon är den osynliga flickan. Inte aktivt mobbad, bara väldigt ensam och med väldigt låg status. Boken blir istället den plats där Klara skriver om allt det som händer i klassen – och den här terminen händer det mycket!
Det kommer en ny elev i klassen, Anton, som Klara först hoppas ska bli hennes vän… men det blir han inte tyvärr. Istället följer hon Anton på avstånd och skriver i sin bok om hans kamp för att hitta sin plats i klassen. Anton anpassar sig inte till den gamla invanda ordningen i klassen där Kemal är kung och Auriel drottning och alla får rätta sig därefter. Visst blir han, som alla andra killar, kär i Auriel. Men han accepterar inte att hon ”tillhör” Kemal utan försöker vinna henne – och då blir det oro, bråk och konflikter. Ett tag vill han försöka bli kompis med Kemal – men ”testerna” för att få tillhöra de coola tvingar honom att göra saker han aldrig skulle göra annars och som han vet är fel – så till sist släpper Anton det, men kärleken till Auriel släpper han inte.
Klara smyger efter iakttar, lyssnar och funderar. Hon är väldigt klarsynt och i boken växer bilden av klassen, av grupptrycket, av det medvetna spelet och det omedvetna fram. Nästan alla vuxna verkar ganska blinda för det och Klara förvånas över hur lite de fattar. Som läsare uppfattar man inte Klaras spanande som odelat sympatisk – men man har förståelse för hennes försiktighet när man ser hur hon bemöts av klasskamraterna, särskilt flickgänget runt Auriel. De där andra, de ”vanliga” de finns liksom inte med i historien. Men boken slutar trots allt med hopp om förändring – Anton genomskådar Auriels spel (även om det inte bara var spel) och kärleken rinner av, till sist upptäcker han faktiskt Klara – att hon är mer än den där tysta glasögontjejen, att hon är rolig och smart och en bra kompis.
På 150 sidor har Lin Hallberg fått med mycket och boken är lätt att läsa, rakt men inkännande berättad och med fin dialog.
Kompisboken är en bok som verkligen ger underlag för att prata om relationer i klassen/gruppen, om makt och om attityder. Och det är en nyttig läsning för alla vuxna som idylliserar och förenklar barns vardag. Här är idyllen långt borta, trots kärleksfulla och omtänksamma föräldrar och välmenande skolpersonal som försöker hjälpa till men som missar pudelns kärna. Den kan nog ge underlag för samtal i personalrummet i skolan också.
En härlig och mysläskig barnboksklassiker, om Max som blir så vild och arg så att han skickas till sitt rum av mamma. Samma kväll börjar det växa en skog i rummet , den växer och växer till en värld med ett hav och en båt som är Max egen. Han reser och reser ända till vildingarnas eget land.
Sextonåriga Iris mamma, Hannah, älskar sig själv, pengar och fester så mycket att hon inte har tid med Iris. Iris har alltid fått ta hand om sig själv. Iris har i sin ensamhet utvecklat en speciell känsla för eld. Är hon pyroman? Hon älskar att se en eld tända till, att betrakta elden som brinner, men Iris har för det mesta kontroll över lågorna. Det är inte meningen att skada någon. Iris använder elden för att döva sin smärta. Plötsligt bestämmer Hannah, att de ska lämna USA och åka tillbaks till England där de kommer ifrån egentligen. Iris ska få träffa sin pappa Ernest som är döende och som hon inte träffat på 14 år. Iris är måttligt road av att lämna USA och sin bästa vän för att träffa en pappa som aldrig velat ha henne. Men är det verkligen sanningen? Hannah ser sin chans att få Ernest pengar när han dör eftersom hon fortfarande är gift med honom och eftersom hon trots allt är mamman till hans enda barn, Iris. Mellan Iris och den döende Ernest växer det fram en fin relation, trots att de har så kort tid tillsammans. Äntligen träffar Iris en vuxen som hon kan prata med och lita på. Det som gör att den här boken är så bra är Jenny Valentines fina språk och de tankar om liv, död, konst och kärlek som Iris historia förmedlar. En riktigt bra roman som passar för årskurs 8, 9 och gymnasiet.
ickens julsaga är en klassiker som kommer fortsätta att leva länge ännu. Den har återberättats på många olika sätt i film, teater och böcker eftersom huvudfrågan i berättelsen – vad som är viktigt i livet och hur vi handlar mot varandra – är något som alltid och i alla tider kommer att vara aktuellt.
Tänk så många gånger man drömt om en god ängel som ordnade så att allt blev sådär perfekt och supermysigt och precis som man önskar – t.e.x under julen. Precis den rollen får Pippi i den lilla illustrerade kapitelboken Pippi Långstrump har julgransplundring. Den skrevs redan 1950, trycktes 2006 men är en tidlös liten lyckobubbla som kan läsas än idag.
Det är inte alltid så enkelt att vara lillasyster i en familj eller att vara barn överhuvudtaget! Böckerna om Akissi är roliga böcker bok om en tuff liten flicka i en annan del av världen – men med mycket igenkänning ändå.