Bené bor i Brasilien och för honom är fotboll allt. Han har alltid en fotboll med sig och han både lever för och av fotbollen. Bené är bollmakare – även hans föräldrar är involverade i detta arbetet – och Benés jobb är också att testa bollarna så att de är tillräckligt bra för att säljas. Han testar dem tillsammans med apan Gibi (som kan behålla bollen i timmar!) och med sina kompisar (tills det är så mörkt att de inte längre kan se bollen). Och Bené själv är den snabbaste anfallaren – faktiskt snabbare än den snabbaste hönan!
Bené arbetar hårt men har samtidigt sina vänner och friheten att kunna spela fotboll varsomhelst och närsomhelst. Trots att Bené och hans vänner varken har fotbollskor eller en riktig fotbollsplan förmedlas deras genuina kärlek till fotbollen på ett sätt så att man blir alldeles varm i hjärtat. Vi tänker att den passar från förskoleklass och upp till årskurs 3 (minst).
En liten uttrycksfull pärla till diktbok är Doggy Slippers av den argentinske poeten Jorge Lujan och konstnären och ALMA-pristagaren Isol.
Jättebjörnen Sprödröste och hunden Blom-Sofi tycker att livet är underbart sedan de återfått sin frihet. Kaninen Alvar är dock allt annat än glad. Han har redan skiljts från de han tycker om en gång och är nu rädd att även förlora sina nya vänner. Två rymlingar och en bortkomling får tillsammans uppleva flera äventyr och kaninen Alvar lär sig skratta igen. Författaren Lygia Bojunga vann ALMA-priset 2004.
dum och a
Eusebio kan inte sova för han är så rädd för monster med horn, för dem med huggtänder och alla andra som skräms. Han samlar mod och springer hem till Ananías. Hon berättar att alla de som Eusebio är rädd för också är rädda!
Vad tar egentligen solen vägen på natten? Kupai och hans bror Arapuá springer iväg till den förbjudna åskklippan för att se hur solen tar ett kvällsbad innan den lägger sig. Det är en magisk syn, men de blir upptäckta och deras pappa blir mycket arg. Vid kvällsmaten berättar pappan en saga om åskklippan och ”nattens mun”. Kupai kan inte släppa uttrycket ”nattens mun” och under natten drömmer han om ett enormt gap med vassa tänder som slukar floden, kullarna, skogen och molnen. Trots att alla skrattar åt honom nästa dag kan han inte släppa drömmen. Han frågar och frågar sin pappa om vad nattens mun är, men kanske vet inte pappan heller så mycket. Kanske måste Kupai fråga solen, eller kanske nattens mun själv, för att få ett svar.