Vitvivan och Gullsippan

Författare:

Det är nästan som att gå på förskolan, men man blir aldrig hämtad. Antingen tillhör man Vitvivan eller Gullsippan; allt är roligt och man får göra lite vad man vill, bara man inte går utanför strecket som Schäfen har ritat. ”Utanför strecket är det farligt. Vad som helst kan hända”, säger Schäfen. För det är Schäfen som bestämmer vad man ska göra, och det är så bra för då behöver man ju inte tänka själv! Eller är det bra egentligen? För om man tänker efter så är det ju väldigt orättvist uppdelat; Vitvivorna får göra allt kul som spela krocket, bada och läsa böcker, medan Gullsipporna får göra allt tråkigt som att städa, skala potatis och bära sten. Tänk om de skulle göra ett litet uppror!?

Med finurlig text och bild behandlas teman som demokrati, orättvisor och maktmissbruk, men också om det viktiga i att ifrågasätta strukturer och om att man tillsammans kan åstadkomma mycket – Tillsammans vågar man gå över strecket och börja bestämma över sitt eget liv!

Furan

Författare:

Familjen har hittat sitt drömtomt, men konstaterar snabbt att det gamla rucklet som står där måste rivas. Och vad passar väl bättre att bygga det nya huset av än de stora furorna som står på tomten!? Rucklet går snabbt att riva, med de stora furorna är svårare att få ner, det är som om de höll emot och nästan skrek när motorsågens tänder sågade i dem. Till slut har alla träd sågats ner och bygget påbörjas. Men varför beter sig virket så konstigt? Det känns ju nästan som om det lever. Och var kommer alla barr och kottar ifrån? Familjen börjar må allt konstigare; det är som om deras fötter törstar efter vatten och huden blir allt mer lik bark. Till slut finns det bara en sak att göra…

Är den kanske för läskig för unga läsare? Vi velade lite innan vi bestämde oss för att köpa in Furan till Cirken, för det ÄR en läskig berättelse! Vi enades dock om att det nog främst är vi vuxna som tror att boken är för läskig (den slutar ju så hemskt!), medan yngre läsare mer kan se det mysrysiga i berättelsen. Barn brukar vara mycket insatta i att man ska vara snäll mot allt som finns i naturen och för den som tittar noga på bilderna är det ingen överraskning vartåt det barkar – Naturen kommer att hämnas! Men historien är inte slut bara för att familjen drabbas av naturens hämnd. Snart står en ny familj och ser sig omkring på sin drömtomt; här vill de bygga ett hus – det är bara några furor som måste sågas ner först!

Detta är en bilderbok som kan läsas och rysas till i alla åldrar.

Toomi och den lilla Plangneten

Författare:

Toomi och hennes familj bor i Tippen och precis som alla andra som bor där ägnar Toomi dagarna åt att leta upp saker som kan lagas och fixas. Skrothögarna i Tippen växer hela tiden, för varje dag kommer det lastbilar från stan och dumpar mer skrot. De som bor i stan bara köper nytt och slänger utan att tänka efter.
En dag träffar Toomi på uppfinnaren Philosofen som mycket upphetsat berättar att han sett något som han är säker på är en liten Plangnet falla ner från den vanligtvis smog-tjocka himlen. Toomi har svårt att tro honom; hon har hört att man för länge sedan kunde bada i den numera giftiga igenvuxna sjön, att man kunde se himlen och inte bara grå smog och att det fanns insekter och blommor överallt. Hon börjar leta efter Plangneten och när hon väl hittar den visar det sig att det finns en liten och storhostande utomjording ombord som ber om hjälp – människorna måste sluta förgifta luften! Utomjordingen berättar att den Blå Himlen är full av Plangneter men att de alla håller på att dö av människornas giftiga utsläpp.

Toomi får nu upp ögonen för hur illa det är I Tippen och hon bestämmer sig för att hon måste rädda Plangneten och få himlen att bli bå igen. Hon börjar med att söka upp medlemmarna i Renhållningsgruppen som bor i staden. De har ingen aning om hur illa ställt det är eftersom de tycker att de gör sitt genom att kasta allt skräp i containrar – Men skräpet försvinner ju inte av sig självt!

Toomi och den lilla Plangneten är en tankeväckande bok som trots det mörka ämnet inger hopp; Det är en charmig berättelse om hur alla, till och med utomjordingar, drabbas av hur vi använder oss av jordens resurser, men också om hur mycket en enda person faktiskt kan åstadkomma. Boken är indelad i korta kapitel och texten är ackompanjerad av många trevliga illustrationer. Vi tänker att den passar från årskurs 2.

Himlabrand

Författare:

Som familjens enda barn har det alltid varit självklart för Ánte att han ska fortsätta arbetet med renarna. Hans liv är präglat av de samiska traditionerna som ger trygghet och gemenskap samtidigt som han blir alltmer varse att samerna är en minoritet som varit väldigt utsatta för diskriminering genom åren. Vad ingen annan vet är att Ánte har börjat få känslor för sin bästa vän Erik  – Ántes hjärta slår vilt så fort de ses – men Ánte ser det som en omöjlighet att han någonsin ska kunna berätta vad han känner. Han vet att personer som tidigare kommit ut som homosexuella har drivits ut ur gemenskapen och bort från Jokkmokk, och Ánte vill absolut inte lämna det liv han lever. Vad ska hans föräldrar säga? Klasskompisarna? Resten av släkten? Han måste välja – eller?

Samtidigt som denna berättelse till stor del handlar om dagens unga samer är temat i berättelsen alltid lika aktuellt; Svårigheten att våga vara den man är är något som man kan känna igen sig i oavsett vilken bakgrund man har. Boken kan vara ett bra verktyg när det gäller värdegrundsarbete kopplat till frågor som berör hbtqi, diskriminering och normer. Vi tycker att den passar att läsa från årskurs 8 och uppåt.

Profetian om Beatrice

Författare:

En morgon när broder Edik går ut med frukost till klostrets vanligtvis så ilskna get Answelica så ser han till sin fasa att det ligger ett barn hopkurat bredvid geten! Av egen erfarenhet vet munken hur argsint geten är och han ser framför sig att det kommer att bli katastrof. Men geten verkar tvärtom vilja skydda barnet och Edik bär med sig den dödssjuka flickan in i klostret där geten sedan aldrig viker från hennes sida. Det enda flickan minns är att hennes namn är Beatrice och att hon bär på en stor sorg. Det visar sig att Beatrice kan läsa och skriva, vilket endast är tillåtet för ett fåtal utvalda personer – och de är alla män. Edik klipper Beatrice hår och förklarar för henne att hon måste hålla det hemligt att hon kan läsa och skriva, annars kommer hon att råka illa ut.

I en annan del av det krigshärjade landet sitter Kungen och läser ännu en gång vad som står skrivet i Sorgekrönikan: ”En dag ska det komma en flicka och avsätta kungen och vålla stora förändringar”. Eftersom det handlar om en flicka så har alla länge bortsett från denna profetia, då man ansett den vara alltför osannolik, men nu har kungen förstått att det som står i Sorgekrönikan är sant och flickan måste hittas till varje pris – Hela kungadömets öde står ju på spel! När kungens män närmar sig klostret måste Beatrice ge sig av, men hon är inte ensam, för vid hennes sida finns både Answelica och den hemlösa pojken Jack som tidigare dykt upp vid klostret. Och under färden genom den Mörka skogen möter de också den tidigare kungen som tröttnade på att vara kung och helt sonika gav sig ut på en promenad som nu pågått i många år, och dessutom kommer broder Edik ikapp dem. Beatrices följeslagare har fullt sjå med att försöka övertala henne att låta bli, men hon har bestämt sig! Hon ska gå till Kungen, hitta sin mor och ställa allt till rätta. Och ingenting kan stoppa henne!

Detta är en sagoberättelse om den klassiska kampen mellan ont och gott, mellan kunskap och okunskap och mellan mod och rädsla. Det är en rolig och charmig berättelse om att försöka hitta hem, men också om att hitta vänner på de mest oväntade ställen. En riktig favoritkaraktär är geten Answelica, som har tänder som återspeglar hennes själ – ”stora, vassa och obevekliga” och som är så argsint att ingen vill gå i närheten av henne. Munkarna skulle ha slaktat geten för länge sedan om det inte vore så att de fruktade den gruvliga hämnden från getens spöke mer än den levande geten. Och tur var väl det, vem vet annars hur det hade gått?!

Vi tänker att den passar för årskurs 4 och 5, men redan i årskurs 3 för de som kommit långt i sin läsning.

 

 

 

Aldrig backa

Författare:

I klass 5a är det killarna som styr och ställer, som stör på lektionerna, som dissar den som gör fel på gympan, som har makten att sänka alla i största allmänhet men tjejerna i synnerhet. ”På tisdagar får killarna vara på fotbollsplanen efter lunch. Dom tycker att det är orättvist, men Matilda och dom andra på fritids säger att så är det bara. Killarna har alla andra dagar, och då menar jag ALLA andra dagar. Och dom vill helst spela själva.”  Den som säger det är Lydia, en av de sju tjejer som går i klassen. De är alla mer än trötta på killarnas attityd, men det är som om har vant sig och ingen orkar riktigt säga ifrån.
I klassen går också Ivan. Han är den som bara hänger på, lite på avstånd men ändå med i stöket. Han vill säga ifrån men det är så svårt – för hur ska man göra det utan att själv bli måltavla för de andras hårda ord? Lydia och Ivan är inte ihop men det finns något speciellt mellan dem. Det vill de dock inte riktigt erkänna inför sig själva eller inför varandra – risken är ju stor att man bara bli ledsen och sårad.
Efter en händelse i omklädningsrummet så har tjejerna fått nog – de bestämmer sig för att de ska stå på sig, stå upp för varandra och aldrig någonsin backa. Den som kommer med förslaget är Vega, nyinflyttad från Göteborg och Lydias bästa kompis. Det krävs mycket mod, från alla inblandade, samtidigt som det finns känslor för varandra som inte bara är ilska. Tjejerna möter mycket motstånd, både från killarna som undrar vad de håller på med och från lärare som inte fattar något utan bara tycker att de ska skärpa sig. Men de gör vad de har lovat varandra – De backar aldrig!
Och det blir långsamt lite bättre, lärarna börjar lyssna, killarna börjar fatta. Förändringen sker inte över en natt, vilket gör det till en trovärdig berättelse, för det tar tid att ändra sedan länge cementerade strukturer!

Boken är tydligt inspirerad av ungdomsboken Tusen gånger starkare (det finns till och med en referens till den), men Aldrig backa vänder sig till mellanåldern. Den är lätt att läsa med korta kapitel och luftiga sidor och vi tror att den kommer att ge upphov till mycket att prata om. Vi tycker att den passar från årskurs 4.

Lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen