”Staden väntade. På den femtonårige pojken som ännu inte sett något av dess härlighet – och på alla andra som sökte sig till den. Den fanns i deras drömmar och bjöd alla möjligheter”. När Henning Nilsson efter en veckans vandring kommer till Stockholm, staden han alltid drömt om, är det år 1860 och Industrialismen är i antågande. Han tycker sig se alla möjligheter i världen och anar inte ”att de flesta var mörka, att glädjens och livets möjligheter var mycket färre än sorgens och dödens” (s. 10). Tillsammans med sin älskade Lotten, som blir hans fru, får han slita hårt för att få en bättre tillvaro för sig och sin familj.Vi har Per Anders Fogelströms böcker om Henning och Lotten och deras barn och barnbarns liv i Stockholm både i fulltext och som lättläst version.
Vi har även del 2 i stadserien som heter Barn av sin stad.
Mattias, som kallas för Turk, spelar basket i Stockholmslaget Alvik medan Ayla spelar i Tenstalaget Akropol. Deras vägar och världar möts i och med basketen och känslorna börjar gro. Turk är väldigt imponerad av Aylas basketspel, men känner även något mer än beundran för hennes idrottsliga talang. Men hur ska han våga prata med henne? Finns det ens någon sätt för dem att träffas förutom planen i en baskethall?
Hjärtat är en muskel som aldrig vilar, men tänk om det stannar, då finns man inte längre. Detta är sådant som 14-åriga Johanna funderar över. Johannas liv borde vara bra. Hon borde vara en vanlig tonåring, med kompisar, plugg och vanliga tonårstankar. Istället är hennes liv ett helvete. I skolan blir hon misshandlad av två killar och hemma väntar samma sak, så Johanna har ingenstans där hon kan känna sig trygg. Men varifrån ska hon få kraften att säga ifrån och försvara sig själv när hon känner sig ensammast i världen? Måste hon sluta finnas för att slippa ifrån alla de som gör henne illa?
Ivar Lo-Johansson räknas som en av våra främsta arbetarförfattare. Han var en fattig statarpojke som flyttade till Stockholm och i sina böcker skildrade han just fattiga människor och arbetare som sliter och utnyttjas. Ivar Lo-Johansson dog 1990 då han var 89 år gammal. Den här boken, Kungsgatan, var den bok som valdes av Stadsbiblioteket till ”Stockholm läser”-bok under 2015. Härigenom fick boken på nytt uppmärksamhet och vi ser att berättelsen om Adrian och Marta fortfarande är angelägen läsning. Adrian som är trött på det tunga livet på landet vill till storstan, han vill komma framåt i livet och lämna det gamla bakom sig. Marta har redan gett sig iväg ”Jag måste få ett jobb och tjäna pengar, vi har det så fattigt hemma”, säger hon. Men hur blir det då, hur går det för dem?
Den välkända författaren Theodor Kallifatides reser till Grekland för att hälsa på sin mor. Han är en man på närmare sjuttio år, modern är 92. Under en vecka följer vi författaren på besök i sitt gamla hemland – det som han lämnade för så länge sedan men fortfarande har starka band till. Theodor och hans mamma sitter på hennes balkong och samtalar om det som varit och det som är nu. Och ja, man kan undra om det inte blir lite långtråkigt? Två gamlingar som suckar om tider som gått? Nej, verkligen inte. Här har vi en känslig skildring av hur det är för så många som väljer eller tvingas att flytta och bo någon annanstans, långt från familj och vänner. Det handlar till och med om hur det är att vara människa: Vem är jag? Kan jag bli den jag var? Vill jag det? Lättläst format av en stor roman som faktiskt griper tag och berör. Läs den!
Här befinner vi oss femtio år fram i tiden, där en stor del av Sverige är obeboeligt på grund av en miljökatastrof. Myndigheterna gör vad de kan för att få folk att flytta till städerna där de är lättare att kontrollera. Men en motståndsrörelse växer fram och får allt fler anhängare, särskilt på landsbygden. Där för en snabbt krympande del av befolkningen kampen för ett fritt liv utanför stadskomplex och regeringskontroll och mot ett allt hårdare klimat med svåra stormar och extrema temperaturväxlingar. De har ingen hjälp att vänta av vare sig polis eller sjukvård samtidigt som de ständigt övervakas av militärhelikoptrar och drönare måste de själva ta sig fram till häst. På stora bildskärmar visas tillrättalagda ”nyheter” och för att få möjlighet att gå i skolan måste eleverna ta lugnande medicin.