Sökresultat 91 - 96 av 124.

Den farliga resan

Författare:
Skrevs den av

Den farligaden farliga resan resan är Tove Janssons sista bok där mumintrollen finns med – och de kommer in först på slutet – som en tröstande varm och vänlig hamn för de rädda och flyende.

Huvudpersonen är Susanna, en liten flicka som är på argt humör för att allting är så tråkigt och vanligt – tills hon råkar få på sig andra glasögon än sina vanliga. Plötsligt är hela världen förändrad – den snälla sömniga katten blir ett odjur som skräms, skogen blir ett kärr och hela världen är full av kusligheter.

Men hon behöver inte vara ensam med farligheterna. Hon råkar på ett ytterst blandat sällskap som hon slår sig ihop med på sin resa. Alla figurer hon möter känner man igen från Tove Janssons andra böcker om muminvärlden. Bland andra, den irriterande och hurtiga hemulen och hunden Ynk von Jämmerlund från Trollvinter, Tofslan och Vifslan från Trollkarlens hatt och Tooticki och Mårran (som förekommer i flera böcker). Boken är skriven på vers som Tove Janssons andra bilderböcker och det finns mycket att upptäcka i bilderna och koppla till andra texter och andra bilder. Titta gärna också på den här fina webbutställningen om Tove Janssons liv och konstnärskap: http://www.tovejansson.fi/index.html

Vem ska trösta Knyttet?

Författare:
Skrevs den av

vem ska trösta knyttetVem ska trösta Knyttet är Tove Janssons långa, underbara, rimmade saga om det ensamma och ängsliga Knyttet som får nog och rymmer från sitt hus en morgon. Han ger sig ut på vandring och möter många av figurerna vi känner från Tove Janssons universum – hemuler, homsor, filifjonkor och Mårran. Men han vågar inte ta sig ur sin ensamhet och ta kontakt – han gömmer sig och drar sig undan…tills han hittar ett brev i en flaska. Ett brev från ett litet Skrutt som är ännu räddare än honom själv, som behöver räddas och tröstas.
Då växer Knyttet, någon behöver honom! Han tar sig ut ur sin rädsla och plötsligt syns han även för andra. Och när det verkligen gäller ger han sig till och med på Mårran – det hemskaste av allt!
Så slutar sagan lyckligt och titelfrågan får sitt svar: Knyttet och Skruttet tröstar varandra, samlar vackra snäckor och är aldrig ensamma mer.

Vem ska trösta Knyttet? är en verklig allåldersbok till både form och innehåll – Tove Janssons bilder/konstverk ger dramatik och kontraster långt ifrån det gulliga och barnbokssöta. Men boken är svår att läsa själv för nybörjarläsare eftersom texten är handskriven i skrivstil. De yngsta bör alltså få sagan uppläst för sig. Varför inte av Tove Jansson själv? Finska Yle radio har en inspelning som ligger helt öppen för vem som helst att lyssna på.
Vem ska trösta Knyttet – och alla övriga böcker av Tove Jansson – är en kultur- och litteraturskatt vi absolut ska unna alla våra barn.

Länk till en fin musiksatt filmversion av boken på Youtube.

I Skymningslandet

Författare:
Skrevs den av

I skymningslandetGöran ligger i sängen i sitt rum fem trappor upp i en lägenhet Vasastan i Stockholm.
Där har han legat länge, för hans ben har blivit sjuka och Göran kan inte gå längre. Han roar sig med att bygga meccano, läsa och rita. Men dagarna blir långa och ganska ensamma… tills en dag då det knackar på sovrumsfönstret just när den blå skymningstimmen infaller och Göran träffar Herr Liljonkvast för första gången.
Det här är en vackert illustrerad berättelse om Göran som upptäcker sin stad: Stockholm i slutet av 40-talet, talet  då tunnelbanan höll på att byggas och spårvagnarna rullade på stadens gator, mammorna var hemma och många barn i Sverige ännu drabbades av barnförlamning – polio. (Vaccin infördes 1957). Han flyger över staden med Herr Liljonkvast och upplever friheten – för i Skymningslandet spelar det ingen roll att man inte kan gå – man kan ju flyga! Och dessutom visar det sig att man kan en hel del annat också….

I Skymningslandet är en poetisk saga/fantasynovell av Astrid Lindgren och illustratören Marit Törnqvist i perfekt samarbete. En bok att läsa både som liten och stor och en ovanligt underbar Stockholmiana.
Stockholmskällan har en lektionen som tittar på Stockholm utifrån sagan, genom samtida bilder och frågeställningar utifrån företeelser i berättelsen.

Det är inte min hatt

Författare:
Skrevs den av

Det-C3-A4r-inte-min-hatt-001En alldeles ljuvlig liten historia med ett intrikat berättande finner vi i den här bilderboken av Jon Klassen. En liten fisk stjäl en hatt från en stor fisk och ger sig kaxigt iväg. ”Han sov, han märkte ingenting!” Men vi som följer bildberättandet förstår att den stora fisken visst märkte att hans hatt blev stulen, och att den lilla fisken snart kommer att bli varse detta. Bilden berättar alltså något mer än texten, bilden föregår texten och det är det som ger den här bilderboken dess alldeles särskilda charm. Suverän att använda i klassen också, mycket att samtala om! Här kan man läsa ett blogginlägg där författaren och illustratören skriver om arbetet med sina böcker: http://blog.picturebookmakers.com/post/152596041611/jon-klassen

Elenas serenad

Författare:
Skrevs den av

Elenas-serenad-001Elenas far är glasblåsare och det vill Elena också bli. Hon är faschinerad av glaset som skapas när man blåser i de långa piporna.
Men alla skarattar då hon säger det, för inte kan hon bli glasblåsare, hon är ju en flicka! Elena ger sig inte – hon klär ut sig till pojke och ger sig iväg till Monterey där de bästa glasblåsarna bor – för att lära sig i alla fall.
En vacker, magisk, suggestiv och färgstark bok om att göra det oväntade och förändra världen.
Elenas serenad är skriven av författaren Campbell Geeslin , New-York, med rötter i Texas, som ofta skriver utifrån sina barndomsupplevelser av Mexico och  illustrerad av spanska konstnären Ana Juan.
En recencent skrev ”man vill ta ut alla sidorna och rama in dem”. Just så vacker är den.

Lilla Döden hälsar på

Författare:
Skrevs den av

Lilla-d-C3-B6den-h-C3-A4lsar-p-C3-A5Det är ensamt att vara Döden som alla är rädda för. Tills lilla Döden träffar Elise – en flicka som blir GLAD när hon kommer och inte är rädd alls. Som får Lilla Döden att känna sig alldeles levande…
Men alla som Lilla Döden hämtar måste vidare och så är hon ensam igen.
En varm och underbart illustrerad berättelse som trots den mycket korta och enkla texten innehåller mycket djup.
Kitty Crowther som skrivit och illustrerat Lilla Döden hälsar på fick ALMA-priset år 2010. En bok för alla åldrar – inte bara de yngsta.