1941 belägras staden Leningrad av den tyska armén. I staden bor Vera med sina föräldrar, storasyster Nina och katten Binka, och om allt hade varit som vanligt så hade hon börjat i klass 4 i skola nummer 97 till hösten. Men ingenting blir som vanligt. När beskedet om belägringen når Leningradborna börjar de som kan att hamstra mat och andra förnödenheter, och till en början tycker Vera att det är ganska spännande; Hon får hjälpa till att handla och göra andra vuxensaker och hon känner sig viktig och betydelsefull. Men när det börjar gå flyglarm var och varannan dag, pappa skickas ut i kriget och Nina blir krigsplacerad, då tycker Vera inte att det är så spännande längre. Hon spenderar dagarna med att stå i olika ransoneringsköer, och det börjar bli ont om mat.
Den mat de lagrade i början av belägringen tar slut alldeles för snabbt och vintern är lång och kall. I matköerna faller folk ihop döda av hunger och köld och över allt och alla ligger som en bedövande hinna – ingen varken orkar göra eller känna något annat än hunger.
Hungern gör att man äter allt: Bröd som smakar sågspån och soppa kokad på ett läderbälte. Ett efter ett försvinner husdjuren. För att värma sig eldar man allt som man kommer över som möbler, gravkors och andra ägodelar. En efter en eldar Vera och hennes mamma upp familjens böcker – men inte utan att ha läst dem först! Kriget blir Veras vardag och det känns som om det aldrig kommer att ta slut. Men så börjar det pratas om evakuering och Vera och hennes mamma ser en möjlighet att få lämna staden.
Detta är en fiktiv berättelse om en sann historia och den känns nästan kusligt aktuell. Det är en berättelse om hopplöshet, men också om att mitt i denna hopplöshet hitta små små glädjeämnen som en varm soppa, en extra brödskiva eller hjälpande hand. Med ett ganska rakt och enkelt språk skildras kriget ur Veras perspektiv. och förutom att vara en läsupplevelse i sig så kommer boken ge upphov till mycket att samtala om i klassrummet. Vi tycker att man kan läsa den från årskurs 5.
En lärarhandledning till boken finns här: Lärarhandledningar – Cirkbloggen
Hjärtknipande historia om tioåriga Opal som är ganska ensam, hon har nyligen flyttat till en liten småstad i Florida med sin pappa, predikanten. Opal hittar under lustiga omständigheter en hittehund som hon döper till Winn-Dixie och övertalar sin pappa att få behålla. Winn-dixie blir inte bara hennes bästa vän, tack vare hunden får Opal lära känna flera olika sorters människor i den lilla staden, som också blir hennes vänner. Pappa predikanten är en snäll men tystlåten man, men med Winn-Dixies hjälp lyckas Opal få honom att öppna upp sig och prata om det hon helst av allt vill veta mer om, Opals mamma. Mamman lämnade familjen för många år sedan och är mycket saknad.
Humlan tvingas flytta med pappa och lillasyster till en liten lägenhet i Stockholm. Bakom sig lämnar de det stora huset på landet, Humlans häst och det gamla livet med mamma. Humlan är ledsen över flytten och det känns läskigt att börja i en ny skola. Då är det tur att hon har farmor i Stockholm och sitt intresse för att lösa mysterier. För snart försvinner ett värdefullt halsband i skolan och alla verkar tro att det är Humlan som tagit det. Och så finns utomjordingarna som kanske måste förstå hur det är att vara människa innan de stjäl allt vårt syre!