Modersmål är en diktsamling av debutanten Mona Monasar som tidigare bland annat deltagit i tävlingen Ortens bästa poet med stor framgång. Boken är fint illustrerad i svartvitt av Tove Jertfelt.
Förlaget beskriver innehållet såhär: Texterna rör sig tematiskt kring psykisk ohälsa, rasism och fördomar, den afrikanska diasporan och vad det innebär att växa upp som svart, muslimsk flicka i 2000-talets Sverige.
Boken är en grönglimrande liten pärla med stark poesi som berör. Passar från åk 8 upp till gymnasiet.
Smakprov:
Hon bänder upp min mun
gråter viskar i mitt öra
Förtär din moders mål
Svälj din tunga gör plats för ditt modersmål
Låt det fylla dig
När du tar ditt sista andetag
Spotta ut din tunga och säg orden
jag matat dig med från din födsel
Ge mig tillbaka vad jag sått
Ge mig tillbaka det du fått
Enligt läroplanen för gymnasiet ska eleverna i ämnet svenska läsa och arbeta med texter, ges möjlighet att ”i skönlitteraturen se såväl det särskiljande som det allmänmänskliga i tid och rum” och utveckla sin förmåga att använda skönlitteratur.
I den första novellen ”Vi kan inte hjälpa alla” möter vi en ung, ensamstående mor på väg hem från förskolan med dottern. Det var ju meningen att de skulle gå hela vägen, men så kissar dottern på sig, och kanske borde de ta bussen? Men om de tar bussen hem räcker pengarna inte över helgen och de kan inte tjuvåka på bussen för det skulle dottern förstå att det är fel att göra så. Istället hamnar de i köpcentret där mamman lovat sin dotter ett par nya trosor för det är vinter och kallt och då kan man inte gå i blöta trosor. På vägen in möter de en tiggare som dottern så gärna vill hjälpa. Mamman har inte en tillräckligt bra förklaring till varför de inte ska skänka pengar så hon ger mannen en del av deras sista slantar. Dottern är lycklig men i mamman river oron över hur de ska klara sig. En novell om hur svårt det är att vara människa. Att vilja göra rätt för sig och stå fast vid sina principer även i tider när man helst vill ge upp. Vad det innebär att vilja ge sitt barn allt vackert i hela världen, men att bara ha 40 kr när ett par trosor kostar 49 kr och det är flera dagar till nästa lön.
Tänk om Gud är en lat, slapp och likgiltig tonårskille som heter Bob? Som slarvade igenom hela skapelsen på bara sex dagar och som sedan dess inte har lagt många strån i kors för att få livet på planeten att fungera? Tänk om Bob dessutom blir kär stup i kvarten, och orsakar naturkatastrofer i pur extas? Tänk dig om han en dag, en helt vanlig dag, förälskar sig så till den grad att … Nej. Fy.
Lale Sokolov kommer till Auschwitz-Birkenau 1942. Han beordras att tatuera de medfångar som väljs ut för att de ska få ”leva”, det vill säga arbeta sig till döds i stället för att gasas ihjäl. Lale stålsätter sig och utför sin uppgift med mekanisk effektivitet. Lale inser tidigt vilket öde han och de andra i lägret är på väg att möta, men han bestämmer sig för att han ska överleva. För att göra det ser han till att bli ”vän” med sina fångvaktare och även med Viktor, en arbetare som kommer till lägret på dagtid. Viktor ger mat och choklad till Lale och Lale smugglar till Viktor juveler och annat som fångarna har sorterat fram från fångarnas beslagtagna bagage. Lale är smart och listig och på så sätt lyckas han göra sitt eget och andra fångars liv aningens bättre. I fånglägret står en dag en ung kvinna framför honom, Gita. Han blir blixtförälskad och bestämmer sig för att det är kvinnan i hans liv.
2019 års ALMA-pristagare är den belgiske författaren Bart Moeyaert och han har skrivit bland annat Kärleken vi inte förstår.