• Elaf Ali har fått Carl von Linné-plaketten 2022 för bästa fackbok för barn eller ungdomar. Låna den från Cirken!

Vem har sagt något om kärlek?

Författare:

Från den dag då Elaf får sin första mens så förändras hennes liv. Från och med nu är hon en kvinna och med det kommer en massa förbud och begränsningar. Hon får inte längre vara ute och leka, hon måste vara försiktig när hon cyklar, absolut inte rida eller använda tampong och hon får inte vara med på skolans simlektioner. Hon får under inga omständigheter vistas ensam med pojkar och redan i årskurs nio börjar hennes mamma prata om giftermål.
Till en början reagerar Elaf med förvåning; Hennes äldre bröder har ju inga som helst regler – Varför ska det gälla henne och inte dem? Det som går upp för henne är att allt handlar om att behålla familjens heder. Förutom det förtryck som hon utsätts för hemifrån så får hon i skolan stå ut med mobbning och rasism. ”Jag känner ett tydligt mellanförskap och slits ständigt mellan två olika världar. Jag vill passa in i skolan, men jag kan inte göra något som riskerar bryta mot hedersnormerna. Varken hemmet eller skolan är platser där jag kan vara mig själv” (s. 63).

Vi får följa Elaf i tre decennier medan hon kämpar med att hitta sig själv och sin plats i samhället och hon konstaterar att ”hedersnormer är inget annat än ett gift som långsamt suger livslusten ur en”. Hennes berättelse varvas med intervjuer med hennes egna föräldrar samt med faktasidor om hederskultur. Och trots att det är en bitvis grym och sorglig berättelse så är det också en berättelse om frigörelse. Som läsare får man med sig en känsla av hopp; Det går att förändra strukturer så som hederskulturer. 

Varför ingen klappar igelkotten

Författare: ,

En liten igelkott promenerar genom byn och ser att hunden, katten och hästen blir klappade på. Djuren som blir klappade ser så nöjda ut märker igelkotten som börjar fundera på varför ingen klappar honom. Han känner sig ledsen och börjar gråta för att ingen vill klappa honom. Men så kommer det fram en grå mus som berättar att ingen klappar honom heller. De båda konstaterar att anledningen till att ingen vill klappa dem är att de är vilda och ingen vill ju klappa vilda djur! Igelkotten och musen blir vänner och sedan är de inte det minsta ledsna eller avundsjuka på de tama djuren som blir klappade. De är ju vilda djur!

En kort men stark berättelse om att få vara sig själv av författaren Andrej Kurkov och illustratören Tania Goryushina, som båda är prisbelönta barnboksskapare från Ukraina. En bilderbok med mjuka bilder och endast några raders text på varje sida. Passar bra för åk F-2.

Bims värld – Skolnatten

Författare:

Bim ska börja i fjärde klass och har bestämt sig för att ”sluta göra pinsamma saker” och istället bli ”världens normalaste människa”. Det senare kan dock bli ett problem eftersom hon under sommarlovet har glömt bort hur man är normal. Det beror på att hon har världens pinsammaste mamma som spelar opera på högsta volym, helst går runt utan kläder och kör med stinkande dansk ost hängande utanför bilen. Mamma gillar djur, men nästan bara fula djur som näsapor och nakenråttor, och i ett plötsligt ”vi-måste-ha-en-hund”-infall valde hon ut den fulaste hunden hon kunde hitta, så nu ingår Pölsan i deras lilla familj. Han är alltid mer eller mindre förkyld och ganska jobbig. Tur att alla tre älskar wienerbröd!
Skolstarten blir så klart inte så som Bim har tänkt sig; (före-detta)-bästisen Stella har under sommaren hittat en ny bästis, klasskompisen Emon har blivit jättesöt och det mesta som Bim gör blir lite galet. Dessutom har en mattant försvunnit (är hon mördad!?) och klassen bestämmer sig för att ta reda på sanningen.
En charmig och rolig berättelse om allt (och lite till) som kan hända när man är 10 år. Vi tror att den passar fint för årskurs 3 och 4.

Resan

Författare:

Boken börjar med att en flicka är ensam och har tråkigt. Men så hittar hon en röd krita, ritar en dörr på väggen i sitt rum och sedan händer något oväntat. Dörren går att öppna och leder vidare till en magisk fantasivärld där flickan kan få fram allt hon behöver med hjälp av sin krita. När hon kommer till en å och behöver något att åka i är det bara att rita en båt och när hon behöver ta sig upp i luften är det bara att rita en luftballong.
Resan är en textlös bok, en bok helt baserad på bilder. Den typen av böcker kallas ofta även ”silent books”.

Bokens skapare Aaron Becker beskriver själv sin bok såhär: ”Om en ensam människa som kämpar med att bli sedd och lyssnad på, som får hjälp av en röd krita och med stöd av fantasin tar sig vidare, hittar knep att övervinna svårigheter och som till slut finner en vän som också har en Magisk krita och förmåga att fantisera”.

Resan, liksom andra silent books, passar bra att jobba med i många olika åldrar. Avsaknaden av text gör att det inte finns något rätt eller fel i hur man läser berättelsen och det kan öppna upp för samtal om exempelvis längtan, drömmar, fantasins kraft, om att få hjälpa och själv få hjälp. Du kan få tips på hur du kan arbeta med boken och läsa mer om silent books på den här sidan:

Silent books – Cirkbloggen

Stormseglarna – Rädda sköldpaddorna!

Författare:

Det börjar som en helt vanlig dag för Max som bor i kuststaden Starry Bay. Men så lär han känna Sofia som är på semester med sin familj och tillsammans följer de efter en väldigt envis fiskmås som visar dem till ett övergiven segelbåt långt inne skogen. De går ombord på båten som fått namnet Stormsegel, och som genom magi befinner de sig plötsligt ute till havs med båten. Det visar sig att de är på väg till Hawaii. Där är äggen från den utrotningshotade sköldpaddan redo att kläckas, men en stor fara hotar dem. Något måste göras!
Detta är den första delen i serien om Max och Sofia och deras miljöräddande uppdrag runt om i världen. Den passar för dem som har börjat läsa kapitelböcker och som vill läsa en lite lagom spännande berättelse om hotade djur och deras miljö.

Veras krig

Författare:

1941 belägras staden Leningrad av den tyska armén. I staden bor Vera med sina föräldrar, storasyster Nina och katten Binka, och om allt hade varit som vanligt så hade hon börjat i klass 4 i skola nummer 97 till hösten. Men ingenting blir som vanligt. När beskedet om belägringen når Leningradborna börjar de som kan att hamstra mat och andra förnödenheter, och till en början tycker Vera att det är ganska spännande; Hon får hjälpa till att handla och göra andra vuxensaker och hon känner sig viktig och betydelsefull. Men när det börjar gå flyglarm var och varannan dag, pappa skickas ut i kriget och Nina blir krigsplacerad, då tycker Vera inte att det är så spännande längre. Hon spenderar dagarna med att stå i olika ransoneringsköer, och det börjar bli ont om mat.
Den mat de lagrade i början av belägringen tar slut alldeles för snabbt och vintern är lång och kall. I matköerna faller folk ihop döda av hunger och köld och över allt och alla ligger som en bedövande hinna – ingen varken orkar göra eller känna något annat än hunger.
Hungern gör att man äter allt: Bröd som smakar sågspån och soppa kokad på ett läderbälte. Ett efter ett försvinner husdjuren. För att värma sig eldar man allt som man kommer över som möbler, gravkors och andra ägodelar. En efter en eldar Vera och hennes mamma upp familjens böcker – men inte utan att ha läst dem först! Kriget blir Veras vardag och det känns som om det aldrig kommer att ta slut. Men så börjar det pratas om evakuering och Vera och hennes mamma ser en möjlighet att få lämna staden.

Detta är en fiktiv berättelse om en sann historia och den känns nästan kusligt aktuell. Det är en berättelse om hopplöshet, men också om att mitt i denna hopplöshet hitta små små glädjeämnen som en varm soppa, en extra brödskiva eller hjälpande hand. Med ett ganska rakt och enkelt språk skildras kriget ur Veras perspektiv. och förutom att vara en läsupplevelse i sig så kommer boken ge upphov till mycket att samtala om i klassrummet. Vi tycker att man kan läsa den från årskurs 5.